Den kanske svåraste frågan av alla!

[Fresso]

Om man som vi, som jag förutsätter, alla här är passionerade friluftsbuffs. Hur säkerställer man att man har en lämplig partner som, ideellt delar dina intressen, eller i alla fall accepterar att du har särskillda behov?

Jag läste om en klok kvinna som, när hennes gubbe började trampa runt och bli grinig sa, "ska du inte åka till skogen?"

Jag inser att det inte bara är vi "gubbar" som har dessa behov och att många par och kvinnor har ett glödande friluftsintresse men ändå måste väl många liva i förhållanden där andra hälften inte har ett lika stark binnande intresse för att vara ute i naturen.

Hur löser ni detta?

Jag tror att många skulle vara intresserade av att diskutera detta problem.

 

[nermander]

Äsch, jag trodde tråden handlade om dyra knivar, tält eller kängor:-(

Men skämt åsido, ett bra sätt är nog att försöka engagera sig inom någon friluftsorganisation. Jag har varit scout sen jag var liten och även om jag själv inte lyckades hitta min livspartner där så är det många av mina kompisar som gjort det.

Som i alltid när det gäller att hitta en partner så handlar det ju om kontaktnätet. Undersökningar visar nåt i stil med att 80% av alla har träffat sin partner som "en kompis till en kompis", och det beror ju på att det är ju nästan bara kompisar och kompisars kompisar som man träffar (utöver arbetskamrater och eventuella krogragg).

 

[Anna Frimodig]

Jag fattade det inte som att frågan gällde ragg, utan hur man håller ihop det hela efter raggandet. Jag har flera kompisar som lyckats hålla ihop trots helt olika intressen.

Men, och det här är nog viktigt, är man själv aktiv med något, vad det än vara må, så bör man se till att båda har ett stort intresse av något slag. Annars blir den ena sittandes hemma medan den andra är ute på sitt, och det är inte någon höjdare. Om däremot den ena går i fjällen medan den andra är på internat med sin körsång, så kommer båda att komma hem och vara glada. Samma sak med några timmar under vardagen, en kanske är ute och kör mountainbike i tre timmar en kväll medan den andra går på bridge.

Bygg på respekt för varandras aktiviteter, lyssna på historierna och följ gärna med och titta, lyssna, hejja någon gång. Men viktigast av allt är väl ändå att man möts för den man är, och inte för det man gör, då blir det svårt att hålla ihop längre fram i livet när man kanske inte kan utöva sin sport, som var det enda man hade gemensamt, längre.

PS Det förhållande jag haft där vi båda gjorde samma sport höll inte, så det är ingen universalmedicin på något sätt...

PPS Du skriver om särskilda behov. Det är väl ok om man har det så länge man accepterar att partnern också har särskilda behov, för det har alla människor var och en på sitt sätt.

[Ändrat av Anna Frimodig 2006-03-07 kl 09:14]

 

[cykelstina]

Någon har sagt att om man pallar en veckas tältsemester i spöregn så klarar man även resten av livet tillsammans...

Det är nog som Anna säger, man måste respektera partners hobby, även om den verkar obegriplig. Vissa saker ska man gilla att göra ihop också. När barnen kommer ställs det hela på sin spets, eftersom den egna tiden minskar drastiskt.
Vi kvittar tid, sticker maken iväg en halv dag så har jag en halv dag till mitt förfogande i närtid. Vi har också separerat gemensamma pengar (som går till gemensamma utgifter) och egna pengar. Då slipper vi väga mat och soffor mot fridykarfenor och växelsystem.

 

[hakan_l_borg]

Äntligen

En tråd där inte 99% av inläggen kommer från forumets gubbar *s*

Sorry för utvikningen från ämnet...

 

[nermander]

Att kvitta tid kan låta bra i teorin, men funkar inte alltid så himla bra...

Jag är aktiv som scoutledare, vilket gör att jag är borta hemifrån en hel del under tid som jag inte direkt klassar som "min" tid... Är jag på hajk en helg (48 timmar) så är ju det mer eller mindre "arbete" för mig. Då känns det ju inte så himla "rättvist" att sambon tycker att det berättigar henne till 6 krogkvällar på 8 timmar...

För att inte tala om hur det blir efter en veckas scoutläger...

 

[Martin Fjäderlätt]

Är jag på hajk en helg (48 timmar) så är ju det mer eller mindre "arbete" för mig. Då känns det ju inte så himla "rättvist" att sambon tycker att det berättigar henne till 6 krogkvällar på 8 timmar...

Det viktigaste är väl att hon känner att hon också kan vara borta hela helger - och veckor - för sina fritidsintressen utan att du surnar. Balans är bra.

Jag tycker att det viktiga är att man är öppen för varandras intressen, och faktiskt provar på dem.
Sen finns det ju ett grovfilter som man måste passera igenom för att förhållandet ska funka. Vissa tester måste ju utföras och vissa minimikrav uppfyllas!
Jag skulle inte kunna vara tillsammans med en kvinna som inte alls gillade att vara ute i naturen, och därför såg jag till att min hustru på den tiden hon var "ett span" följde med på skogsutflykt till Tyresta.
Ett par år senare så förlovade vi oss på samma plats.

 

[Anna Frimodig]

Att kvitta tid kan låta bra i teorin, men funkar inte alltid så himla bra...

Jag är aktiv som scoutledare, vilket gör att jag är borta hemifrån en hel del under tid som jag inte direkt klassar som "min" tid... Är jag på hajk en helg (48 timmar) så är ju det mer eller mindre "arbete" för mig. Då känns det ju inte så himla "rättvist" att sambon tycker att det berättigar henne till 6 krogkvällar på 8 timmar...

För att inte tala om hur det blir efter en veckas scoutläger...

Fast scoutledare är något som du gör för att du trivs med det. Jag skulle då inte serva något hushåll medan min gubbe roade sig med sånt. Det är skillnad på att ha sin huvudsakliga inkomst från en grej, bodde jag ihop med en skidlärare skulle jag inte kräva att få göra min grej åtta timmar nästa dag, för då skulle ju både ekonomi och anställning braka ihop. Men en liten ersättning får man nog räkna som hobby, det går ju att jämföra med att man kanske får prispengar på en tävling där man är med med sin sport.

 

[Skogsanna]

Fast jag måste säga att det är väldigt mycket trevligare att ha en partner som tycker om att vara ute och åka skidor och vandra jämfört med en som gärna släppte iväg mig ut men som inte ville vara med själv.

Den gemensamma upplevelsen har man gemensam år efter år tillsammans. Det är väl en del av grejen med att leva ihop. Sedan behöver man ju inte göra allting tillsammans, det kan ju vara skönt med lite eget liv också.

Anna

 

[nermander]

Fast scoutledare är något som du gör för att du trivs med det.

Trivs och trivs, jag skulle gärna dra ner på scoutingen, men som i de flesta sammanhang så råder det ledarbrist och jag "offrar mig" för scouternas skull. Jag vill ju att de ska få en lika rolig scouttid som jag.

Jag skulle hellre tillbringa den där semesterveckan med att vandra i fjällen ensam än att tillbringa den på scoutläger. Men jag är en sån som har svårt att sätta mig själv framför andra och då blir det scouterna som "får" veckan.

 

[Mezzner]

Att kvitta tid kan låta bra i teorin, men funkar inte alltid så himla bra...

Jag är aktiv som scoutledare, vilket gör att jag är borta hemifrån en hel del under tid som jag inte direkt klassar som "min" tid... Är jag på hajk en helg (48 timmar) så är ju det mer eller mindre "arbete" för mig. Då känns det ju inte så himla "rättvist" att sambon tycker att det berättigar henne till 6 krogkvällar på 8 timmar...

För att inte tala om hur det blir efter en veckas scoutläger...

Om din sambo gillar att gå på krogen men du föredrar skogen så är det väl bara att gilla läget eller skiljas; jag inser faktiskt inte hur det ena intresset skulle kunna anses prioriterat... Det låter ju fint om man är ledare för barn och ungdomar, men i grund och botten är det ju subjektivitet så det stänker om det.

Personligen så kan jag väl hålla med om att det är bra att ha lite olika intressen och respektera det; men förhållandet får ju inte bli ett affärsavtal där man har nåt system för hur man turas om att diska och vara "barnvakt" respektive roa sig på egen hand.

Man är ju ihop för att man tycker om att vara tillsammans, och då ska nog det vara regeln och de "egna aktiviteterna" undantaget. Fritiden efter jobbet är ju inte så jättestor för de flesta.
Jag skulle inte heller stå ut med att man kör med separata konton utan tycker nog att den gemensamma ekonomin känns självklar när man väl blivit sambo eller gift sig. Självklart är det viktigt att man sedan ändå lyckas ha nån slags inbördes rättvisa. Detta blir ju också enklare om man "råkar" ha flera gemensamma intressen.

I någon mån kan jag ju dock konstatera att intensivt friluftsliv är svårt att kombinera med familjeliv...
Fast när jag var gift och hade "kärnfamilj" så tyckte jag det funkade rätt bra med små anspråkslösa utflykter med termosar och/eller skogspromenad eller en natts tältning på bilresan.

 

[Spoeket]

Knepigt läge