jamo; sa:
haha..
Utveckla gärna? Målgruppen är knappast de som redan lärt sig paddla en vanlig havskajak i alla fall, utan de som tycker såna verkar instabila och farliga, rekreationspaddlare utan distansambitioner kanske. Främst amerikaner kan man gissa om det inte är fördomsfullt.
Egentligen är det ett herkulesarbete att börja peta i en sådan soppa av halvsanningar och tendensiösa floskler – det är ungefär som att argumentera mot en fundamentalistisk religiös pamflett. Man vet knappt var man ska börja, och det tar aldrig slut...
I exemplen nedan vänder jag mig inte emot konceptet som sådant – det finns säkert en marknad även för katamarankajaker – utan bara mot sättet att argumentera. Men förvånad är jag egentligen inte - texten har ju sitt ursprung i det land där förvånansvärt många tror att kreationismen är en vedertagen vetenskaplig teori.
I det första stycket förväntas vi ställa upp på en rad märkliga påståenden, som sedan används som basfakta och bevis i den fortsatta argumenteringen: paddling i havskajaker är en sport med ett litet fåtal utövare och detta beror på att havskajaker inte är sjödugliga... havspaddlare tror inte på reklamens påståenden att havskajaker kan vara sjösäkra, utan de allra flesta föredrar 75 cm breda öppna rekreationskajaker i termoplast... hade havskajaker varit sjösäkra hade mångdubbelt fler paddlat... eftersom det säljs fler surfbrädor än havskajaker innebär det att folk betraktar surfbrädor som mera sjösäkra än kajaker... att paddla havskajak är som att bli fastsatt med handbojor på en motorcykel utan bromsar – en ren dödsfälla!
Nån som känner igen sig i den beskrivningen – räck upp en hand.
I andra stycket lyfter det ännu ett snäpp. Man låter en fiktiv båtkonstruktör med ett kategoriskt ”nej”, besvara frågan om en farkost med benägenhet att kapsejsa är sjövärdig (i texten används ordet ”prone” som har en mera olycksbådande klang än det motsvarande svenska ”benägen”), och fortsätter ogenerat med att påstå att om han överhuvudtaget kommer ihåg dessa små historiska parenteser som kallades havskajaker, skulle han kanske kunna gå med på att de i händerna på mycket kompetenta paddlare kunde besitta en viss sjösäkerhet.
Fortsättningsvis konstateras att havskajaker faktiskt är konstruerade för att slå runt och författaren avvisar triumfatoriskt det förväntade motargumentet att de är gjorda för att kunna rollas, inte kapsejsa, med att att slå fast att en roll inte är en förebyggande åtgärd utan på sin höjd en tvivelaktig räddningsaktion.
Efter den salvan står det väl klart att varken författaren eller den tänkta målgruppen har sett havskajaker i verkligheten.
För lite längre ner delges vi följande lilla visdomsord: ”För den stora majoriteten (”vast majority”) moderna paddlare är en roll helt omöjlig att utföra”.
Lite historia får vi också ta del av. Det hävdas att redan de ursprungliga jägarna kände stor tveksamhet inför rollens användbarhet och föredrog egentligen stabilitet genom bredd – ”beviset” för detta är att man i nordöstra Kanada använda smala kajaker i sjöar och floder och breda i havet. Någon borde kanske berätta för författaren att det fanns kajaker även på Grönland och i Alaska?
Fortsättning på historielektionen: ”Det är en vanlig myt att jägare företog långa havsturer - i själva verket var det bara korta turer i samband med jakt”. Grönländska sommarturer nämns som ett undantag. Mellan raderna antyds att de korta turerna kunde klaras även med de livsfarliga farkoster som så målande beskrivits, men inte längre turer. Undrar hur författaren tänker sig en kort jakttur i Berings Sund? Han ”glömmer” också att nämna att Alaskakajaker regelbundet turade in längs den ryska kusten och att baidarkor gjorde jaktturer Alaska-Kalifornien tur och retur.
En bit ner kommer så: genom åren har havspaddlare och kajakkonstruktörer fått filosofin om bakfoten – den högst otillfredsställande situationen att vara fångad inuti en trång och osäker båt som inte går att hålla på rätt köl utan stöd av paddeln, rättfärdigas genom att glorifiera extrema, farliga och opålitliga räddningstekniker som kräver oändlig övning och som sällan lyckas i det verkliga livet.
...och så fortsätter det - sida upp och sida ner.
Jag blir så trött – och det blir förmodligen också Wayne Horodowich, John Winters, Chuch Holst m fl som fått seriösa och nyanserade artiklar kannibaliserade i jakt lösryckta citat, som maliciöst använda kan se ut som stöd för skitsnacket.
