Inget fel i att tycka det är trevligt, roligt, spännande, avkopplande osv. Men man tar en medveten risk. Onödig i många fall.
En släkting till mig, på andra sidan blodsbandet, vart nedmejad - slutade som ett kolli 24-år gammal. Inte så kul. Han hade all rätt att upprätthålla sig på vägen men tillhörde den svagare parten och fick leva med konsekvenserna. De han cyklade med har omvärderat riskerna.
En jag känner blev nermejad (ensam, rak väg, inga bilar förutom en bilist som troligen satt och fipplade med telefonen) och fick steloperera ryggen. Han är tillbaks i sadeln igen. Han cyklar dock med baklampan på mitt på ljusan dag nuförtiden.
Vi gör alla våra val. Jag håller med om att man inte ska ta onödiga risker, men att alltid välja den säkraste vägen innebär ett liv utan passion.