cykel- och gångkultur

[camoscio]

Jag bor i en stad (Linköping) med extremt dålig gång- och cykelkultur. Eller, kanske inte? Kanske det handlar om allmänna tendenser. Jag är nyfiken på hur cyklister på andra håll uppfattar situationen i sin hemstad.

Jag bor i stadsdelen Ryd, c:a 3 km från centrum. Här är lite av vad jag kan få uppleva på väg in till stan.

1) Efter Ryds motionscentrum går vägen under en viadukt. Här fick jag igår tvärstanna därför att två fotgängare gick i bredd på höger sida, trots att det finns trottoar alldeles intill. Jag kan inte köra om direkt eftersom det kommer en bil från motsatt håll. Liknande har hänt många gånger förut.

2) När jag kommer till korsningen Västanågatan/Västra Vägen får jag tvärstanna trots grönt ljus, eftersom en cyklist korsar mot rött. När jag väser "rött ljus!" får jag svaret "vad har det med saken att göra?"

3) I den ljusreglerade korsningen Hunnebergsgatan/Östgötagatan har jag ofta fått stanna och invänta nytt grönt ljus därför att korsande cykliser ignorerar rött - trafikljuset står här faktiskt till höger om cykelbanan. Jag har fri uppsikt över denna cykelbana först när jag är nära och måste givetvis vara beredd på cyklister från höger också, eftersom cykelbanan är enkelriktad
(cyklister som kör mot enkelriktningen kan ju inte beskyllas för att köra mot rött!)

F ö måste man här vara beredd på att den motsatta cykelbanan inte är ljusreglerad - det finns åtskilligt att säga om trafikplaneringen i denna stad (om den var lika bra som sjukvården, skulle den senare sannolikt kunna bantas!)

4) Hunnebergsgatan förbi biblioteket är avstängd för bilar. Det är Linköpings mest välordnade miljö för gång- och cykeltrafikanter, med tydlig vägbana och två breda gångbanor. Här kan precis vadsomhelst hända, t ex fem fotgängare i bredd, ingen på trottoaren, eller fyra cyklister i bredd, med tillhjälp av trottoaren.

5) När man svänger - höger! - in på Apotekaregatan för att parkera cykeln får man ha noggrann uppsikt åt höger och bakåt, eftersom många cyklister väljer att köra på trottoaren mot den numera nedlagda cykelparkeringen på Ågatan (som är en fortsättning av Hunnebergsgatan).

6) På Stora Torget kan jag få hoppa undan för cyklister på väg mot en vinglig slalomfärd
bland fotgängarna på butiksgatan Tanneforsgatan, en ren gågata.

Är det lika illa i andra större städer?

Det finns, som antytt, en del att säga om trafikplaneringen (som sannolikt bidrog till min olycka i februari), men jag kan återkomma.

 

[Bulingen]

I Umeå finns ett relativt väl utvecklat(läs stort) cykel- och gång-banenät, men som tyvärr, har sina brister liknande dem i Linköping. Billiga lösningar och dålig planering har medfört att en del passager känns livsfarliga.
Sedan är uppträdandet, trafikanterna emellan, långt ifrån bra! Många kan uppenbarligen inte ens de mest basala trafikreglerna. Det förefaller även vara svårt att skilja på höger och vänster. Att se sig om innan man ändrar riktning m.m.
Vintertid så är snörjningen av cykel- och gång-banorna är bristfällig. Det leder till att folk måste ta bilen istället för att promenera eller cykla - detta befrämjar inte miljö och hälsa.

 

[KLAGER]

Cyklister är ibland tvungna att cykla mot rött ljus. De slingor som i bland finns i asfalten och som skall känna av fordon och då automatiskt ge grönt ljus fungerar inte alltid för cyklister. De får då stå och vänta tills det råkar komma en bil, för att få grönt ljus.

 

[camoscio]

Cyklister är ibland tvungna att cykla mot rött ljus. De slingor som i bland finns i asfalten och som skall känna av fordon och då automatiskt ge grönt ljus fungerar inte alltid för cyklister. De får då stå och vänta tills det råkar komma en bil, för att få grönt ljus.

Det är ett exempel på den dåliga trafikmiljön - till vilken jag i övrigt ska återkomma. I Linköping finns en stor infartsväg mot centrum, Malmslättsvägen. Den har dubbelriktade cykelbanor på bägge sidor.

(För säkerhets skull är det ibland skilda gång- och cykelbanor tydligt markerat med skyltar och målning) ibland gemensamma, vilket ytterst få orkar hålla reda på.
Vadsomhelst kan hända, t ex är det vanligt att cyklister styr över från cykelbanan till gångbanan för att slicka tätt förbi fotgängare. Här har dumheten övergått i rena trakasserier.)

Om nu en cyklist är på väg in mot stan, t ex från Universitetet till Storgatan, måste han välja cykelbanan till vänster i färdriktningen; väljer han höger kan han vid vänstersvängen in mot Storgatan
bli tvungen att vänta på en bil för att få grönt ljus.

I fallet jag nämnde, Hunnebergsgatan/Östgötagatan (där olyckor har förekommit), är det ett stoppljus i den aktuella färdriktningen, placerat till höger om cykelbanan, och således gemensamt för cyklister och bilister. Östgötagatan är den större, hårdare trafikerade gatan
(Hunnebergsgatan är på ena sidan hastighetsbegränsad till 20 km/h, på den andra avsängd för biltrafik),
så det kan, oavsett konstruktion, aldrig vara tal om att invänta något. Men, viktigare, när jag har grönt på Hunnebergsgatan måste jag alltid se upp för cyklister utmed Östgötagatan eftersom jag hittills aldrig sett någon cyklist stanna för rött.