För ett antal år sedan hade jag nöjet att få vara bisittare i polisens helikopter. Vi flög under 3 dagar i Jokkmokks fjällen. Tror det var stax före midsommar....
Vi var på väg ned mot vårt övernattningsställe Seitivare för att ställa in för kvällen. Precis innan landningen kom ett anrop via radion från dåvarande kommunikationscentralen i Boden.
Man hade via hjälptelefonen i Hukejaure fått ett anrop. Stugvärden där hade problem med en gäst som kommit dit under kvällen.
Vi styrde vår färd dit och kom fram relativt snabbt. Träffade stugvärden som berättade....
"han hade hållit på med underhållsarbete på uthuset när han tyckte sig höra att någon "Hooade".
Trodde han hört fel och fortsatte sitt arbete, men hörde samma ljud igen..... Han kollade upp mot leden från Sitashållet och upptäckte då en ensam man som kom gående efter leden ned mot stugan.... mannen hade ingen packning förutom en.......... stege!!!
Han kom ensam, utan packning bärandes på en stege.
Stugvärden gick honom till mötes och hjälpte honom in i stugan. Han var helt slut och talade mycket dålig engelska men stugvärden kunde i vart fall förstå att han komit vandrande från Abisko men att han gått vilse."
När vi sedan talade med honom lyckades vi få en historia ur honom som var märklig..
Mannen hade kommit till Abisko från Holland med mc. Han skulle ut och vandra i området kring Abisko men gick rätt snart vilse. Han gick omkring i flera dagar och kom så småningom till en stuga på norska sidan inte långt från Hukejaure. Han var utan mat och bröt sig in i stugan där han hittade lite torrfoder och kunde vila och värma sig. Efter ett tag började han vandra vidare men skrev ett brev och förklarade att han gjort inbrott, och vem han var osv.
Han kom mer eller mindre av en slump i riktning mot Hukejaurestugan, upptäckte stugan på håll och såg röken ur skorstenen, räddad....!!
När han kom närmare kom han dock fram till en då kraftig jokk (vårflod) och hittade en raserad bro.
Försökte ta sig över denna, ramlade i jokken, tappade ryggsäck och glasögon men tog sig upp igen men på samma sida. Blöt och frusen och naturligtvis förtvivlad skrek och ropade han men sugvärdenb hörde inget. Han kom då på att han sett en stege vid den norksa stugan. Gick tillbaka och hämtade stegen. Tog sig över med hjälp av denna och som den ärliga man han var tog han med sig stegen till Hukejaure.........
Vi tog med mannen till Kiruna sjukhus där han fick stanna och vila upp sig, Han var bara orolig för hur han skulle komma tillbaka till sin mc och sen köra utan glasögon tillbaka till Holland...
Vi begärde sedan tillstånd att få flyga in i Norge, lämnade tillbaka stegen och tog rätt på hans brev. Det vare i princip ett avskedsbrev. Han var då övertygad om att han aldrig skulle komma tillrätta igen.
Till saken hör också att detta var några veckor innan den egentliga vandringssäsongen startade. Det var en hel del snö kvar efter leden mot Sitas. Kallt på nätterna osv... Det var bara rena turen att det fanns folk i Hukejaurestugan.
Återigen, Ge aldrig upp.......
Vi var på väg ned mot vårt övernattningsställe Seitivare för att ställa in för kvällen. Precis innan landningen kom ett anrop via radion från dåvarande kommunikationscentralen i Boden.
Man hade via hjälptelefonen i Hukejaure fått ett anrop. Stugvärden där hade problem med en gäst som kommit dit under kvällen.
Vi styrde vår färd dit och kom fram relativt snabbt. Träffade stugvärden som berättade....
"han hade hållit på med underhållsarbete på uthuset när han tyckte sig höra att någon "Hooade".
Trodde han hört fel och fortsatte sitt arbete, men hörde samma ljud igen..... Han kollade upp mot leden från Sitashållet och upptäckte då en ensam man som kom gående efter leden ned mot stugan.... mannen hade ingen packning förutom en.......... stege!!!
Han kom ensam, utan packning bärandes på en stege.
Stugvärden gick honom till mötes och hjälpte honom in i stugan. Han var helt slut och talade mycket dålig engelska men stugvärden kunde i vart fall förstå att han komit vandrande från Abisko men att han gått vilse."
När vi sedan talade med honom lyckades vi få en historia ur honom som var märklig..
Mannen hade kommit till Abisko från Holland med mc. Han skulle ut och vandra i området kring Abisko men gick rätt snart vilse. Han gick omkring i flera dagar och kom så småningom till en stuga på norska sidan inte långt från Hukejaure. Han var utan mat och bröt sig in i stugan där han hittade lite torrfoder och kunde vila och värma sig. Efter ett tag började han vandra vidare men skrev ett brev och förklarade att han gjort inbrott, och vem han var osv.
Han kom mer eller mindre av en slump i riktning mot Hukejaurestugan, upptäckte stugan på håll och såg röken ur skorstenen, räddad....!!
När han kom närmare kom han dock fram till en då kraftig jokk (vårflod) och hittade en raserad bro.
Försökte ta sig över denna, ramlade i jokken, tappade ryggsäck och glasögon men tog sig upp igen men på samma sida. Blöt och frusen och naturligtvis förtvivlad skrek och ropade han men sugvärdenb hörde inget. Han kom då på att han sett en stege vid den norksa stugan. Gick tillbaka och hämtade stegen. Tog sig över med hjälp av denna och som den ärliga man han var tog han med sig stegen till Hukejaure.........
Vi tog med mannen till Kiruna sjukhus där han fick stanna och vila upp sig, Han var bara orolig för hur han skulle komma tillbaka till sin mc och sen köra utan glasögon tillbaka till Holland...
Vi begärde sedan tillstånd att få flyga in i Norge, lämnade tillbaka stegen och tog rätt på hans brev. Det vare i princip ett avskedsbrev. Han var då övertygad om att han aldrig skulle komma tillrätta igen.
Till saken hör också att detta var några veckor innan den egentliga vandringssäsongen startade. Det var en hel del snö kvar efter leden mot Sitas. Kallt på nätterna osv... Det var bara rena turen att det fanns folk i Hukejaurestugan.
Återigen, Ge aldrig upp.......