armar och axlar.

Min olycka i februari förra året, och tyåtföljande rehab, har faktiskt gett mig smak för en del hemmaträning, dock utan maskiner och nästan utan redskap. I en annan tråd har jag berättat om hur jag tränade upp en försvagad gluteus maximus; jag har bara fortsatt och förbättrat. Det är härligt med framsteg som går att mäta.

En sak som jag vill träna mer på är armar och axlar, bland annat för att bära bättre (trots allt ligger väl 1/3 av packningens vikt på axlarna). Jag har kört en del med gummiband fäst i badrumsdörren.- Man drar det nedåt mot midjan och bakåt, släpper långsamt upp igen. Sen har jag till min stora förvåning börjat med lite armhävningar. Har alltid tyckt att det var obehagligt, som om pannans ådror när som helst skulle sprängas.

Jag har kört lite försiktigt ett per mornar, kanske 20 åt gången (möjligen inte tillräckligt djupt) med sikte på gradvis stegring, i antal och kvalitet.

Men det är ett aber. Jag kan för det första inte sträcka vänster arm, det fattas kanske 20 grader, och jag har längesen gett upp hoppet att få tillbaka den rörligheten. Det kompenserar jag genom att hålla vänster hand knuten, med rak handled. Men då känner jag ändå av den platta som sitter i armbågen. Dels gör det faktiskt lite ont, dels fruktar jag att belastningen kan få skruvarna att lossna, e.d. Jag har också prövat att gå till en närbelägen motionscentral och lyfta stockar; men även då känns plattan, och dessutom får jag vara väldigt försiktig med ryggen.

Undras om det finns bra, enkla alternativ. Jag kan tänka mig hantlar och slikt, men tveksam till stång (vete fan hur man får hem en sån).
 
Hej!
Jag utgår ifrån att det var någon sjukgymnast inkopplad på din rehabilitering. Varför inte fråga henne/honom om hur du ska göra för att det ska bli rätt eftersom du fick en rejäl skada? Eller ta en ny kontakt, här i mitt landsting kan man boka tid hos sjukgymnast på vårdcentraler utan att ha remiss från läkare, jättebra möjlighet tycker jag.

Lycka till med träningen1

BrittMarie
 
Fritt att söka sjukgymnast.

Hej!
Som Britt-Marie skriver i sitt svar är det fritt att som patient söka sig till sjukgymnast utan att först ha remiss av läkare. Detta gäller hela landet.
Din fråga är svår att ge ett konkret svar på utan att först göra en undersökning,
därför är mitt tips till dig att uppsöka en sjukgymnast med OMT/OMI utbildning. (Dvs. specialiserad på rörelseapparaten.)

Fördelen med att är att du får konkreta och professionella råd och guidning till skonsam men effektiv fortsatt träning.

Lycka till!
Mvh Mårten (sjukgymnast)
 
Tack. Har väl dragit mig för att ringa henne, eftersom det är ett lyxproblem (finns ju en del privata jag varit hos också). Annars var det idag på DI-TV (Dagens Industri) en sjukgymnast som visade övningar för kontorsslavar, där man alltså utnyttjade skrivbordet
(alltså armhävningar uppochned, kan man säga).
Men jag slår nog en signal till sjukgymansen ändå. Hon förstår mig.
 
nytt liv tager sin början

jag ringde sjukgymnasten, Helen. Hon hade flyttat till en annan vårdcentral men hennes kollega (som vet vem jag är) tyckte att jag skulle ringa till det nya stället, eftersom Helen kan mig. Hon rekommenderade huvudsakligen bicepscurl, tror jag det heter, med hantlar. När jag klarar 50
i rad börjar jag med tyngre vikter. De jag har är 2 kg, och nog redan i tamaste laget. Jag kan också stå på ett elastiskt rep och dra i ändarna med motsvarande rörelser - det verkar lite tuffare.

Sen dess har jag upptäckt en del andra övningar; t ex dips känns verkligen, men gör inte ont
i armbågen. Verkar vara en skojig övning. Tricepscurl, som dock känns i armbågen.

På ett annat forum rekommenderades plankan; kan inte säga att jag är förtjust i statiska övningar och då måste jag lägga en tröja under ena armbågen, annars gör det riktigt ont mot underlaget. Jag botaniserar vidare.

Vad jag saknar mest nu är kanske styrkeövningar för ryggen. Jag har sen 10 år ett McKenzieprogram i fem moment som jag uppfattar mer som smidighetsövningar, för att förebygga diskbråck, e.d. Vore intressant att hittta nåt, gärna med hantlar.

Jag tittade på rekommendation i Paolo Robertos bok - en mycket stor del av hans övningar kräver framstupa hållning.
 
Hej
du beskrev i början av tråden att du tränade med gummiband. Jag är en stor förespråkare för dessa band som finns av olika slag och kvalité. Använder dom mycket i jobbet (sjukgymnast) på alla möjliga olika problem och nivåer. Allt från äldre och kanske svagare till unga som behöver hitta träning där maskiner inte ingår. Med fantasi och variation går det att träna praktiskt taget hela kroppen med dessa band och det utan att någon gång måsta haka fast i en dörr eller annat. Helt omöjligt att beskriva begripligt utan bilder de olika övningarna jag använder men använd fantasin och börja försiktigt. Utgångsläget för många övningar är stående på bandet med en bandända i vardera näve. Variera styrkan/motståndet med olika längd på bandet.

Roland, sjukgymnast
 
Gummibandet gick av; då köpte jag ett elastiskt rep i en affär som heter Lättsam - namnet säger en del om sortimentet. Axelövningarna innebär att armarna dras nedåt, så då behöver jag ju fästa repet över dörren i motsatt handtag (på gummibandet slog jag bara en knut, så satt det fast bakom dörrens överkant). Jag har också flexaband som är fästa i en bänk vid golvet; jag gör dragövningar med båda benen ur två vinklar; jag inbillar mig att jag samtidigt tränar balanssinnet en smula (det är f ö riktigt, riktigt dåligt).

Den viktigaste benträningen är en av mina favoriter, att stiga från sittande på ett ben. Jag gör numera dessa övningar från ett utgångsläge med låren lutande bakåt, t ex från kanten av min låga säng eller som bäst från en psoaskudde (?) ställd på 30 cm (än så länge utan skor).

När jag botaniserat vidare har jag hittat ytterligare övningar. De verkar alla så specialiserade, en för biceps, en för triceps, osv., man jag antar att man inte ska göra alla dagligen. Den trevligaste, och skonsammaste, är dips.
 
ser ut som en lite större version av Lättsam, men värd att spana in, ja.

Kanske, för undvikande av missförstånd (och med tanke på taggen): jag ser inget av det som jag håller på med nu som rehabilitering. Min bäckenfraktur och min muskelförsvagning är helt läkta sen länge; alla övriga mindre men betraktar jag som bestående, kanske åtkomliga med operation. Åtm. slutade jag bekymra mig när jag kunde återuppta alla mina normala aktiviteter - då var jag hjärtans trött på rehab flera timmar om dan.
 

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg