Dikt

[Polarnatt]

Fyll gärna på med egna bidrag! Det får gärna vara "utsidanrelaterat", men givetvis inget måste.

Blånande berg
En böljande skog,
djup och tusenmila.
En sångens och sagans värld,
färgad av natten dimhöljd grå.
Dagbräckning – ett land i ljus.
Luften klarnar, drömmar vaknar.
En hisnande längan,
till de blånande bergen bort,
där en okänd horisont tar vid.

Mvh /Joel

 

[millimeter]

Något eget har jag inte, om det är vad som önskas, men Goethes "Über allen Gipfeln..." är passande för vandringen: kort, vemodig och naturlyrisk. Översättare okänd:

"Över varje bergtopp är ro
tyst sover fågeln i sitt bo
knappt en vindfläkt silar genom träden nu
vänta,
snart vilar också du"

 

[peter1969]

Jag har ingen egen men den är vacker i alla fall (eller kanske tack vare att det inte är min):

"Kommen av jöklar som eviga skrida,
banar du väg över klippor och block,
dånar orkanlikt mot fjällenas sida,
stora, stormande Ruonejåkk"
- Harry Blomberg

 

[Håkan K]

Egen komposition:

Vi gå över daggstänkta berg, fallera
Som lånat av smaragderna sin färg, fallera
Och sorger har vi inga
Våra glada visor klinga
När vi gå över daggstänkta berg
Fallera