Precis som Mezzner skriver är det såklart beroende på elevernas förkunskapsnivå, men Pelle Willén, Andreas Bengtsson och jag tycker nog att vi förbättrat vår pedagogik över åren till den punkt att i runda slängar cirka hälften av eleverna på en grundkurs hinner leda en replängd på egna kilar innan kursen är över. Fast för att hinna med det krävs att man överskrider Förbundets normer vad gäller tiden. SKF säger minst fem timmar per dag, har jag för mig, och vi håller på 8-10 timmar per dag, lite beroende på väder.
Utan att gå in på alla detaljer, så är kursupplägget i grova drag så här: "torrsim" med säkringsteknik efter selpåtagning etc.; basic klätterteknik i form av lätta bouldertraverser och andra övningar; gå som andreman på 2-replängdstur; firning; kilplacering; standplats- och topprepsankarbygge. Det här är första dagen, som slutar vid 17-18-tiden om vi börjat 8.00.
Andra dagen kör vi "examen" på standplatsbygge, dvs eleverna får själva bygga ett antal standplatser. Om de ser okej ut går vi vidare och plockar ihop alla lösa delarna till att leda. Först får de klättra med topprep och traila ett "leadrep" som de får klippa i säkringarna. Därefter, på samma led, får de leda pink-point, dvs på förplacerade säkringar. Sedan klättrar eleverna återigen samma led, men nu på egna säkringar och instruktören juggar bredvid och kollar kilarna, hela tiden med en slinga beredd att klippa in på elevens sele om det blir skakigt. Eleven kommer upp, gör stand och säkrar upp sin andreman. Sedan firar de ner och gör om det med ny försteman. Efter detta hinner vi oftast repetera standplats igen och eventuellt gå igenom prusikklättring också! En del teori, som fallfaktor och fångryck tar vi löpande där det passar in, annat som etik, gradering, läsa förare, osv. tar vi under lunchrasterna. Det blir inte många minuters dödtid under de två dagarna, kan jag säga.
Jämfört med kurserna vi höll för tio-femton år sedan är det en enorm skillnad i hur pass självgående eleverna är efteråt. Numera (och det här vet vi från den feed-back vi fått från före detta elever) vågar eleverna sticka ut och åtminstone sätta topprep utan att vara oroliga för att göra fel, och andelen elever som faktiskt fortsätter efter en kurs är klart större idag än i början av 90-talet. Det är i alla fall vår bedömning. Men visst, vi kapar tid på de moment som antingen inte är så viktiga för att de ska våga fortsätta klättra på egen hand efter kursen eller på de moment som de kan läsa sig till själva.
Det är ju så med SKF:s normer, att de föreskriver vilka moment som ska ingå i en grundkurs - och de har vi med - men normerna säger inget som den tidsmässiga fördelningen mellan de olika momenten. Och det här är något som vi skulle vilja ta upp på ett kommande instruktörsseminarium. Vi hade lite lösa planer ihop med utbildningskommittén kring detta redan till den här höstens seminarium, men just nu är det lite skjutet på framtiden. Man behöver ha tid för att planera ett sådant seminarium, och det har vi inte haft.