En stilla undran

[-Patric-]

Jag har flugfiskat i ca 5år och kört efter principen "less is more". Under de år jag varit aktiv flugfiskare så har jag fått får mig att man klarar sig med betydligt mindre utrustning och olika flugsorter än vad som ges sken av. Jag fiskar alla typer av fisk, allt ifrån harr i norr till lax i söder(det lät bra i alla fall...). Jag har 2st spö med en rulle och en lina per spö.. Linorna på båda spöna är WF flytlinor, vill jag att flugan skall sjunka så gör jag den tung, vill jag att den skall flyta så "fittar" jag in den.. Jag binder aldrig mer än 2st olika flugtyper per fisksort jag fiskar. Det som jag satsat på är att lära mig läsa vatten. Jag är nog snubben som alltid får mest fisk, jag får inte minst fisk heller...

Det jag undrar är... Behövs det verkligen 5 olika spön med 3-4 olika linor till varje spö... Behövs det verkligen så j*vla många flugor... Jag lästa ett inlägg tidigare där en kille frågade om harr,röding och öringflugor, han fick listor som var långa som ett A4 papper....Visst har jag råkat ut för att fisken inte gillar det jag hänger på linan, då har jag fått höra med lokalbefolkningen och binda det som rekomenderas.. Jag får en känsla av att det är mycket snobberi i flugfisket... Jag kommer ihåg min första säsong där andra flugfiskare med kritiska ögon tittade på min kastteknik...

Såååååå..... Mindre snobberi och mer ödmjukhet!!

(Detta är ett debattinlägg, jag vill veta vad ni andra tycker, vad har ni för åsikter om detta..)

 

[Svartkjelen]

Fram för

Tycker din filosofi verkar tilltalande.
Har själv bara fiskat med fluga i en sessong, bortsett från med flugkast, upphäng osv., och har bara ett spö, en rulle och en wf-lina. Köpte ganska många flugor i fjol, men kände mig många gånger både frustrerad och förvirrad när jag efter otaliga flugbyten fortfarande inte fått minsta lilla napp.

Har hört av andra flugfiskare att det kan vara bättre att konsentrera sig om ett färre antal olika flugor, men att man har dom i flera olika storlekar.
Märkte också i fjol att jag inledningsvis fiskat med allt för små flugor - str 14/16 - och att det genast blev mer fisk efter att jag följde rådet till en erfarnare flugfiskare och skaffade flugor i storlek 10-12. Sjunkande stora guldhuvud-flugor fiskade också betydligt bättre än små flytande torrflugor.
Men sånt är ju naturligtvis olika från gång till gång.

Tror i alla fall att jag härefter skall försöka komma fram till ett litet antal "favoritflugor", som jag därefter varierar i storlek. Hoppas så att detta kan bli mitt "basfiske", men att jag i alla fall fortfarande tillåter mig att mixtra med lite blandad konfekt när inte basfisket funkar.

Det vore ideellt om man kunde komma fram till låt oss säga 5-6 olika flugor som man märker att man faktiskt klarar sig med genom att variera i storlek. Det tror jag faktiskt skall kunna vara möjligt - jag vill det i alla fall gärna.
Fram för "minimalismen" inom flugfisket. Funkar det, så skall det i alla fall anammas av mig.

 

[Bremin]

Min inställning

är att vi alla har vårt egen religion och blir förhoppningsvis saliga på den. En del ser själva fisket som det centrala och andra - som jag - ser flugfisket mer som en hobby. Jag tycker det är roligt att binda flugor och har också byggt ett par spön, och fler lär det bli.

Av den anledningen har jag fler flugor med mej vid fiskevattnet och det kanske står ett eller annat oanvänt spö i garderoben - men det lånar jag gärna ut! Flugor som jag råkar ha skänker jag gärna till behövande.

Den som får mycket fisk med en begränsad utrustning är bara att gratulera. Men för mej betyder flugfisket lite mer som sagt.

Jag måste erkänna att också jag tenderar att ersätta min ofullkomlighet som fiskare med en och annan pryl för mycket. Sportfiskeindustrin ska väl leva de också.

På senare år har jag noterat att utbudet har ökat enormt. Och därmed också marknadsföringen. Modellerna heter "Extreme" till och med med ett plus efter, "Ultra", "Performance" etc etc. Egenskaperna beskrivs som mer och mer fantastiska och kryptiska. Du måste helt enkelt ha den nya linan xyz - model 2002, för att kunna nå ut den extra metern dit där alla fiskarna står! Man luras att tro att man kan köpa sig riktig fiskelycka. Ibland åker man dit.

Däremot är säkert en del lyckliga över att just äga den nya och fina utrustningen - jag missunnar dem inte detta.

Precis som det finns prylsnobbism så verkar det också förekomma en motsatt minimalistisk snobbism - enligt min mening.

Alltså: Bort med alla former för snobbism. Fram för tolerans och respektera varandras olika förhållande till vårt gemensamma intresse.

/Uffe

 

[Svartkjelen]

alla respekteras

Jag är helt enig i att alla former skal tolereras och respekteras. Både flugfiskaren som är så nedlastad av grejer och prylar att han närmast påminner om en julgran, och raka motsatsen, skogsluffaren med ett gammalt bambusspö - om det nu finns några sådana original kvar i skogarna.

Det har väl gärna med ens personlighet att göra, och vad man lägger i fisket och friluftslivet som fritidssysselsättning och/eller hobby. Själv önskar jag enkelhet, att saker och ting skall vara så okompliserade som möjligt. Att vara ute i naturen är viktigare än att få fisk. Det är nog kanske därför det tagit så lång tid innan jag köpte mina första flugfiskegrejer i fjol. Jag har nog haft föreställningen att det är mycket mera kompliserat än vad det faktiskt behöver att vara. I alla fall i jämförelse med haspelfiske. Men, jag får fisk på fluga, trots min ringa kunskap om flugfiske, och då är jag nöjd.
Det kompliserade fisket, för det finns också, det överlåter jag tillsvidare till andra, som kan det.
Så kanske jag kommer efter om några år, och drar nytta av andras experimenterande.

 

[-Patric-]

jo men...

Njae... Jag var nog lite otydlig

Jag får nog säga att jag tillhör dom som fiskar mycket, på gränsen till för mycket. Jag är inte heller rädd för att lägga ganska mycket pengar på utrustning som ger mig ett bra och funktionellt fiske.

Det jag känner är att ibland verkar det som om en del flugfiskare hänger mer upp sig på prylarna än på själva fisket... Det blir en religion i sig själv med prylarna runt om kring.

Frågan är... Behövs det så mycket prylar?

(Alla skall som tidigare sagt få finnas... Självklart!)

 

[Svartkjelen]

behöver och behöver ...

... behöver man håv? priest? Ja, någon behöver t.o.m. det. Det blir en mycket subjektiv fråga.
Egentligen behöver du bara 5 saker; spö, rulle, lina, tafs och en fluga. Med dessa 5 saker borde möjligheterna att få en fisk vara ganska goda.

 

[peppe_malmqvist]

Lite förenklat

Jag tycker det är lite förenklat att säga att det räcker med ett spö, en rulle, en lina osv. Klart att det funkar om man begränsar sig till ett par fiskar i samma viktklass och samma typ av vatten.
Låt säga att man fiskar följande:
- harr och öring i strömmande vatten
- regnbåge i put-and-take
- lax i mindre älvar
- lax i större älvar
- gädda i skärgården
- havsöring på kusten

Visst, det går att bara använda ett spö i klass 7-8 men harren kommer inte att kännas och lax i större älvar blir svårare att fånga än om man har ett bra tvåhandsspö... Men man behöver självklart inte 6 olika spön för det. Själv har jag tre: ett klass 4, ett klass 6-7 och ett tyngre i klass 8-9.

Däremot tycker jag att man ska låta de som vill köpa en massa prylar göra det. En god vän till mig som har en mängd prylar (som han dessutom använder) brukar säga "någon måste ju driva ekonomin framåt". Det är väl bara positivt att det finns de som tycker det är kul med fiskeprylar, olika typer av flugor osv?

Peppe Malmqvist

 

[maskon]

Mycket roande diskussion som jag inte kan låta bli att lägga mej i. Kanske lite eftersom jag känner mej träffad som "killen med A4-listorna". Det är iallafall en titel som jag kan bära utan att skämmas.

Jag undrar dock lite vad som menas med snobbism. Själv har jag flugfiskat i 15 år utan att möta en enda snobb. Beror detta på att jag medvetet undviker fiskecamper och att jag aldrig fiskat söder om lögdeälven (västerbotten)? Eller kan det vara så att jag, på grund av att jag är intresserad av flugbindning och entomologi, automatiskt är en snobb utan att vara medveten om det? Var går gränsen? Ett av mina två spön heter sage i förnamn. Är detta kvalificerande?

Nu kära fiskebröder & systrar, undrar jag: Är snobbismen möjligen förknippad med storstadsfiske, dvs. fiske vid vattendrag där det är kö till poolerna (visst är det så de kallas). Själv har jag aldrig haft någon publik som kunnat kritisera min teknik, eller påpeka att jag aldrig bär varken håv eller perist (c & r oftast), förutom någon enstaka älg.

F.ö. instämmer jag i peppes liberala hållning i frågan och säger: Låt dem handla!

En fråga till dök upp! (börjar bli långdraget)
Snobbism har onekligen en negativ klang. Kan det ha att göra med en segregation mellan två grupper av fiskare vid vissa vatten? - märker ni att jag håller på att glida tillbaka till ideerna om storstadsfiske? Jag finner hela snobbegreppet ganska intressant eftersom jag inte stött på det. Vore kul om någon kunde exemplifiera lite mer... '

Ok. Jag ska sluta skriva!

 

[Graip]

Snobbism?

Det berör nog dem som skaffar utrustning för att imponera på fiskekamrater och sk åskådare, snarare, än att ett genuint fiskeintresse föranlett inköpen.

Varför köper folk Volvo Cross Contry?
Knappast för att de verkligen behöver den.
Men glädjen att få glassa, är smått manisk hos en del.
Man upptäcker snart att denna typ av glädje är kortvarig.

Om varje nybörjare visste allt om sin kommande fiskekarriär i förväg, skulle nog inte spöarsenalen tynga så förtvivlat.

Som gammal spinnfiskare, har jag samlat på mig ett hundratal drag, ett dussin spön, ett halvt dussin rullar och all övrig kringutrustning. Allt detta med inriktning på öringen, sjö/kust.

Man går från klarhet till klarhet, upptäcker att en annan utrustning klarar/fyller mina syften bättre.
Helt enkelt växer man som fiskare med åren och man reviderar tidigare (som man trodde) självklarheter.
Då är det ju fråga om väldigt långa tidsperspektiv, men den nyinvigde som granskar min utrustning, skulle förmodligen förbehållslöst, kalla mig för snobb.

Det tog mig så lång tid som 12 år, att upptäcka, att mitt gamla flugspö/lina inte höll måttet och behövde bytas mot bättre dito.

Vill bara med detta inlägg ha sagt, att det är helt rätt, att gå ut minimalistiskt och låt sedan dina behov/känsla styra vad du inköper för prylar.
Men satsa på kvallitetsprodukter, det har man igen i längden (hållbarhet/andrahandsvärde).

/Björn

 

[-Patric-]

hmm...

Visst folk får handla hur mycket dom vill.. Det är inte det som det handlar om, frågan är inte heller hur lite man behöver.. Se det inte som en tävling mellan prylnissar och minimalister. Jag har själv inte 20års erfarenhet att luta mig mot, inte ens 10år. Det jag undrar är hur mycket prylar man verkligen behöver.

Angående snobbismen som Markus fastnade vid så ser jag en geografisk skillnad precis som Markus antog. De "snobbar" jag råkat utför är omkring storstäderna. När man kommer upp i landet bemöts man på ett helt annat sätt.

 

[Graip]

Tyckte just...

att jag hade svarat på just den frågan.

Men vi tar det lite kortare då.

Vem skall veta vad du behöver, bättre än du själv?

Tjusningen med flugfiske är, som jag ser det, just att man kan låta prylarna tillkomma allteftersom man upptäcker att man behöver dem.

Du kanske specialiserar dig på gäddflugfiske i skärgården, då tillkommer en båt etc, som ex.

Lycka till.

/Björn

 

[brook]

Hmm...

tänkte egentligen inte ge mig in på denna tråd, men som vanligt så har jag svårt att hålla mig undan när det är flugfiske som debatteras.

Som många debattörer redan har konstaterat är att var och en får ha hur mycket eller lite prylar som han/hon vill/behöver ha, en "variabel" som påverkar min arsenal av grejor är om jag har vana eller erfarenhet av det vatten jag står i begrepp att besöka.

Om det är favvovattnet hemmavid så räcker det med ganska få grejor, om jag däremot ska iväg till ett vatten som jag aldrig har besökt så åker det med en hel del; går det att vada ?(vadarbrallorna), vad är det för flugor som gäller? (alla askarna), ska jag kasta långt eller delikat? (596 och/eller 490), och så vidare.

När det gäller eventuella geografiska skillnder i hur man uppträder eller beter sig vid ett vatten så har jag både goda och mindre goda erfarenheter oavsett varifrån "den andre" kommer ifrån.

Att generalisera till att storstadsfolk eller glesbygdsfolk skulle vara snobbiga eller på nåt annat sätt är bara att blåsa igång fördomar.

De flesta som jag träffar ute vid vattnen är trevliga, och då spelar det inte så stor roll för mig om de nu skulle råka vara från Kiruna eller Smygehuk, om de däremot är nån läcker dam som råkar vara singel och vill ha lite xtra tips och råd så spelar det en väldans stor roll

/Anders B