Åsen; sa:
Planerar just nu inför min första fjällvandring. Till saken hör att jag är van vid skog, vatten och natur men har noll koll på det här med rovdjur. Hur beter man sig om man möter tex en björn? Är det vanligt, om man tänker sig Kungsleden, att man träffar på rovdjur?
Kungsleden är lång, vilken sträcka tänkte du gå?
Generellt kan man nog säga att det första man ska göra om man stöter på något av våra stora rovdjur i fjällen är att känna sig väldigt lyckligt lottad! Det finns säkert många som kan berätta om möten med rovdjur under sitt livs första fjällvandring, men betydligt fler som vittnar om ett helt liv med semestrar och jobb på fjället utan att ha stött på några. I de flesta situationer kommer djuren helt enkelt att undvika att träffa dig, utan att du någonsin anar att de varit i närheten.
Att stöta på en björn är väl inte helt otänkbart, åtminstone så länge du befinner dig under eller i närheten av trädgränsen. Rådet man brukar få är att 'prata med björnen' (för att den ska fatta vad du är för nåt), och sedan lugnt gå därifrån. Björnar är inga aggresiva djur, och så länge du inte har bott i ett stall månaden föe vandringen kommer du varken att lukta, se ut eller låta som 'mat'. Statistiken för 'olyckor' mellan björn och människor är talande; vid en absolut majoritet av tillbuden har skadeskjutna björnar och/eller jägare varit inblandade (visst - till stor del beroende på att många jägare är ute). Mig veteligen finns däremot inga incidenter med fjällvandrare i Sverige, fastän Rapadalen väl har tätast björnstam i hela landet? (för ett par år sedan kravlade jag ur tältet en morgon i just Rapadalen, och hittade nattfärska björnspår 50 meter från tältet!)
Av en klok kvinna från ett björntätt område i Dalarna har jag fått rådet att alltid gå och sjunga i skogen, just för att ge björnen tid att gå undan. Fast det blir samtidigt lite kluvet när man mer än det mesta vill SE en björn (på lagom långt håll så där), så det blir väl att man går och smånynnar lite försiktigt kanske...
Järv och lodjur finns också på fjället, om än i glesa stamar, men de har man ännu mindre att frukta av. INGET faktiskt!
Så det är helt enkelt inget att oroa sig över! Och är du det ändå så är det bara att sjunga en stump, eller ännu hellre; ta med en drös ungar på vandringen-bättre rovdjurs-skrämmor lär inte finnas!! (Att ta 'barnomsorgen' som skäl för sitt varg-förakt tycker jag är trams, men det är en annan debatt!)
/Per