Hej! Annonser är vår inkomstkälla för att kunna driva Utsidan.
Om du inte vill slå av annonsblockering kan du istället stödja oss genom att
teckna ett Plusmedlemskap -
då kan du dölja alla annonser och slipper denna text!
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt. Du bör uppgradera eller använda en alternativ webbläsare .
Efter tidigt vinterbad den 25 oktober ;-) funderar jag nu på min dubbar som är av vanlig standartyp.
De var inte så enkla att hantera efter 20 minuter i vattnet - är de "nya" med taggig kant lättare att få fäste med även när armarna börjar bli blåslagna å trötta?
Någon som testat?
De ny sågtandade kostar 400 spänn så något måste ju rimligen ha blivit bättre - eller?
Är Hansalinan föressten den bästa livlinan eller bara den mest använda?
De var inte så enkla att hantera efter 20 minuter i vattnet - är de "nya" med taggig kant lättare att få fäste med även när armarna börjar bli blåslagna å trötta? ... De ny sågtandade kostar 400 spänn så något måste ju rimligen ha blivit bättre - eller?
Är Hansalinan föressten den bästa livlinan eller bara den mest använda?
Låg du 20 minuter i vaken???? Förstår att du blev kall! Hade inte du eller ditt sällskap lina?
Dubbarna med taggig kant finns det olika åsikter om. De negativa är att det är svårt att få fäste i hård is, de slinter. Dessutom är de korta, och det är tydligen pilligt att få in snörena. Tydligen ska de fungera bättre i mjukare is, traditionella dubbar sjunker lätt ner i mjuk is. Själv vill jag ha vanliga dubbar.
Hansalinan är bra, om man ser till att inte i onödan exponera linan för solljus. Linan tål inte UV-ljuset bra, den blir skör och måste kasseras då. Skyddad i påsen så är det ingen fara. Andra linor kan säkert också fungera, men på linkastningsövningar tycker jag mig se att Hansalinan är lite lättare att hantera och går fortare att packa.
Oavsett vilka dubbar och vilken lina man har så är det bra att öva. Dra sig fram med isdubbar 20 meter, öva att kunna kasta prick med linan minst 15 meter. Kul och mycket bra att kunna.
Att ta sig upp ur en vak med bristande iskanter är mycket jobbigare än vad man kan tro. Armbågsskydd är inte så dumt.
[/QUOTE]
Låg du 20 minuter i vaken???? Förstår att du blev kall! Hade inte du eller ditt sällskap lina?
Att ta sig upp ur en vak med bristande iskanter är mycket jobbigare än vad man kan tro. Armbågsskydd är inte så dumt.
Bristande kanter var problemet både med dubbarna å linan.
Jag var 20 minuter i vattnet - inte i vaken.
Bröt isen med arbågarna som INTE hade skydd men blev snyggt blå...
Ehh, jag är nog korkad, men vari ligger skillnaden i detta fall?
Att ta sig upp ur vaken med svag iskant är jobbigt, men blir mycket lättare med rätt teknik. Cykelsparka baklänges med benen så att de inte viker in sig under iskanten, försöka åla sig/simma som en säl upp på iskanten (försöka att inte häva sig upp med kraft). Har man linan kopplad till klätterkarbinhake, fäst med rep i midjeremmen så kan man hjälpa till med båda händerna och få ett drag från midjan. Mycket lättare än att dra sig själv upp med dubbar.
Min erfarenhet precis som Stefans är att de tandade dubbarna inte biter tag i hård is, de slinter lätt, de är även så korta att man inte kan "gräva ner" dem i snöslask, man riskerar att inte nå ner till isen om den är täckt av snö eller slask.
Att bryta isen med armbågarna är en kontroversiell teknik som lärs ut av några fåtal, många har reagerat och sammanfattat de instruktionerna med "hål i huvudet" Jag kan väl också ifrågasätta varför man skulle slå sönder isen med sina ömtåliga armbågar, helt utan anledning när man istället kan bryta isen mycket energisnålt genom att hänga på den med sin kroppsvikt, händerna och armbågarna nära midjan, nära kroppens kraftcentrum, precis som klättrare.
Hur kommer det sig att du låg i vattnet 20 minuter? beskriv gärna plurret, mycket intressant att höra hur det gick till!
Ju längre man stannar i vattnet / vaken desto mer vatten tränger in i kläderna och ju tyngre blir det att komma upp. Första sekunderna är det mycket lättare. Upp med bröstet på kanten till det behöver du oftast inga dubbar. Om kanten håller så försöker du få upp ett knä. Förstärk gärna kanten genom att lägga dina pikar längs med. Om kanten brister får du ta dig upp på nästa kant som förhoppningsvis håller bättre.
Bo anmärker mycket riktigt att bryta is med kroppsvikten är energisnålt den tekniken använder för övrigt isbrytare.
När du väl kommit upp på kanten bör du åla dig några meter innan du vågar resa på dig.
Min uppfattning är att alla dubbar funkar men testa gärna att dra dig med dubbar på isen då och då. Cylinderdubbarna borrar sig hål i isen ungefär som en slagborr. Sätt dem i 45 graders vinkel så bildar de själva en snedställd hylla som de greppar i när du drar dig.
För att komma upp med bröstet på iskanten så får du bäst kraft genom att hålla händerna med axelbredds avstånd eller lite mera på själva kanten. Använd samma tekniks om om du skulle dra dig upp på en flytbrygga när du simmar.
Plurret var halvplanerat.
Eftersom isen var tydligt svag ville min åkkamrat göra ett ”testplurr” och hoppade på ett extra svagt ställe nära land tills hon gick igenom.
Jag står ca tolv meter bort å har inte en tanke på höstisars dåliga bärighet när ytan går upp…
Plurrar såklart också.
Kompisen tar sig upp på land efter bara några minuter men jag bestämmer mig för att försöka komma upp åt det håll isen är starkast eftersom jag tidigare gjort sommarvakövningar och tycker jag har anständig teknik å armstyrka.
Tyvärr är isen precis så tunn att den ger sig under mig precis när jag kommer upp över kanten å min kroppstyngd + ryggsäck ska börja hasa sig framåt.
Lina kunde nog hjälpt något men kompisen är ju på land å jag är på väg åt andra hållet.
Inser efter fem minuters fruktlösa försök att även jag får gå upp på land - jag bryter isen fram till vak ett med kropp/armbågar å vadar sedan genom tidigare flak tills jag är uppe.
Problemet med att bryta isen med kroppen tycker jag var att flaken hade en tendens att ”sprätta” i brottögonblicket och slå upp mot ansiktet – om jag använde armbågarna fungerade de också som ansiktsskydd.
Jag bottnade halva tiden och det var aldrig nån fara för utmattning eller så.
Kallt blev det däremot å det var fint med torra kläder och varm soppa när jag kom iland.
Lärdomarna blev också många - har förnyat/förbättrat mitt ombyte och ska köpa stora diskhandskar att vrida upp blöta kläder med mm etc osv
Hansalinan är bra. Det finns andra linor från t ex Skyllermarks och Almgrens som också fungerar bra. Viktigt är att kunna nå linan och kasta den utan att ta av sig ryggsäcken. Detta gäller både från is och vak.
Också värdefullt att få ett drag från midjerem/grenrem för att komma över kanten med bröstet. Där har Hansalinan en fungerande lösning med koppling via karbinhake och ett textilband.
