Jag lärde mig rolla allena, läste lite olika instruktioner på nätet för att inte missa de mest uppenbara knepen. Sen på med flytväst,flottör och mask(cyklop). Efter en timme eller två satt den första utan flottör, dock med en teknik som mest baserades på styrka kändes det som. Idag,efter några hundra rollar, sitter rollen fint när jag övar stöttningar och välter i brytningarna vid ordentligt pålandsvind, men jag tror ändå jag väntar lite innan jag ställer upp i grönländska mästerskapen..
Det rollen gett är inte "nu kan jag sticka ut i 25 m/s - jag kan ju rolla", däremot kan jag nu öva stöttningar utan att behöva simma iland och har garanterat fått bättre känsla och självsäkerhet i kajaken.
Jag har inte vält i skarpt läge främst för att jag anser att om jag välter för att jag befinner mig i ett system av brytande vågor och vind som övergår min förmåga har jag gjort bort mig kraftigt, ty när jag kommer upp efter roll eller re-entry möts jag av samma förhållanden som tippade runt mig. Jag tror inte man orkar göra eskimåsväng efter annan tills förhållandena bättras. Det här låter ju bra =) men även om jag paddlar med det i bakhuvudet har jag vid ett fåtal tillfällen hamnat i situationer där jag paddlat på vad som upplevts som gränsen av min förmåga, och då har jag antagligen paddlat bättre tack vare den träningen och tack vare att jag känt mig säker på roll och re-entry. Blaabla..
[Ändrat av dexecupen 2002-11-25 kl 19:02]
Jag tror att man ska vara VÄLDIGT rutinerad för att lyckas med eskimåsvängen vid ett oförbrett dopp.
