På senare år har ett antal s.k. skridskosäckar kommit ut på marknaden. Det handlar undantagslöst om kraftiga ramlösa säckar i glada färger. Fabrikanterna tittar på varandra och härmar efter bästa förmåga, i tron att detta är vad konsumenterna efterfrågar. Och grejorna säljs – det finns ju inga alternativ! Fabrikanterna har fått för sig att säckarna måste vara dimensionerade som om det gällde bergsklättring. En 45 literssäck väger som regel över två kilo, tom. Förskräckligt! Själv har jag sedan 20 år tillbaka en modifierad ramsäck – Fjällräven Nepal – som trots att den rymmer 45 liter, bara väger dryga kilot (tom). Eftersom det är en ramsäck, så är den bredare och “grundare” än den normala ramlösa säcken. En följd av detta är att den också hänger, inte bara lågt, utan även nära kroppen. Säckens tyngdpunkt ligger närmare min egen, helt enkelt. Dessutom – då jag ligger nedböjd “under” vinden - sticker inte säcken upp och bromsar framfarten.
Alltså, fabrikanter – Välj lättare, tunnare material – säcken behöver inte bära mer än 5-6 kilo och det handlar om skonsam användning – inte bergsklättring. Jag hävdar att en skridskosäck värd namnet väger under kilot! Formge säcken så att den “fyller ut” hela ryggtavlan. På så sätt kommer den närmare ryggraden och ger därför bättre balans. Se också till att säcken är smal upptill så att luftmotståndet blir så litet som möjligt då man ligger djupt i motvinden (den gamla päronformen var inte fel). Och vad sjutton skall man med ”självlysande” fickor till? Drunknar man mindre ofta om det lyser bakåt? Usch!
Om jag nu redan har en bra säck, vad gnäller jag då om? Jag är helt enkelt missnöjd med en felaktig utveckling (precis som med skriskokängor f. övr.) Dessutom åldras jag i den förskräckande takten av 1 procent lägre fysisk potential per år (- 22 % sedan jag först stod på naturis alltså). Det finns därför alltid utrymme för förbättringar av den personliga utrustningen. Allt lättare grejor med allt bättre funktion gäller alltid!
Fjällräven har en ny, mycket lätt 40-literssäck som jag skall titta närmare på. Fast jag föredrar snörlåsning framför ett blixtlås som kärvar och nyper i fukt och kyla.
Alltså, fabrikanter – Välj lättare, tunnare material – säcken behöver inte bära mer än 5-6 kilo och det handlar om skonsam användning – inte bergsklättring. Jag hävdar att en skridskosäck värd namnet väger under kilot! Formge säcken så att den “fyller ut” hela ryggtavlan. På så sätt kommer den närmare ryggraden och ger därför bättre balans. Se också till att säcken är smal upptill så att luftmotståndet blir så litet som möjligt då man ligger djupt i motvinden (den gamla päronformen var inte fel). Och vad sjutton skall man med ”självlysande” fickor till? Drunknar man mindre ofta om det lyser bakåt? Usch!
Om jag nu redan har en bra säck, vad gnäller jag då om? Jag är helt enkelt missnöjd med en felaktig utveckling (precis som med skriskokängor f. övr.) Dessutom åldras jag i den förskräckande takten av 1 procent lägre fysisk potential per år (- 22 % sedan jag först stod på naturis alltså). Det finns därför alltid utrymme för förbättringar av den personliga utrustningen. Allt lättare grejor med allt bättre funktion gäller alltid!
Fjällräven har en ny, mycket lätt 40-literssäck som jag skall titta närmare på. Fast jag föredrar snörlåsning framför ett blixtlås som kärvar och nyper i fukt och kyla.