Jag avslutade för en vecka sen en 6 dagars vandring
i Norge. Avslutningen var inte frivillig (men passade bra)
utan berodde på ischias; i sin tur vållad av en spricka i
en disk. Eller nåt.
Jag håller på med ett självterapeutiiskt program och
vewrkar vara på rätt väg. Jag vill naturligtvis för allt
i vä'rlden förebygga en upprepning. En del av åtgärderna
är ett allsidigt gymnastikprogram. Sen handlar det
om vad som utlöste skadan.
Den kan ha varit på väg länge naturligtvis. Jag har
antagligen slarvat
med justeringen av ryggsäcken - fixeringen på helt andra
kroppsdelar (en opererad häl) har väl blockerat mig.
Sen är Tafjordfjella ett rätt akrobatiskt vandringsområde,
en hel del block, en del passager där man måste luta sig fram
och ta tag i nästa sten, osv. Sista dagen innehöll ett
parti med skråvandring i fjällbjörk och (låga) vidsnår,
'en markerad led utan stig. En del av hemligheten
kan vara att välja en enklare tur nästa gång.
Det vore intressant om vandrare med liknande problem,
och/eller anatomiska kunskaper, kunde dela med sig
av erfarenheter och tips när det gäller gångstil,
utrustning (är softpack optimalt; är ngn *typ*
allmänt optimal, betyder skor något? ska man vara petigare
med hur man packar?) osv. Möjligen passar en
del av den diskussionen bättre i privata brev.
Några fakta. Jag är 55 år, väger 67-69 kg,är 177 cm
lång, vandrar c:a tre veckor om året, har ofta 20
kg i säcken men inte mer. Jag anser mig ha kondition
vida över snittet (för min ålder, och kanske inte
bara det). Jag är fysiskt väl rustad för långa etapper
med stora höjdskillnader, terrängens beskaffenhet
betyder *mycket* mer än höjden för min framfart och
uthållighet (det var t ex iår mycket lättare
att vandra i franska Alperna 15 dagar än i Sydnorge 6).
il C.
i Norge. Avslutningen var inte frivillig (men passade bra)
utan berodde på ischias; i sin tur vållad av en spricka i
en disk. Eller nåt.
Jag håller på med ett självterapeutiiskt program och
vewrkar vara på rätt väg. Jag vill naturligtvis för allt
i vä'rlden förebygga en upprepning. En del av åtgärderna
är ett allsidigt gymnastikprogram. Sen handlar det
om vad som utlöste skadan.
Den kan ha varit på väg länge naturligtvis. Jag har
antagligen slarvat
med justeringen av ryggsäcken - fixeringen på helt andra
kroppsdelar (en opererad häl) har väl blockerat mig.
Sen är Tafjordfjella ett rätt akrobatiskt vandringsområde,
en hel del block, en del passager där man måste luta sig fram
och ta tag i nästa sten, osv. Sista dagen innehöll ett
parti med skråvandring i fjällbjörk och (låga) vidsnår,
'en markerad led utan stig. En del av hemligheten
kan vara att välja en enklare tur nästa gång.
Det vore intressant om vandrare med liknande problem,
och/eller anatomiska kunskaper, kunde dela med sig
av erfarenheter och tips när det gäller gångstil,
utrustning (är softpack optimalt; är ngn *typ*
allmänt optimal, betyder skor något? ska man vara petigare
med hur man packar?) osv. Möjligen passar en
del av den diskussionen bättre i privata brev.
Några fakta. Jag är 55 år, väger 67-69 kg,är 177 cm
lång, vandrar c:a tre veckor om året, har ofta 20
kg i säcken men inte mer. Jag anser mig ha kondition
vida över snittet (för min ålder, och kanske inte
bara det). Jag är fysiskt väl rustad för långa etapper
med stora höjdskillnader, terrängens beskaffenhet
betyder *mycket* mer än höjden för min framfart och
uthållighet (det var t ex iår mycket lättare
att vandra i franska Alperna 15 dagar än i Sydnorge 6).
il C.
