Arga alpinister?

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Jag har under åren mött många surfare, löpare, äventyrare, fridykare och klättrare.
Inom nästan alla sporter förekommer det olika skolor (shortboard eller longboard i surf, banlöpare och traillöpare, djupdykare och dynamiska dykare) men jag har aldrig stött på så mycket hårda konflikter och tyckare som inom alpinismen.

Jag får känslan av att det är på liv och död. Att många anser sig veta vad som är rätt och fel samt moraliskt och omoraliskt.

Jag har funderat mycket på varför det är så just inom alpinismen.

Tankar?

(forumvärds notering: denna tråd visas sig vara startad i syfte att göra research inför en dokumentär, vilket inte framkommer förrän långt senare i tråden och TS kritiseras för detta.)
 
Good point, upplever också det och skriver mycket här och på cykel- och mindre på BMW-forum. Det är ytterst sällan det blir sådan tuppfäktning som man läst i alpinismtrådarna. Dock kan jag hålla med om att det är ganska kasst med "äventyrare" som säger att de bestigit en topp men inte varit där, photoshoppat och lånat bilder osv. Tänker på Johan Ernst Nilsson och Pompe-trådarna.
 
Bra frågeställning med många olika svar. Inom alpinismen finns det många olika skolor precis som andra sporter om något mer komplex där gränsen mellan dem inte alltid är lika lätt att dra. För mig som gillar att klättra alpint är leden och utförandet betydligt viktigare än toppen men ser inget problem med att andra väljer en mindre teknisk väg upp då deras primära mål är toppen, inte vägen dit. Kul att de har hittat något som de gillar och som passar dem. För mig är det dock två helt skilda saker men utifrån ses det som samma prestation och det är nog här konflikterna uppstår och varför dokumentationen granskas så hårt.

Om vi frågar en ultralöpare som springer 10 mil i ett sträck om det är likvärdigt att springa 2 mil fördelat på 5 dagar med en övernattning emellan så får vi ett svar medans någon kan hävda att båda faktiskt har sprungit 10 mil. Det är väl precis så konflikter och åsikter uppstår inom alpinismen när två skilda tillvägasätt ses som båda har uppnått samma mål.
 
åh va skönt att jag sysslar med kampsport/brottning. Där är det en mot en och endast en vinnare!
 
Jag tror det kan bero på att "alpinism" kan man pyssla med och verka duktig/få uppmärksamhet hur kass man än är på att klättra i berg. Inkluderat mig själv. Jag har varit upp på Island Peak och lite andra toppar och det var inte svårt alls eftersom jag bara håvade upp plånboken så dök det upp folk som satte upp rep och lagade mat åt mig. Insåg efter ett tag att det inte var det jag ville hålla på med.

JEN och Pompe som nämns i tråden är ju inga alpinister heller men de får mycket uppmärksamhet trots att de inte kan klättra i berg utan att använda guider/rep/syrgas.

Tänk Er själva om Ni är "riktiga" klättrare med kunskap och erfarenhet och så kommer det t.ex till Everest varje säsong mängder av folk som inte vet vad det handlar om men som är så många att det inte är någon vits att åka dit för urklättrarna. Klart man skulle bli irriterad.

Samma problem kan jag inte komma på med andra sporter.
 
Samma problem kan jag inte komma på med andra sporter.

Nä kanske inte inom sporten, men det borde vara en liknande situation inom kultursektorn.

Tänk dig att öva, gneta och försaka "vanlig" karriär för att satsa på musiken, riskera egna pengar för att hyra en konsertlokal och göra ett gig som nätt och jämnt går ihop samtidigt som hundratusentals följer några halvtaskiga sångare i en talangjakt på tv...
 
Om vi frågar en ultralöpare som springer 10 mil i ett sträck om det är likvärdigt att springa 2 mil fördelat på 5 dagar med en övernattning emellan så får vi ett svar medans någon kan hävda att båda faktiskt har sprungit 10 mil. Det är väl precis så konflikter och åsikter uppstår inom alpinismen när två skilda tillvägasätt ses som båda har uppnått samma mål.

Jag tror att just där har vi skillnaden. Att jag tror inte många ultralöpare skulle bry sig. De skulle rycka på axlarna och sticka ut på en ny löptur. Det känns som att alpinister istället blir kränkta, skriker om fuskare och dålig stil och dålig moral. Varför?
 
Jag tror att just där har vi skillnaden. Att jag tror inte många ultralöpare skulle bry sig. De skulle rycka på axlarna och sticka ut på en ny löptur. Det känns som att alpinister istället blir kränkta, skriker om fuskare och dålig stil och dålig moral. Varför?

Alla alpinister och wannabe-alpinister är inte såna, men det finns dom som håller på för att skryta och prestera, att vara bäst inför sig själv och andra. Då blir själva prestationen viktigare än hur kul det var att genomföra den, kommer nån och gör samma sak måste man visa att man gjorde det på ett häftigare sätt.
Alltså, det finns ju dom som bestiger berg och klättrar klippor utan att starta en blog eller hålla föredrag eller ens skriva om det på fejsbock. Fast dom märker man ju av naturliga orsaker inte av så mycket. Pompe och mannnen med det ironiska förnamnet (Ernst betyder ärlig har jag för mig) är ju inte direkt typen som gör nåt kul och sedan går och myser i tysthet.
 
Att jag tror inte många ultralöpare skulle bry sig. De skulle rycka på axlarna och sticka ut på en ny löptur.
Jag tror visst att ultralöparen skulle bry sig om en ultralöpare blivit "kändis" tack vare ett "extrem lopp" som egentligen var bara en massa mediokra små lopp uppdelade på flera dagar som vem som helst i god form kunnat utföra. Sen ser man denna "extrema" ultralöpare i TV sofforna, tjäna ett levebröd på sponsorer, hålla föredrag om extrem ultralöpning och motivationstal om hur man kan uppnå sina drömmar bla bla, medans de som verkligen gjort extrema ultralopp blir inte erkända alls då de inte försökt måla upp det de gör som något ultra extremt... Och sen visar det sig att ingen annan utom de riktiga ultralöparna är ett dugg intresserade av att höra om det riktgt extrema ultraloppen, alla vill bara lyssna på kändis "ultralöparen"... Näh, jag tror inte alls att kändis "ultralöparen" skulle vara särskild populär bland de riktiga ultralöparna...

Men så som det är nu så ser jag inte många ultralöpare i TV soffan, men har sett och en annan av dessa "extrema" alpinister. Det finns få andra sporter/aktiviteter som får sådan uppmärksamhet efter mediokra prestationer som höghöjds"alpinism". Kalla det avundsjuka om du vill, men jag skulle tro att samma avundsjuka skulle visa sig precis lika mycket bland ultralöparna om samma situation skulle uppstå... det är mänsklig natur.
 
Jag tror att just där har vi skillnaden. Att jag tror inte många ultralöpare skulle bry sig. De skulle rycka på axlarna och sticka ut på en ny löptur. Det känns som att alpinister istället blir kränkta, skriker om fuskare och dålig stil och dålig moral. Varför?

Precis det samma gäller många alpinister och vi rycker på axlarna, förundras åt den mediala cirkusen för att sedan fortsätt med vårt i det dolda.
 
Jag tror visst att ultralöparen skulle bry sig om en ultralöpare blivit "kändis" tack vare ett "extrem lopp" som egentligen var bara en massa mediokra små lopp uppdelade på flera dagar som vem som helst i god form kunnat utföra. Sen ser man denna "extrema" ultralöpare i TV sofforna, tjäna ett levebröd på sponsorer, hålla föredrag om extrem ultralöpning och motivationstal om hur man kan uppnå sina drömmar bla bla, medans de som verkligen gjort extrema ultralopp blir inte erkända alls då de inte försökt måla upp det de gör som något ultra extremt... Och sen visar det sig att ingen annan utom de riktiga ultralöparna är ett dugg intresserade av att höra om det riktgt extrema ultraloppen, alla vill bara lyssna på kändis "ultralöparen"... Näh, jag tror inte alls att kändis "ultralöparen" skulle vara särskild populär bland de riktiga ultralöparna...

Men så som det är nu så ser jag inte många ultralöpare i TV soffan, men har sett och en annan av dessa "extrema" alpinister. Det finns få andra sporter/aktiviteter som får sådan uppmärksamhet efter mediokra prestationer som höghöjds"alpinism". Kalla det avundsjuka om du vill, men jag skulle tro att samma avundsjuka skulle visa sig precis lika mycket bland ultralöparna om samma situation skulle uppstå... det är mänsklig natur.

Men förstår då inte folk att det inte enbart handlar om prestationen? Att bli sponsrad och i förlängningen författare, filmare eller föreläsare handlar ju även om att fungera som ett ansikte utåt, om att förmedla vad man håller på med, att paketera det och göra det intressant för "vanliga" människor.
En skäggig tystlåten man som klättrar stenhårda leder är ju ganska ointressant för en sponsor om han inte lär dig att inspirera människor och skapa synlighet. Eller så får han göra en grej av det, en Stenmark.

Den andra frågan är- Ta ett berg som Denali. Hur stor är egentligen skillnaden mellan att klättra i alpin stil eller i expedition?
 
Håller med Emil. Det är tyvärr(?) inte så att det räcker att göra nåt coolt, och sedan kommer media springandes. Att få publicitet och att presentera sin bedrift på ett intressant sätt är också väldigt svårt.
Så länge linslusen inte ljuger om sin prestation finns ju inget skäl att gnälla så vitt jag kan avgöra. Att vara bäst på att klättra upp för berg iförd endast höftskynke gör en ju inte nödvändigtvis intressant att lyssna på så att säga.
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Liknande trådar
Trådstartare Titel Forum Svar Datum
Ghost79 Solo-alpinister Alpin / Bigwall 0
Johannes74 Sveriges främsta alpinister på dagsfärska meriter? Alpin / Bigwall 18

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg