Borra etablerade leder, men med förnuft

[seon]

Det finns äldre trådar i den kära och eviga borrbultsdiskussionen, men jag väljer ändå att starta en ny.

För att koka ner ett långt och komplicerat resonemang så tycker jag litet förenklat så här:

Jag tycker att det vore önskvärt om fler som klättrar inomhus skulle komma ut på klippa, trots kanske ökad trängsel, ökade accessproblem m.m.

Jag tycker likaså att tröskelnivån för att komma ut är oacceptabelt hög för många.

Det beror i sin tur på att de flesta "lätta" leder på stadsnära klippor är gjorda sedan länge och följaktligen gjorda "trad" och ofta med nervöst stora avstånd mellan bra säkringslägen.

Däremot så finns det gott om välsäkrade svåra leder då nästan all nytursutveckling sker i de högre svårighetsgraderna.

En naturlig "karriärutveckling" som utomhusklättrare tycker jag skall kunna vara:

Steg 1: Lätta borrbultade leder

Steg 2: Antingen svårare borrbultade leder eller lättare tradleder.

Steg 3: Det man inte gjorde i steg 2.

Steg 4: Svårare tradleder.

Steg 2 t.o.m. 4 finns idag i svenska klätterklippor, det är det första steget som saknas.

Enda lösningen för att få till Steg 1 är att överge principen om att klätterleder skall bevaras i det säkringsmässiga skick som förstabestigarna gjorde dom på.

Givetvis tycker jag inte att fina spricklinjer skall borrbultas, men med ett Stockholmsperspektiv för ögonen så tycker jag dock att t.ex. det nu nästa avfolkade Häggsta skulle kunna ges ett nytt liv ifall en del halvdåligt säkrade klassiker gjordes om till "lätta" sportturer.
Likaså kan "sunkna" klippor som knappt besöks längre göras populärare genom att de görs om till sportklätterklippor, t.ex. Fituna slabs.

Visst, jag kan givetvis förutse, och har delvis inom mig själv, en rad invändningar av typen att "anpassa leden efter klättraren" istället för tvärtom, men det är inte det det handlar om utan endast en strävan att sänka tröskeln för många inomhusklättrare att komma ut.

 

[GustavOh]

Till viss del är detta ju överspelat i häggsta, sedan "nya väggen" tillkommit där med just lätta välbultade turer.

Och förmodligen finns det en hel del "oupptäckta" klippor där mer garvade nytursmakare inte brytt sig om att göra något (eller inte rapportera det) eftersom klättringen varit "för enkel".

Dessa skulle också vara perfekta att bulta upp som nybörjarleder.

Att sätta borren i klassikerna är alltså rätt onödigt. Därmed inte sagt att det inte finns tradleder som skulle få ett bättre liv som bultsäkrade. Allt trad har liksom inte klassikerstatus.

 

[mathias]

Läs gärna klätterförbundets bultpolicy: http://klatterforbundet.se/skf_info.php?id=28&sid=110&subsida=2
Det står bland annat "En mer liberal/restriktiv bultpolicy kan praktiseras i områden som lokalklubben definierat. I områden av nationellt intresse beslutas detta på förbundsnivå i samråd med lokalklubben."
Det finns alltså möjlighet att på lokal nivå bulta sprickleder eller sätta upp fler bultar om många är överens. Men på de stora bergen av "riksintresse" ska en striktare bultning hållas.

 

[chrtur]

Med samma slags resonemang (man vänder på steken och dess infallsvinklar) kan man ju börja att...

Städa etablerade leder, men med förnuft.....

 

[chrtur]

Det som Seon uttrycker är precis det de flesta som värnar om möjligheten till "trad"-klättring fasar över.....

Varför måste man just bulta upp allting?

 

[seon]

Nej jag tycker inte man skall "bulta upp allting", men av de första inläggen i denna tråd så är det ingen som tagit upp anledningen till min åsikt att göra om en del enklare tradleder till sportleder, nämligen att sänka tröskelnivån för många inomhusklättrare att börja utomhus.

Tycker man att utomhusklättring skall vara en exklusiv aktivitet för machokillar/tjejer så är en hårdnackat negativ inställning till borrbultar förståelig men om man inte tycker det så borde frågan om bultning av etablerade leder åtminstone kunna få väckas.

 

[mathias]

Vad är det för fel med topprep?
Skildnaden mellan tätt välbultade leder och topprepsklättring är inte stor.

Det kommer hela tiden bättre klätterskor och bättre säkringar. Många av de leder som inte gick att säkra i början på 1980-talet går att säkra idag. Vi vet inte om vad som kommer för säkringar om några år.

 

[GustavOh]

Nej jag tycker inte man skall "bulta upp allting", men av de första inläggen i denna tråd så är det ingen som tagit upp anledningen till min åsikt att göra om en del enklare tradleder till sportleder, nämligen att sänka tröskelnivån för många inomhusklättrare att börja utomhus.

Tycker man att utomhusklättring skall vara en exklusiv aktivitet för machokillar/tjejer så är en hårdnackat negativ inställning till borrbultar förståelig men om man inte tycker det så borde frågan om bultning av etablerade leder åtminstone kunna få väckas.

Att jag inte tog upp det beror på att jag hellre ville påpeka att det visst finns välbultade nybörjarleder även i stockholm. Måhända inte så många eller stjärnbeströdda men de finns.

Tröskeln för mig när jag började var väl inte främst bristen på bultar utan
1) bristen på topprepsklippor.
2) bristen på bil för att ta sig till de nybörjarvänliga klippor som fanns.
3) bristen på personlig utrustning för att ta steget ut. (rep, karbiner, slingor hjälm etc)
4) bristen på intresserade kompisar.


Fler bultleder på etablerade klippor skulle visserligen sänka tröskeln, men om klipporna är svåra att ta sig (kommunalt) till, om de kräver utrustning du ännu inte skaffat dig och du inte har kompisar (med prylar) som hänger på så spelar det väldigt liten roll om det är trad eller sport. Du åker ju inte dit ändå.


Och som Mathias skriver ovan: Vad är det för fel på topprep?

 

[Edvin m]

Till viss del förstår jag dig och håller med om problemet, i både Stockholm och Bohuslän som är de enda ställen i Sverige jag klättrat finns det väldigt få lätta bultade turer, vill man ta steget från att leda på ett gym till att leda ute så är det lite krångligare, men hur många % av motionärerna som kanske klättrar 5r leder i någon större utsträckning inomhus? De gånger jag kört inne så är de som leder i mycket klar minoritet och de flesta topprepar istället.

Har man verkligen fastnat för klättringen så känns det som om det går rätt så snabbt att ta sig upp till de grader där man i allafall kan hitta en del bultade turer här i Stockholm. Bultade ankare eller trädankare finns ju också här på de allra flesta klippor så om man är en vanlig motionär är det fortfarande väldigt enkelt att ta sig ut och klättra!

Är enkel, lätt tilgänglig klättring i alla grader en rättighet? Nope

EDIT: Slutet försvann "Nope, man ska inte förvänta sig att få allt serverat på en silverfat även om det ibland är trevligt!"

 

[carvingkimbo]

Ser inga ironi-knappar eller liknande i första inlägget, så jag frågar rakt ut om det är menat som ett skämt? Eller skriver du för att provocera, för det lär du ju göra?

 

[Mike C]

Min egen inställning som både bult och tradklättrare är ganska liberal. T ex att låta bli en eller två bultar för att man KAN få en en kamsäkring eller två på en led som för övrigt har sju bultar är meningslöst. Är man så rädd om klippan borde man inte bultat den till och börja med.

Men vad det gäller Stockholms området så finns det faktist klippor som kan passa in på nr 1. Häggsta finns några nya, lilla vårdberget finns ett par, Storvretsbacken har många (om man kan bortse ifrån det tragiska läget), Gåseborg har ett par lättare leder. Det finns lättare sportleder här och där. Man får bara anstränga sig lite precis som jag fick göra i början av min klätterkarriär. Jag har även sett ett par linjer på befintliga klippor (sem redan har bultade leder) som skulle kunna bultas upp och bli lättare turer. Varför stirra sig blind på att bulta upp befintliga leder när det finns nya att göra? Hur många hade tänkt på att bulta upp de nya linjerna i Häggsta innan det blev gjort? Förmodligen bra många mindre än de som tyckte att det saknades lättare sportleder. Jag tycker att din "ända lösning" till steg 1 är extremt trångsynt.

Med det sagt så tycker jag argumentet med att man ska låta bli leder så att de behåller samma karaktär som för första bestigarna är ibland absurd. I många fall kan jag garantiera att första bestigarna använde inte rostiga gamla pitonger som har börjat lossna. Nu säger inte jag att det altid ska in bultar istället, moderna tradsäkringar är bättre nu och kan i många fall användas istället, men just argumentet att den ska hålla samma karaktär är löjlig. Då får man väll ta reda på när den gjordes och se till att klättra den med utrustning från den tiden om man vill ha samma karaktär.

Lika absurd tycker jag att låta bli att bulta upp en led med obefintliga säkringar bara för att det kan bli frågan om framtida säkringar som kan funka. De flesta av oss lever i nutiden, att spekulera i vad framtida säkringar kommer att göra är idioti. Liksom "jaha, nu finns det äntligen säkringar så att jag kan klättra leden, men klippan är borta för länge sen för att de har byggt ett stort shopping center där". Där emot tycker jag att den som gjort leden (om det går att få tag i personen) borde ha rätten att bestämma i första hand. Och i andra hand om det finns folk som gillar leden som den är. Om man inte får någon gensvar på någon av dem och det finns folk som vill ha den bultad så tycker jag personligen att det är helt ok. Någon som bor uppe i Norrland borde inte så mycket att säga till om över en led i Stockholm, bara för att denna anser det oetiskt.

Jag tycker att man ska låta bli tradleder, även de som inte har klassiker status, om de har befintliga säkringsmöjligheter. T ex i Stockholm så finns det inte så himla många lättare tradleder att klättra på som det är. Det finns faktist några som hoppar över steg 1 och bultade leder i steg 2. Jag känner flera som började tradda innan bultade leder, just för att trad lockade mera. Minimera inte möjligheterna för dem.

Topprepa... min steg 1 var topprepsklättring. Riggade många topprepsankare ute under mina tidigare dagar. Vad är det för fel på det? Vill man ha ledvana under säkra möjligheter, dra till klättercentret på telefonplan. Finns bultar på varje led, även de med topprep. Skaffa lite ledvana, göra de lättare sportturerna, sen gå på de lite svårare...

Gråzonen fög mig är mix leder. Om jag är för eller emot beror väll på leden. En lättare led som jag inte skulle ha nått emot om den bultades upp helt är den jag tror heter Direkta Palmsöndagsleden i Häggsta. För det mesta klättrar man på rostiga pitonger som sitter löst. Någon enstaka säkring kan man få in. Och den här Barnens Brevlåda i Gåseborg. Jag har aldrig hört talas om nån som ledklättrat den. Den skulle få riktigt mycket mer trafik om den bultades, med tanke på att Gåseborg är för det mesta sportklättring.
Men finns det folk som leder dem och gillar dem som de är, då får det vara.

 

[gahne]

Jag håller med om att tröskelnivån för att komma ut är oacceptabelt hög för många.
Men jag håller med om GustavOh om att det finns flera andra hinder som är större än just brist på lätta bultade leder.
Och med tanke på hur förhållandet mellan topprep och ledklättring brukar se ut inomhus, så vet jag inte om alla längtar efter just att leda det första de gör när de kommer utomhus heller?

Frågan är ju också vad som är välsäkrat, eller "adekvat" säkrat. För den som aldrig lagt en egen säkring (men som behöver dem mycket bättre) är ju allting mycket svårare att säkra än för en som är van.
Å andra sidan är väl just det också ett säkerhetsargument. 7r är i regel mycket brantare än 4r och därmed säkrare att falla på, mindre risk att slå sig på något...

Men jag förstår inte det här argumentet att svåra leder skulle vara mer välsäkrade?
Lättare leder har väl rimligtvis mer sprickor, fickor och hål att hålla i, och som oftast också kan svälja en säkring, än vad svårare leder har? (om vi nu inte pratar rena vägg-leder, men dessa går ju inte att kilsäkra ändå...)