Efter Syltraversen?

Som rubriken lyder, vad skall vi göra efter Syltraversen?
Förra sommaren genomförde sambon och jag Syltraversen, det var vår första riktiga alpina klättring (ja det räknas som alpinklättring, det kom en annan tråd på forumet fram till). Utöver Syltraversen har vi ett antal fjällvandringar i bagaget. Jag leder omkring grad fem utomhus men sambon leder dock inte, men kan naturligtvis säkra. Nu är det så att vi planerar en tur i mitten på aug till Svenska fjällen och vet inte vart vi skall åka och vad vi skall klättra.

Vi har tittat mycket på området norr om Keb, hittade dessa bilder från en travers av Kugghjulskammen http://www.imagemarket.se/viewpic.htm?ID=71049&set=pfset.
Vid närmare granskning av den gamla Kebföraren är de två leder som ingår (Led 83 & 84) graderade 2 resp 3-4, vilket jag tror blir för svårt.

Kaskasapakte tror vi även blir för svårt, På Vargryggen anser vi oss inte ha tillräckligt med kunskap för Nord-Sydtoppen.

Det senaste vi har tittat på är en travers av Koupertjåkko (led 68 & 69 i kebföraren). Det som jag är mest orolig för där är en ev nedstigning från Västra toppen som är grad 2 (led 68). Funderar på att välja den V kammen ner istället, vilket enligt föraren är graderad 1 och sedan ner tillbaka till Kaskasavagge igen, vilket skall vara möjligt enligt föraren.

Som ni förstår känner vi oss förvirrade och den magra information som finns om dessa områden i klättersammanhang gör det hela inte bättre (dock mer spännande). Vi skulle gärna vilja ha någonting likt Syltraversen, det får gärna vara mer klättring och det kan även vara lite svårare. Men det får inte vara någon tur över glaciär, då vi som tidigare nämnt saknar kunskap om det. Vi har tyvärr inte möjlighet att gå Kebkursen i år, vilket jag antar skulle komma som ett förslag.

Förslagen behöver absolut inte ligga i Keb-området utan kan naturligtvis ligga någon annanstans i fjällvärlden.

Tacksam för tips och erfarenheter!
 
Norge!

Kanske väl kategoriskt sagt, men glöm svenska fjällen om du vill klättra. Visserligen finns det en hel del, men ändå så mycket oändligt mycket mer i Norge. Enkla alpina toppturer och kamvandingar är en nationalsport i Norge. Googlar du på "tinderrangling" så kommer du hitta massor. Joutenheimen, Sunnmørealperna och många andra ställen är eldoradon. En bra start är Turtagrø fjällstation i Joutunheimen, vid massivet Hurungarene. Men det beror på var du bor, från Kiruna är det långt dit, mendan från Göteborg betydligt kortare än Keb

En rejäl tur är Storen, kan vara bra med fjällförare om man inte är rutinerad. http://blogg.findreng.com/archives/37

Store Autsbottntind, Dyrhaugsryggen är två som ni fixar själva. Viss reservation för stavfel om du googlar.

http://www.turtagro.no/english/page.asp?cat=23&documentID=269
 
Kurs

Kom på att et bra tips om kurs istället för att sitta inregnad i Keb är UCPA i Cham. Kolla ucpa.se

Gick fortsättning alpinism där i juli. Grymt bra, är erfarenheten begränsad till Syltraversen tror jag Alpinism nybörjere är toppen. Väldigt bra kurs, rätt hög nivå. Fransmännen är generellt betydligt bättre att klättra än oss svenskar så deltagna var duktiga och det var minimalt med strul. Liftsystemen i Chamonix gör att det blir väldigt effektiva dagar. Snö och is ena och torr och solvärmd klippa andra.

Lycka till!
 
Senast ändrad:
Funderar på Syltraversen i sommar. Får se om det blir av.

Några tips:
På Ahkka finns en saker att göra. Om ni tex tar båda 2000 meter topparna i ett svep så blir det en del användning av klätterprylarna. Lite luftigt från Borgtoppen till Stortoppen. Sen kommer det berömda haket där du också bör säkra dig över.

Sen finns ju Saitaris eller Pierikpakte som just nu diskuteras i en annan tråd. http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?p=440902#post440902
 
Tack för alla svar. Norge verkar vara en pärla för klättring, har själv aldrig befunnit mig där för att klättra (visst Storsylen ligger i Norge). En av turerna du räknade upp Skare i åre var Store Austanbotntind, den verkar vara mycket fin. Men hur är nedstigningen, är det firning som gäller och finns det lämpliga ställen att fira? Hittade ingen information om det på internet, tyvärr kan jag inte norska särskilt bra.

Tipset från plakdaja om Ahkka och travers mellan de två topparna är någonting jag har sneglat lite på förut, haket ser onekligen spännande och roligt ut på de foton jag har sett därifrån. Grundsten nämner i sin bok Vandra kungsleden tre vägar upp på toppen, varav en går efter en rygg mitt emellan de två glaciärerna (är ute på resa och har inte boken med mig). Den beskrevs vad jag minns som krävande och väldigt exponerad, är det någon som har gått den?

Tack för alla svar, men jag tar gärna emot fler tips då ingen tur är bestämd än.

Oscar
 
Tipset från plakdaja om Ahkka och travers mellan de två topparna är någonting jag har sneglat lite på förut, haket ser onekligen spännande och roligt ut på de foton jag har sett därifrån. Grundsten nämner i sin bok Vandra kungsleden tre vägar upp på toppen, varav en går efter en rygg mitt emellan de två glaciärerna (är ute på resa och har inte boken med mig). Den beskrevs vad jag minns som krävande och väldigt exponerad, är det någon som har gått den?

Tack för alla svar, men jag tar gärna emot fler tips då ingen tur är bestämd än.

Oscar

Jag gick på den rygg du måste mena. Alltså ryggen mellan Hambergs jökel och den andra namnlösa glaciären. Man kliver på ryggen vid de två sjöarna och följer den upp på Borgtoppen och sen upp på Stortoppen. Den är krävande rent fysiskt då det är ett antal timmar med blockterräng. Inte så exponerat ändå. Använde klätterprylarna endast på väg ner från Borgtoppen mot Stortoppen. Totalt höll vi på ca 20 h men då klättrade vi även över haket och upp på Nordosttoppen. Sen fortsatte vi kammen mot namnlösa toppen på 1916m och ner i passet mellan topp 1604 och 1676. Inte smart! Väldigt brant och vi gick säkra oss ner för den ca 300 meter höga klippan. När man varit i gång 16-17 h så gällde det att man höll fokus.

Summa summarum: Enklaste vägen upp är inte på kammen. Tror det är att gå i kanten på Hambergs jökel och direkt upp på Borgtoppen. Beror i och för sig också på vart man har sitt läger. Vi hade tältet nere vid bäckravinen.

Teknist är det knappast svårare än Syltraversen. Dock är det nog fysiskt tuffare eftersom Ahkka kräver ca 1500 höjdmeters bestigning. Går du på kammen blir nog närmare 2000 eftersom man går en upp och ner.
 
Tack för alla svar. Norge verkar vara en pärla för klättring, har själv aldrig befunnit mig där för att klättra (visst Storsylen ligger i Norge). En av turerna du räknade upp Skare i åre var Store Austanbotntind, den verkar vara mycket fin. Men hur är nedstigningen, är det firning som gäller och finns det lämpliga ställen att fira? Hittade ingen information om det på internet, tyvärr kan jag inte norska särskilt bra.

Jag har pga norskt väder fått vända vid kammen där klättringen börjar och man men såg upp i dimman att det inte verkar så brant. Typ Syltravers, så om man behärskar löpande klättring och kortrepsteknik gör man nog det både upp och ner. Säkerligen går det att fira på ett horn på klippan eller stort block som sitter fast om det skulle behövas. Turen är populär eftersom den är både fin och ligger väldigt nära vägen, tror att det är bra att åka dit så ordnar det sig under dagens gång. Du kommer att träffa folk på väg upp och ner, dessutom kan du rådfråga på repan i Turtagrø, de är hjälpsamma.

Bra guide på nätet. engelska så du ”slipper” norska:
http://www.scandinavianmountains.com/areas/01-hurrungane/mountains/01.05-austanbotntind/index.htm
Kolla runt ett tag, man blir imponerad över interaktiva kartor, betygsättning på hur ”fin” turen är etc.

Mindre elegant men ända bra sida är:
http://www.bergtatt.net/topper/toppomr5.htm

Sedan måsta jag krypa till korset, efter min sågning av klättring i Svenska fjällen, och erkänna att jag var i Sylarna i söndags och gjorde Djävulskammen, se bilden från Djävulskammen. Riktigt fin, roligare än hela traversen då det blir lite väl mycket promenad och, förhållandevis med insatsen, lite klättring.

Trevlig semester.
 

Bilagor

  • 6054_112335512579_629227579_2175134_3950199_n.jpg
    6054_112335512579_629227579_2175134_3950199_n.jpg
    28.8 KB · Visningar: 1,552
Jag gick på den rygg du måste mena. Alltså ryggen mellan Hambergs jökel och den andra namnlösa glaciären. Man kliver på ryggen vid de två sjöarna och följer den upp på Borgtoppen och sen upp på Stortoppen. Den är krävande rent fysiskt då det är ett antal timmar med blockterräng. Inte så exponerat ändå. Använde klätterprylarna endast på väg ner från Borgtoppen mot Stortoppen. Totalt höll vi på ca 20 h men då klättrade vi även över haket och upp på Nordosttoppen. Sen fortsatte vi kammen mot namnlösa toppen på 1916m och ner i passet mellan topp 1604 och 1676. Inte smart! Väldigt brant och vi gick säkra oss ner för den ca 300 meter höga klippan. När man varit i gång 16-17 h så gällde det att man höll fokus.

Summa summarum: Enklaste vägen upp är inte på kammen. Tror det är att gå i kanten på Hambergs jökel och direkt upp på Borgtoppen. Beror i och för sig också på vart man har sitt läger. Vi hade tältet nere vid bäckravinen.

Teknist är det knappast svårare än Syltraversen. Dock är det nog fysiskt tuffare eftersom Ahkka kräver ca 1500 höjdmeters bestigning. Går du på kammen blir nog närmare 2000 eftersom man går en upp och ner.

Ja det var den ryggen jag menade! Fick ni fira på nervägen från Borgtoppen? Vad jag minns beskrev Grundsten den också som mycket ansträngande och den kunde bara rekommenderas för mycket starka bestigare. Precis som du säger så kräver turen mer höjdmeter än Syltraversen, Ahkka är således Sveriges högsta berg i ur bestigningssynpunkt.

Vilken väg skulle ni ha tagit på nervägen så här i efterhand?

Tack för informationen!
 
Jag har pga norskt väder fått vända vid kammen där klättringen börjar och man men såg upp i dimman att det inte verkar så brant. Typ Syltravers, så om man behärskar löpande klättring och kortrepsteknik gör man nog det både upp och ner. Säkerligen går det att fira på ett horn på klippan eller stort block som sitter fast om det skulle behövas. Turen är populär eftersom den är både fin och ligger väldigt nära vägen, tror att det är bra att åka dit så ordnar det sig under dagens gång. Du kommer att träffa folk på väg upp och ner, dessutom kan du rådfråga på repan i Turtagrø, de är hjälpsamma.

Bra guide på nätet. engelska så du ”slipper” norska:
http://www.scandinavianmountains.com/areas/01-hurrungane/mountains/01.05-austanbotntind/index.htm
Kolla runt ett tag, man blir imponerad över interaktiva kartor, betygsättning på hur ”fin” turen är etc.

Mindre elegant men ända bra sida är:
http://www.bergtatt.net/topper/toppomr5.htm

Sedan måsta jag krypa till korset, efter min sågning av klättring i Svenska fjällen, och erkänna att jag var i Sylarna i söndags och gjorde Djävulskammen, se bilden från Djävulskammen. Riktigt fin, roligare än hela traversen då det blir lite väl mycket promenad och, förhållandevis med insatsen, lite klättring.

Trevlig semester.

Jag och flickvännen planerade en tur till Norge förra veckan men det var bara att konstatera att vädret var för dåligt. Yr.no visade regn i hela tio dagar, så vi valde att inte åka. Store Austanbotntind finns förhoppningsvis kvar även nästa år. Det låter som att vi skall kunna greja den då enligt din beskrivning. Eftersom att det är en populär tur bör det finnas ett lämpligt sätt att ta sig ner.

Kul att höra, den var alltså inte särskilt lös? Vart lite nyfiken på Djävulskammen, läste att Karin Trolin här på Utsidan skrev i sin blogg att de hade varit tvungen att använda stegjärn och isyxa på uppstigningen till Slottspinacklarna. Vilken väg tog ni upp och hur svår var den?

Precis som du tycker jag att Syltraversen är lite för mycket gång och för lite klättring. Om man jämför Sylhammaren i svårighetsgrad med Djävulskammen hur skiljer de sig? Rundade ni Slottspinacklarna eller klättrade ni dem? Har du fler bilder skulle jag gärna vilja se några på Slottspinacklarna och på Djävulskammen! Antar att ni tog turistvägen tillbaka, hur långt tid tog hela turen för er?

Tack för alla tips och råd!
 
Djävulskammen

"Kul att höra, den var alltså inte särskilt lös?"
- Nej, förvånande nog var det inte så mycket löst, men runt omkring oss var det massa löst fjäll. Dessutom var det bra friktion.

"Vart lite nyfiken på Djävulskammen, läste att Karin Trolin här på Utsidan skrev i sin blogg att de hade varit tvungen att använda stegjärn och isyxa på uppstigningen till Slottspinacklarna. Vilken väg tog ni upp och hur svår var den?"
- Vi hade inte stegjärn och det var inte nödvändigt men hade säkert inte varit helt fel heller. Men tyngre. Senare i säsongen när det fryser är det nog nödvändigt. Jag hade rejäla kängor så det var lugnt man polarn med ett aproach-skor för att vara lite snabbare på foten, 5.10 Guide Teene, halkade runt en del på snön.

Vi gick upp efter snökanten nerifrån sett till vänster på Sylglaciären. Det var dimma och regnade. Såg inget och ville till snökammen där Djävulskammen börjar, men kom ett gång hundra meter fel, Upp på Slottet, gjorde en Slottspinackel men gick sedan runt.

Vi var bara ett knappt dygn på tur, gick in från Ulvån på kvällen, Djävulskammen fm, em till Ulvån och ville har så lite grejor som möjligt. Lämnade därför GPS i bilen. Men med facit i hand hade GPS varit bra. Vägde ryggan i Ulvån efteråt, Henke hade 4,5 kilo och jag 6,5 kilo men då hade jag en systemkamera som pga av vädret blev liggande på Sylstationen.

Nu hade vi ett 20 m rep, ena delen av det dubbelrep, 2 skruvkarbiner var, 4 stora kilar och en Camelot samt 4 set med karbiner med 60 cm slinga. det hade nog gått att banta ytterligare. Vi satt sammanlagt 3 säkringar på hela turen. Inga fasta standplatser utan hela tiden löpande. Kortrepsteknik.

"Om man jämför Sylhammaren i svårighetsgrad med Djävulskammen hur skiljer de sig?"
- Sylhammaren ingår i leden, Djävulskammens första del från snökammen är nog lika lätt eller svår som Sylhammaren. det står 3 i föraren som svårighet men det är nog lite lättare tycker jag.

"Har du fler bilder skulle jag gärna vilja se några på Slottspinacklarna och på Djävulskammen! "
- Har inge mer bilder, lämnade som sagt var kameran på stationen. Den där bjöd polarn Henke, på. Men det finns mer info här:
http://www.ostersundskk.se/klattring/fjallklattring_sylarna.htm

"Antar att ni tog turistvägen tillbaka, hur långt tid tog hela turen för er?"
Storulvån-Sylstationen: 3 h
Sylstationen-Slottet-Djävulskammen-Syltoppen-Sylstationen 5h men då irrade vi nog fel i dimman och gick fel på väg ned som sammanlagt kostade en timme.
Sylstationen-Storulvån 2.45 h
Inkl en natt på Sylstationen var vi borta ett knappt dygn.
 
Ja det var den ryggen jag menade! Fick ni fira på nervägen från Borgtoppen? Vad jag minns beskrev Grundsten den också som mycket ansträngande och den kunde bara rekommenderas för mycket starka bestigare. Precis som du säger så kräver turen mer höjdmeter än Syltraversen, Ahkka är således Sveriges högsta berg i ur bestigningssynpunkt.

Vilken väg skulle ni ha tagit på nervägen så här i efterhand?

Tack för informationen!

Vi firade inte utan klättrade som vanligt, fast neråt. Blev lite improviserat. Typ grad 3 fast neråt kanske. Men man kan nog fira också men vi tyckte det gick snabbare på detta sätt.

Så här i efterhand skulle jag tagit samma väg ner som upp. Alltså efter Nordosttoppen skulle jag gått ner mot de två sjöarna där vi klev på ryggen på uppfärden och sen fortsätta bäckravien ner igen.

Bifogar en bild tagen från sista backen upp mot Stortoppen på Borgtoppen. Brant men inte sjukt brant.

Blev faktiskt lite paff när vi kom där. Hade inte koll på det kruxet utan trodde att haket skulle vara det ända tekniska moment på turen.
 

Bilagor

  • PICT4955.jpg
    PICT4955.jpg
    58.6 KB · Visningar: 1,433
Som rubriken lyder, vad skall vi göra efter Syltraversen?
Förra sommaren genomförde sambon och jag Syltraversen, det var vår första riktiga alpina klättring (ja det räknas som alpinklättring, det kom en annan tråd på forumet fram till). Utöver Syltraversen har vi ett antal fjällvandringar i bagaget. Jag leder omkring grad fem utomhus men sambon leder dock inte, men kan naturligtvis säkra. Nu är det så att vi planerar en tur i mitten på aug till Svenska fjällen och vet inte vart vi skall åka och vad vi skall klättra.

Vi har tittat mycket på området norr om Keb, hittade dessa bilder från en travers av Kugghjulskammen http://www.imagemarket.se/viewpic.htm?ID=71049&set=pfset.
Vid närmare granskning av den gamla Kebföraren är de två leder som ingår (Led 83 & 84) graderade 2 resp 3-4, vilket jag tror blir för svårt.

Kaskasapakte tror vi även blir för svårt, På Vargryggen anser vi oss inte ha tillräckligt med kunskap för Nord-Sydtoppen.

Det senaste vi har tittat på är en travers av Koupertjåkko (led 68 & 69 i kebföraren). Det som jag är mest orolig för där är en ev nedstigning från Västra toppen som är grad 2 (led 68). Funderar på att välja den V kammen ner istället, vilket enligt föraren är graderad 1 och sedan ner tillbaka till Kaskasavagge igen, vilket skall vara möjligt enligt föraren.

Som ni förstår känner vi oss förvirrade och den magra information som finns om dessa områden i klättersammanhang gör det hela inte bättre (dock mer spännande). Vi skulle gärna vilja ha någonting likt Syltraversen, det får gärna vara mer klättring och det kan även vara lite svårare. Men det får inte vara någon tur över glaciär, då vi som tidigare nämnt saknar kunskap om det. Vi har tyvärr inte möjlighet att gå Kebkursen i år, vilket jag antar skulle komma som ett förslag.

Förslagen behöver absolut inte ligga i Keb-området utan kan naturligtvis ligga någon annanstans i fjällvärlden.

Tacksam för tips och erfarenheter!

Knivkammen från öst och sen vidare mot Tjäktjahjälmen eller ned mellan de namnlösa glaciärerna borde vara en rejäl tur.
Östra kammen lär vara klättring och rejält exponerat, och Knivkammen är skarp och utsatt (lätt klättring). (leder 73, och tilldels 72, här lär glaciäerna dragit sig tillbaka så att ingen glaciärvandring krävs)

Aptitretare, Knivkammen från dess västra delar:
<table style="width:auto;"><tr><td><a href="http://picasaweb.google.se/lh/photo/uRNvDyTBflU9Sw8kCYHY-g?authkey=Gv1sRgCOHwlu6I8I33aQ&feat=embedwebsite"><img src="http://lh4.ggpht.com/_ROP0-flome4/SpGX1sQQ40I/AAAAAAAAAHM/4mEIhyD8fz0/s800/qr.JPG" /></a></td></tr><tr><td style="font-family:arial,sans-serif; font-size:11px; text-align:right"></td></tr></table>
 

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg