Börja träna med FiveFingers?
- Trådstartare joask202
- Start datum
Jag har själv bara sprungit begränsat i fivefingers så mina råd är väl kanske inte så mycket att hänga i julgranen, men det hade ju inte kommit några andra svar så... 
Under 2010 kommer det nya fivefingersmodeller som är bättre anpassade för löpning. Fivefingers Speed (Europa) och Fivefingers Bikila (USA). Problemet med standardmodellerna Sprint och KSO tycks vara fästanordningen som kan skava på hälsenan. Jag har själv inte sprungit så långt med mina KSO, men visst det skaver på hälsenan, så det kan nog bli ett problem när man börjar kommma upp i distans.
Jag har själv provat både utan och med strumpor. Problemet med strumpor är att hitta tillräckligt tunna så det inte blir obekvämt trångt i tåfickorna. Jag har inte gått igenom alla tåsocksmärken än så det kanske finns nån som är tillräckligt tunn för mig. Problemet utan strumpor är precis som problem utan strumpor i skor, dvs man får blåsor om man har lätt för att få blåsor (vilket jag har).
En fördel med tåfickorna är att det är mycket mindre risk att foten "glider runt" inne i skon, så det behöver inte vara suuupertajt som racingflatsen. Normal passform. Tåfickorna gör det också i princip omöjligt att få blånagel (tror jag), så man behöver inte ha jättemycket avstånd framför tårna (de ska inte ligga helt kloss mot dock förstås) som man behöver i en vanlig löparsko.
Sen är det ju detta med att fivefingers är hyfsat nära barfota, så att är man inte vad med barfotalöpning sen tidigare eller springa med spikskor på friidrottsbanan då behöver man:
1) säkerställa att man har korrekt löpteknik, om inte, ändra den så den blir korrekt.
2) trappa upp *långsamt*, man kan inte öka dosen lika hänsynslöst som man kan i joggingskor.
Korrekt löpteknik är att landa lätt på framfoten eller mitt på foten nära tyngdpunktens lodlinje med böjt ben. Löpteknik tränas bäst på hårt plant underlag, och man bör filma. Utan film är det nästan omöjligt att veta om man gör rätt. En erfaren löptränare kan också hjälpa, en som håller på med friidrott... många som håller på med långdistans tror/tycker att häl-till-tå i joggingskor is the way to go (finns till och med vissa elitlöpare som kör med den stilen)...
Under 2010 kommer det nya fivefingersmodeller som är bättre anpassade för löpning. Fivefingers Speed (Europa) och Fivefingers Bikila (USA). Problemet med standardmodellerna Sprint och KSO tycks vara fästanordningen som kan skava på hälsenan. Jag har själv inte sprungit så långt med mina KSO, men visst det skaver på hälsenan, så det kan nog bli ett problem när man börjar kommma upp i distans.
Jag har själv provat både utan och med strumpor. Problemet med strumpor är att hitta tillräckligt tunna så det inte blir obekvämt trångt i tåfickorna. Jag har inte gått igenom alla tåsocksmärken än så det kanske finns nån som är tillräckligt tunn för mig. Problemet utan strumpor är precis som problem utan strumpor i skor, dvs man får blåsor om man har lätt för att få blåsor (vilket jag har).
En fördel med tåfickorna är att det är mycket mindre risk att foten "glider runt" inne i skon, så det behöver inte vara suuupertajt som racingflatsen. Normal passform. Tåfickorna gör det också i princip omöjligt att få blånagel (tror jag), så man behöver inte ha jättemycket avstånd framför tårna (de ska inte ligga helt kloss mot dock förstås) som man behöver i en vanlig löparsko.
Sen är det ju detta med att fivefingers är hyfsat nära barfota, så att är man inte vad med barfotalöpning sen tidigare eller springa med spikskor på friidrottsbanan då behöver man:
1) säkerställa att man har korrekt löpteknik, om inte, ändra den så den blir korrekt.
2) trappa upp *långsamt*, man kan inte öka dosen lika hänsynslöst som man kan i joggingskor.
Korrekt löpteknik är att landa lätt på framfoten eller mitt på foten nära tyngdpunktens lodlinje med böjt ben. Löpteknik tränas bäst på hårt plant underlag, och man bör filma. Utan film är det nästan omöjligt att veta om man gör rätt. En erfaren löptränare kan också hjälpa, en som håller på med friidrott... många som håller på med långdistans tror/tycker att häl-till-tå i joggingskor is the way to go (finns till och med vissa elitlöpare som kör med den stilen)...
Hur långsamt trappar man upp?
Det är jobbigt att bibehålla ett korrekta löpsteg på längre distanser. Särskilt vaderna orkar inte riktigt. Det kräver mindre muskelansträngning att ta emot med hälen.
Mitt löpsteg är nog rätt korrekt. Jag landar på främre trampdynan, sätter i foten under kroppen etc. Framåtlutat tror jag inte riktigt på och det har jag medvetet tränat bort (det lång tid att räta upp kroppen från den framåtlutande hållningen). Mina vadmuskler är helt ok, men efter ca 15-16 km börjar kroppen (min) automatiskt ställa om steget till något som belastar de tröttaste musklerna (vader och framsida lår) minst.
Det är mycket vanligt att framfotslöpare/mellanfotslöpare blir hällöpare mot slutet av en tävling när man är trött (eller man tränar hårt/länge), händer även mig. Jag tror därför att även för en barfotalöpare kan skor vara bra på tävling, så att man liksom kan slugga lite mot slutet. Det går ändå rätt bra att bita i och hålla uppe farten även om tekniken börjar svaja lite.
Min erfarenhet är att de allra flesta lutar fullt tillräckligt framåt per automatik, det är bättre att tänka på att sträcka på sig. Finns även exempel på riktigt duktiga långdistanslöpare som kör med i stort sett lodrät överkropp, men de är i minoritet. De flesta lutar litegrann, typ 8 grader (sprinters kör mer upprätt, men de flesta lutar ändå lite, typ 4 grader). Hursomhelst, känner man sig ok med lodrät överkropp tycker jag man kan behålla den stilen.
Inom barfotalöpning pratar man gärna om att man ska luta kroppen framåt för att förskjuta tyngdpunkten framåt, vilket jag tror också är en bra rekommendation. Men det är nog lite överdrivet hur viktigt det är, och överdrivet hur många som gör fel där från början. Min erfarenhet är snarast så att tänker man på att luta sig framåt lutar de flesta sig framåt för mycket. Men visst, jag har sett de som till och med lutar sig bakåt när de springer, så det finns, men inte så jättevanligt
Senast ändrad:
Tyvärr kan ingen svara på hur långsamt en annan kan trappa upp. Det som brukar hända är att man rekommenderar nån extreeemt långsam takt för att man inte ska kunna anklagas för att lurat nån in i skada
."Lyssna på kroppen" är nog det enda jag törs säga... och har man löpt och tävlat mycket tidigare får man räkna med att man inte riktigt kan vara lika ivrig som löpare normalt är...
Jag är själv i en process då jag funderar på att gå över till barfotalöpning, så jag har inte så mycket förstahandserfarenheter att bjuda på tyvärr. Samlat på mig rätt mycket information dock...
Svårt att diskutera när man förmodligen har olika referensramar. Jag är genetisk tågångare. Jag sätter alltid i främre trampdynan först även när jag går. Den biten är inget problem för mig. Jag förstår teorin om framåtlutad kropp men köper den inte riktigt. Den är jobbigare för ryggen och den extra muskelansträngnignen drar energi man behöver till löpningen. Helt upprätt vilar överkroppen på kotpelaren, framåtlutad måste ryggmuskulaturen hålla emot för att man inte skall vikas framåt. Lite hårddraget. Det är ingen jätteansträngning att hålla emot men jag kunde ibland bli väldigt trött i ryggslutet. Det är också lätt att börja svanka om man är framåtlutad.
Bita ihop är det bästaDet går ändå rätt bra att bita i och hålla uppe farten även om tekniken börjar svaja lite.
De flesta lutar litegrann, typ 8 grader (sprinters kör mer upprätt, men de flesta lutar ändå lite, typ 4 grader). Hursomhelst, känner man sig ok med lodrät överkropp tycker jag man kan behålla den stilen.
Inom barfotalöpning pratar man gärna om att man ska luta kroppen framåt för att förskjuta tyngdpunkten framåt, vilket jag tror också är en bra rekommendation. Men det är nog lite överdrivet hur viktigt det är, och överdrivet hur många som gör fel där från början. Min erfarenhet är snarast så att tänker man på att luta sig framåt lutar de flesta sig framåt för mycket. Men visst, jag har sett de som till och med lutar sig bakåt när de springer, så det finns, men inte så jättevanligt
Det är totalt sett mer energikrävande att springa illa, men man kan plåga sig fram rätt länge...Åtta grader är väldigt mycket... Tror du verkligen att de flesta lutar så? (Menar löpare, inte joggare). Alberto Salazar (gammal världsrekordinnehavare på marathondistansen) säger att man skall sikta på 0-2 grader (själv lutar jag mer än så). Över huvud taget tycker jag att ju mer man lutar sig framåt desto mindre "springer" man, man arbetar med andra kroppsdelar än benen. En upprätt hållning fokuserar löpandet till benen, det är en helt annan och bättre löpkänsla.
Hur mycket springer ni? Jag springer 5-8 mil per vecka och "tävlar" i motionslopp. Gör ca 41 min på milen och siktar på under 40 min i år (borde varit där nu men en svår vinter, två förkylningar och väldigt mycket resande förstörde träningen. Har många andra bortförklaringar också
)Svårt att diskutera när man förmodligen har olika referensramar. Jag är genetisk tågångare. Jag sätter alltid i främre trampdynan först även när jag går. Den biten är inget problem för mig. Jag förstår teorin om framåtlutad kropp men köper den inte riktigt. Den är jobbigare för ryggen och den extra muskelansträngnignen drar energi man behöver till löpningen. Helt upprätt vilar överkroppen på kotpelaren, framåtlutad måste ryggmuskulaturen hålla emot för att man inte skall vikas framåt. Lite hårddraget. Det är ingen jätteansträngning att hålla emot men jag kunde ibland bli väldigt trött i ryggslutet. Det är också lätt att börja svanka om man är framåtlutad.
Bita ihop är det bästa
Åtta grader är väldigt mycket... Tror du verkligen att de flesta lutar så? (Menar löpare, inte joggare). Alberto Salazar (gammal världsrekordinnehavare på marathondistansen) säger att man skall sikta på 0-2 grader (själv lutar jag mer än så). Över huvud taget tycker jag att ju mer man lutar sig framåt desto mindre "springer" man, man arbetar med andra kroppsdelar än benen. En upprätt hållning fokuserar löpandet till benen, det är en helt annan och bättre löpkänsla.
Hur mycket springer ni? Jag springer 5-8 mil per vecka och "tävlar" i motionslopp. Gör ca 41 min på milen och siktar på under 40 min i år (borde varit där nu men en svår vinter, två förkylningar och väldigt mycket resande förstörde träningen. Har många andra bortförklaringar också
När du pressar mig blir jag lite osäker... det beror nog lite på hur man mätar vinkeln också. Jag har själv mätt på filmmaterial på olika elitlöpare. Man brukar framhålla de afrikanska löparna då det gäller framåtlutad löpning, och när man tittar på inspelat material från tävlingar är det av nån anledning oftast afrikaner man tittar på
, och då brukar det se ut ungefär som på den här bilden jag tvärsurfade fram:http://jazzrunner.files.wordpress.com/2009/05/kenyan-running-form.jpg
men även när jag tittat på motionslöpare tycker jag de flesta lutar framåt, men överkropparna är kanske inte alltid så sträckta
. Jag tror som dig att det kan krävas mer av bålen att luta framåt än om man är lodrät. Huruvida man går plus eller minus i slutänden är nog lite individuellt, att stöpa alla i exakt samma form är nog ingen bra plan. Det finns ändå två läger då det gäller överkroppens lutning, och jag är nog i spring-framåtlutat-lägret, men jag är ingen extremist . Det är dessutom ganska lätt hänt att luta framåt för mycket så att man liksom måste slänga fram fötterna och ta emot sig, det blir inte bra. Den fina löpkänsla du beskriver är precis samma som jag skulle säga att man får när man tänker på att springa med "lång kropp", dvs sträcka på sig så höften varken tippar framåt (svank) eller bakåt (sittande), men det går att luta en del och ändå behålla den känslan.Jag springer själv nästan inget nu. Har haft mycket skadeproblem, och pga jag är dum i huvet förvärrade jag en överbelastning under hösten så den blev halvkronisk, haft problem sen oktober förra året. Nu är det dock på bättringsvägen och jag har som smått börjat prova på springa, men vi snackar i stötar om 5-10 minuter än så länge. Funderar också på att faktiskt prova gå the minimalist/barefoot way, för att se om jag kanske kan få en bättre balans träning/återhämtning då. När jag var i träning för typ ett år sen var dosen runt 4 - 6 mil i veckan (svajade rätt mycket upp/ner), och gillade tävla på lite kortare tävlingar, millopp. Lyckades innan skadeproblemen i höstas klämma 10000 meter på bana på lite drygt 36 minuter vilket jag är lite småstolt över. Men det är ju så med löpning, att det finns alltid nån som är mycket snabbare och ändå tränar mycket mindre än en själv
, och inte nog med det, de finns de som är mycket snabbare och springer med mycket fulare löpsteg än en själv också... hehe.Jag får se hur det blir med tävlandet framöver, det där med att övergå till barfota *samtidigt* som man håller på att rehabilitera sig från skada är definitivt inte kompatibelt med att träna för tävling... men det blir ett kanotmaraton i alla fall, så jag får tävla i år ändå
.När jag ser din bild blir även jag osäker. Onekligen brukar det se ut så, och de är ingalunda helt upprätta.då brukar det se ut ungefär som på den här bilden jag tvärsurfade fram:
Huruvida man går plus eller minus i slutänden är nog lite individuellt, att stöpa alla i exakt samma form är nog ingen bra plan. Det finns ändå två läger då det gäller överkroppens lutning, och jag är nog i spring-framåtlutat-lägret, men jag är ingen extremist
10000 meter på bana på lite drygt 36 minuter vilket jag är lite småstolt över. Men det är ju så med löpning, att det finns alltid nån som är mycket snabbare och ändå tränar mycket mindre än en själv
Ett problem med den här sortens diskussioner är att det man förespråkar är det som löser de egna problemen och som funkar för en själv. Precis de problem du beskriver med framåtlutad hållning var de jag hade och som fick mig att träna in mer upprätt löpstil. Individuellt är melodin.
När det gäller att bli omsprungen av löpare med fulare löpstil så är den känslan jämförbar med att bli omsprungen vid 18 km-passeringen av tjocka löpare som ser väldigt otränade ut
36 minuter är himla snabbt om man ställer det mot den träningsmängden. Jag bugar för det
36 minuter är himla snabbt om man ställer det mot den träningsmängden. Jag bugar för det
Sanningen är att jag tränar mer än bara löpning, skidåkning och kajak mm så träningsmängden är för hjärta/lunga är högre än de antal mil jag springer.
Hursomhelst, det finns en tråkig attityd inom löpningen som man brukar märka av ute i löpskobutikerna, som går ut på att man måste vara snabb för att springa med ett bra löpsteg eller för att få använda lättviktsskor. Typ gör man inte maran under 3 timmar då ska man ha värsta supertunga joggingskorna. Springer man långsamt är det förvisso inte effektivt att ha ett högt löpsteg (är tveksam till Pose-konceptet som lär ut högt fotlyft oavsett fart vad jag förstått), men det går alldeles utmärkt att ha ett lågt löpsteg och ändå landa på framfoten utan översteg. Och att använda tunna skor handlar minst lika mycket om löpglädje som om att förbättra prestationer tycker jag.
Dock har jag på senare tid börjat bli allt mer tveksam till lättviktsskosegmentet. Problemet är mjuka mellansulor utan stabilitet som gör att pronerings/supineringsvinklar blir större än barfota, pga ojämn komprimering av mellansulan. Så för vissa/många av oss kanske det kan vara säkrare att köra barfota än att köra lättviktsskor. Jag tror definitivt inte på att gå till barfota från joggingskor genom att gradvis gå ned till allt mindre stödjande skor för att till slut nå barfota, om man inte kollar hur varje sko beter sig i sitt löpsteg. En sko kan ställa till det rejält.
Den vanliga förklaringsmodellen som används av medicinsk expertis och skoförsäljare när man pronerar som f-n på löpbandet är ju att man har för kass kropp så den kräver rejält stödjande joggingskor. Det har liksom inte slagit dem att kolla vad som händer om man tar av skorna helt och hållet. Lite tråkig retorik att säga att det är fel på kroppen när det är skokonstruktionen som i grunden inte fungerar med naturliga variationer i folks biomekanik. Man brukar säga att 70% av alla löpare överpronerar och därför behöver proneringsstöd. Men det är klart man överpronerar om man springer med en 2 cm tvättsvamp under foten...
Liknande trådar
| Trådstartare | Titel | Forum | Svar | Datum |
|---|---|---|---|---|
|
|
Träna för Lidingö Ultra? | Löpning | 4 | |
|
|
Hur håller era Fivefingers | Löpning | 5 |
Liknande trådar
Njutvandringar att längta till
Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg