Distans?

[Schneeberger]

Ray Jardine tar i "Beyond Backpacking" upp hur mycket längre dagsetapper han kunde göra sedan han övergått till UL-packning.

Hur gör då den svenske lättpackaren? Blir det längre dagsetapper, längre pauser eller samma sträcka men med mindre upplevd ansträngning?

Och om man förlänger dagsetappen - hur långa blir dom och hur långa var dom "innan" UL-tiden?

Uffe

 

[Martin Fjäderlätt]

Min personliga åsikt är att långa etapper hör till samma skola som tunga ryggor: "I lumpen gick vi fyra mil om dan med 45 kilo!" - snoppmätning alltså.

För mig handlar lättpackning om att inte göra ett dugg åt några andra parametrar än just vikten och på så sätt öka trivseln.
Kanske är det detta som skiljer "ultralätt" från "lättpackning"?

Men det är min personliga åsikt, och andra får ha sin lättpackning till det de vill. Det är det som är så trevligt


[Ändrat av Martin Fjaderlatt.se 2007-03-30 kl 18:37]

 

[Schneeberger]

Innan lunch ja!

Uffe

Min personliga åsikt är att långa etapper hör till samma skola som tunga ryggor: "I lumpen gick vi fyra mil om dan med 45 kilo!" -

[Ändrat av Martin Fjaderlatt.se 2007-03-30 kl 18:37]

 

[Avslutatmedlemskapx]

Allt är ju en fråga om att njuta eller att plåga sig. På order kan många efter viss tillvänjning gå mycket långt. Hur mycket barlast man hänger på beror enbart på hur dumma chefer som finns att tillgå....(Härav får att själv bestämma en självförklarande innebörd...)

Att olika gröna firmor går X km före lunch med Y kg osv är ju bara intressant om man skall flytta en eller annan grön firma, före lunch.
Om man går 1,5 eller 2,5 mil eller längre om dan är helt ointressant, sålänge som det passar sällskapet och färden fortfarande är njutningfull.

Den som stannar för att teckna, läsa, fotografera, lata sig eller fiska kommer måhända den dagen inte optimalt antal km men har å andra sidan hunnit med att få mer kvalitet i sin utflykt.
Så frågan om distans har bara sitt intresse om att som instruktören sa att alla lovas komma ner....dvs att komma fram.

Visst kan man om man är lekfull vandra mot sig själv, om man finner nöjen i det. När vi skulle gå i ett dygn så gick några av oss i tre dygn för att se hur långt vi hann, vi hann längre, men var både yngre och ivrigare. Numera är vi äldre och bekvämare, förhoppningsvis lite visare.

Själv brukar jag gå sålänge som det roar mig, vill jag göra distans har jag, cykel, mc och bil till förfogande, En hyfsad, loklaflygplats på 10 minuters avstånd en störe nationell flygplats på en halvtimmes avstånd och en internationell på 45 minuters. Därifrån kan vi snacka om distans.

Färdig grundpackning underlättar för att komma ut snabbt och nyttja en fin kväll eller en spontan veckoända. Lätta funktionella grejor är ingen nackdel. Men de ersätter inte lusten....

go tur

 

[millimeter]

Hur gör då den svenske lättpackaren? Blir det längre dagsetapper, längre pauser eller samma sträcka men med mindre upplevd ansträngning?

Jag har inte kommit så långt i att minska vikten ännu, men för min del handlar det precis som för Fjädermartin att bara bära mindre - allt annat lika - så att det blir mer bekvämt. Jag vill bli mindre trött, inte komma längre.

Men det är klart, i somras gick vi mellan Singi och Kebnekaisestationen, och samma underbart soliga dag gick jag en promenad upp till Tarfala och tillbaka (utan packning såklart!). Då är det skönt om man inte slitit ut sig under dagen med en tung rygga.

 

[jamo]

surrigt svar

beror nästan mer på om jag har sällskap och vilket sällskap än om utrustningen är SUL eller inte. Är jag solo knatar jag på rätt långa dagar med få och korta pauser. men typ; det känns IMO mycket mer i kroppen dagen efter om man gått 25 km med 15 kilo på ryggen än om man gått 35 km med 5 kilo på ryggen. (Jo jag vet att 15 kilo är rätt lätt det också)

jag tycker även det är roligare att gå långt och lätt än kort och tungt. (och vad har det med längd på kroppsdelar att göra?. Mer en fråga om kynne än skryt)

ännu mer OT är väl att jag numera helst inte går alls utan föredrar att cykla eller klättra men anyhow.. det är ju fritt att tycka ändå på forum..

väldigt oventenskapligt; men jag tror inte vi är biologiskt optimerade för att släpa på tunga ryggsäckar. I så fall borde vi väl ha en känguru-påse inbyggd där bak..

men homo sapiens har å andra sidan ett väldigt tjockt pannben så vi kan utsätta oss för alla möjliga överdrivna påfrestningar och tycka att det är helt ok.

Mvh från balkong på Malta med utsikt över Medelhavet..

 

[pal2]

Jag tillhör väl inte riktigt hard-core UL gruppen men har hyfsat bra koll på vikten, cirka 12-14 kg exklusive mat när jag börjar en fjällvandring. Men det har naturligtvis varit betydligt tyngre än så men minskat i takt med erfarenhet och enstaka anfall av UL-virus. Men jag går inte längre för det. Snarare går jag kortare och kortare. I stället har jag en liten minirygga som jag fyller med fika och termos och gör utflykter och tuppturer med stora ryggan liggandes.

Det blir alltså kortare etapper, fler och längre pauser. Undantaget är trista, regniga dagar då man inte lockas så mycket av bad i bäckar, molnstudier-på-rygg, fikapauser med utsikt osv.

Kortaste etappen är nog 3-4 km, fast då var det en topptur den dagen också.

Ha dé
Peter

 

[Avslutat medlemskap]

ej UL.

Jag är numera nere i startvikt mellan 15 och 16 (på ryggen) för en fjälltur på 10 dagar. På en kontinental tur försöker jag hålla startvikten lägre, men provianterar, vilket kan betyda att snittvikten är högre.
Det är färre, men större, matportioner.

Riktigt långa etapper, ett par över tre mil,
har jag unnat mig t ex på en stugvandring i Jotunheimen 1994. Jag hade kanske 8 kg på ryggen, och det gick fort. Men jag var också
ung och rask, fyllde 50 år på turens näst sista etapp.

I en av mina berättelser (Jotunheimen 2002,
se http://www.huthyfs.com) säger jag att det finns
många tillfällen när jag inte kan gå långsamt nog!
Det är väl i kontrast till UL-packarna som ofta
menar att man upplever mer om man går fortare och därmed längre.

Idag går jag kanske etapper på 2 mil i fjällen och 15 km i Sydeuropa. Då hinner jag smälta intrycken.
Jag har också marginal - det kan hända att vattenbrist
förlänger etappen med upp till två timmar! Det är
inte alltid gott att förutse att vattnet på kartan
är borta en bit in på säsongen.

Nu är det nästan enbart säkerhets- och hälsoskäl
som får mig att reflektera över packningen.
Större packning = mer skrymme = osäkrare balans
på delikata passager (detta är en förenkling).

Hälsa: förslitning av vissa vävnader börjar
kanske redan i 30-årsåldern. Jag fyller 63 i sommar.
Konditionen och benstyrkan är bra (för min ålder),
vilket är bedrägligt.
Ena knäet har en artros som en kirurg, men inte en
röntgenläkare, kan urskilja. Å ena sidan har jag klarat mig bra - jag har aldrig burit vansinnigt tungt -
å andra sidan är det en varningssignal - jag bör försöka bära mindre.

Jag har en förbening sen flera
år på vänster hälsenefäste.

Jag har haft ischias.
Ischias kommer av snedbelastning, vars effekt
givetvis beror på totalvikten.

Min strategi framgent, söderut, blir att försöka
göra flera mindre vandringar istf. en enda lång
(rekordet är 31 dagar). Då skulle jag kunna planera för enbart tält, och ha en packning som krymper *hela tiden*. Jag vill kunna vandra åtminstone tills jag blir 65, helst ända in i september, nu när jag inte
har något jobb längre.