TIll min stora förvåning hade UTE-magasinet en insändare av signaturen
Piotr i senaste numret, en raljant replik på Gunnar Anderssons
krönika "Reformera fjällen!" (raljansen bestod i att många av
Anderssons slagord om "sport", "begriplig för samtiden" etc, vändes i
något annat än det avsedda). Min förvåning beror på att det är rätt länge sen jag
skickade in den, så jag trodde den var refuserad; och udden gick då
förlorad om man inte direkt kunde jämföra med Anderssons text. Annars
är jag ju imponerad av karlns svar; han svarar enbart på saker som
aldrig sagts och undviker sakfrågorna totalt. Han svarar m a o precis som en
makthavare!
Det må vara hänt att han inte förstår skillnaden mellan sommar- och
vintermarkeringar och fortfarande tror att Sverige är ensamt om
markerade sommarleder; han har ju också missat att de skandinaviska
fjällen erbjuder ovanligt goda möjligheter att lämna lederna, där ofta
vadning av okända vattendrag är enda problemet (man kan tvingas till
höga omvägar). Ja, dimma, kan stöka till det också. I Norge kan man f ö
ofta notera att där DNT inte markerar så gör ofta andra det, ibland på
ett förvirrande sätt.
På kontinenten är markeringar bl a ett naturskydd, t ex i Schweiziska
Nationalparken
får man inte lämna lederna ALLS. Därtill förstås ibland väsentlig
hjälp för vägvalet på
svåra övergångar. Jag går ytterst ogärna över ett högt och brant
omarkerat pass.
(Detta är ett undantag, men det fanns inritat på kartan och beskrivet
i böcker: http://www.huthyfs.com/pyr09gal/images/page87.html - bild
87-88. Det var problem - kanske omöjligt - ibland att stå upprätt ).
På samma tur fick jag äntligen in två etapper genom ett underbart
område i Spanien utan rösade leder (HRP/ARP är f ö inte markerad som
sådan, det är ett turförslag med varianter):
http://www.huthyfs.com/pyr09gal/images/page94.html (bild 94-114)
Där missade jag i början en stig (eftersom kartan var helt felritad)
och hade oanade svårigheter att ta mig fram i öppen terräng. Mitt
intryck är att hög fjällterräng däremot oftast är lättgången, bortsett från
block (som dock finns på alla höjder och är universella).
Men jag tror förstås att den här mannens erfarenhet av bergsvandring
är begränsad,
t ex till dagsutflykter i Alperna. Det får den väl vara, men jag
undrar fortfarande
han skriver i en friluftstidning. Med tanke på slagordet "Välkomna
nybörjarna!" vore det väl inte så dumt med en krönika av Jörgen
Johansson, ty myten om 90-literssäcken lever nog rätt
starkt bland de oinvigda.
Piotr i senaste numret, en raljant replik på Gunnar Anderssons
krönika "Reformera fjällen!" (raljansen bestod i att många av
Anderssons slagord om "sport", "begriplig för samtiden" etc, vändes i
något annat än det avsedda). Min förvåning beror på att det är rätt länge sen jag
skickade in den, så jag trodde den var refuserad; och udden gick då
förlorad om man inte direkt kunde jämföra med Anderssons text. Annars
är jag ju imponerad av karlns svar; han svarar enbart på saker som
aldrig sagts och undviker sakfrågorna totalt. Han svarar m a o precis som en
makthavare!
Det må vara hänt att han inte förstår skillnaden mellan sommar- och
vintermarkeringar och fortfarande tror att Sverige är ensamt om
markerade sommarleder; han har ju också missat att de skandinaviska
fjällen erbjuder ovanligt goda möjligheter att lämna lederna, där ofta
vadning av okända vattendrag är enda problemet (man kan tvingas till
höga omvägar). Ja, dimma, kan stöka till det också. I Norge kan man f ö
ofta notera att där DNT inte markerar så gör ofta andra det, ibland på
ett förvirrande sätt.
På kontinenten är markeringar bl a ett naturskydd, t ex i Schweiziska
Nationalparken
får man inte lämna lederna ALLS. Därtill förstås ibland väsentlig
hjälp för vägvalet på
svåra övergångar. Jag går ytterst ogärna över ett högt och brant
omarkerat pass.
(Detta är ett undantag, men det fanns inritat på kartan och beskrivet
i böcker: http://www.huthyfs.com/pyr09gal/images/page87.html - bild
87-88. Det var problem - kanske omöjligt - ibland att stå upprätt ).
På samma tur fick jag äntligen in två etapper genom ett underbart
område i Spanien utan rösade leder (HRP/ARP är f ö inte markerad som
sådan, det är ett turförslag med varianter):
http://www.huthyfs.com/pyr09gal/images/page94.html (bild 94-114)
Där missade jag i början en stig (eftersom kartan var helt felritad)
och hade oanade svårigheter att ta mig fram i öppen terräng. Mitt
intryck är att hög fjällterräng däremot oftast är lättgången, bortsett från
block (som dock finns på alla höjder och är universella).
Men jag tror förstås att den här mannens erfarenhet av bergsvandring
är begränsad,
t ex till dagsutflykter i Alperna. Det får den väl vara, men jag
undrar fortfarande
han skriver i en friluftstidning. Med tanke på slagordet "Välkomna
nybörjarna!" vore det väl inte så dumt med en krönika av Jörgen
Johansson, ty myten om 90-literssäcken lever nog rätt
starkt bland de oinvigda.