Egentligen har jag inget problem med att det finns olika regler för olika naturreservat, men.
Såna här diskussioner brukar dock tendera att bli ganska polariserade vilket känns lite trist. Det är klart att cykling orsakar ett slitage, men vandring - eller besöksnäring överhuvudtaget är ju inte oproblematisk ur ett sånt perspektiv heller - handlar det strikt bara om att skydda naturen så bör vi inte besöka den alls. Det räcker ju med ett litet vindfälle så skapas ganska snabbt en ny stig runt hindret och nedskräpning är tyvärr något som "alla" grupper bidrar med. Det blir lätt ganska menlöst att diskutera vem som orsakar mest slitage - sliter 100 vandrare mer eller mindre än 10 cyklister på fatbike?
I den kommun jag bor i nu (Jokkmokk) där 25% av ytan utgörs av nationalparker och ytterligare stora andelar av skyddad natur är slitage från cyklister ett icke-problem - däremot innebär den ökande besöksnäringenmed vandrare sommartid och hundspann/snöskoter såväl ökat slitage på vissa områden som friktion med lokala näringar - främst rennäring. Jag intervjuade stugvärdar och några vandrare vid Aktse i sommar och kunskapen om att de rörde sig genom ett kulturlandskap där det pågår verksamhet som ibland kräver särskild hänsyn, var väldigt dålig. De flesta kände inte heller till att rennäring och den samiska kulturen är ett av grundfundamenten till att Laponia fick världsarvsstatus - naturvärdena i sig räckte inte till. Vintertid är det tyvärr ett ökande problem med hundspannsoperatörer som inte tar hänsyn till rennäring eller annan besöksnäring.
Vad jag vill säga med detta för tråden något splittrade inlägg är att besöksnäring oavsett den består av vandrare, cyklister, skidåkare, skoterförare, hundspann eller vad man nu kan tänka sig orsakar påverkan - i olika grad och på olika sätt såklart. När jag bodde i Sthlm och cyklade en del i Hellasområdet stötte jag vid något tillfälle på någon som surmulet betraktade mig som om jag spritt radioaktiva sopor i skogen - sånt tycker jag inte bara är trist utan rätt inskränkt och jag saknar ibland ödmjukhet och tyvärr också kunskap - inte sällan hos en del friluftskonservativa grupper.
Men som sagt, jag har inget principiellt emot att vissa områden har olika grad av skydd och att man i vissa områden med högt besökstryck försöker kanalisera besökare till ex olika stigar så att det går att samsas men jag tror det är nyttigt att alla förstår att de bidrar med någon form av påverkan.
