Den här hajken började snett. Vi reste med familjen till Sarek i Juli jag var trött på packlistor, torkad mat och allt som har med förberedelser att göra. Min ryggsäck landade på 14 kg med mat för 6 dagar. Ungefär 3.5 kg mer än jag vad mitt kalkylark förutsåg. Irriterande.
Dessutom, eftersom jag gick med 22 kg på ryggen i Sarek, trodde jag att jag var tillräckligt fit.
Kvällen innan mitt tåg till Oslo 05:48 var jag på ett bröllop. Drack inte mycket men fick bara sova i 3 timmar.
Jag kom fram till Laerdalsoyri runt nio på kvällen och jag hade tänkt att slå upp mitt tält på början av stigen upp mot fjället men ändrade mig när jag såg fjället. I Norge är bergen bergigare. Deras kexchoklad, “Kvikklunch”, hade 8 regler för fjället på insidan. Jag hade bara lust att sova och tog in på ett motell.
Gul rutt: Planerad. Blå rutt: Vandrad
Här är mina anteckningar från vandringen:
Den första biten kändes ok. Ont i benen men åt lunch på kalfjället. Jag började känna av mitt löparknä på vänstra benet men tänkte att det nog kommer lösa sig. Utsikten var fantastisk.
30 minuter senare gjorde benet förbannat ont. Jag bestämde mig för att slå upp tältet 16:30 vid Fjellvatnen 1197 möh. Foam-rollade mina ben och tog en Ibuprofen.
Ledsen.
Jag vet att det går att klara den här hajken med löparknä men det blir det inte så roligt, det finns ingen lust att utforska eller gå omvägar.
Känns som en repetition av Abisko-Nikkaloukta för 5 år sen som började med löparknä. Den gången avbröt jag och gick till en fjällstuga där en snäll stugvärd gav mig mer Ibuprofen så jag kunde ta mig hem via Kungsleden.
Snälla gör så att benet känns bättre imorgon.
Och för guds skull, ta med medicin så det räcker dygnet runt nästa gång!
Myggorna inga problem här. Känns mindre drivna än svenska myggor. Mindre “get rich or die trying” attityd.
Ont idag. Bestämmde mig för att gå en omväg via norra sidan av platån för utsiktens skull. Värt. Följde en höjdkurva på 1200 möh runt Dogerskar. Gick bra tills jag på östra sidan kom till en rasbrant. Kändes symboliskt. En brant som är för liten för att synas på höjdkurvorna men enorm för mig, som har en förmåga att alltid dyka upp när man nästan är framme.
Lång lunch vid tillflödet till Dyrebottsvatnet. Torkade min sovsäck och foam-rollade mer. Såg en annan vandrare 300 meter bort som gick över ett annat pass. Hade kunnat byta all min choklad mot 10 Ibuprofen.
Till nästa gång:
Runt 12:00 slutade det regna och jag passade på att äta. Drog på mig dunjacka och mitt täcke över benen. Vinden vände och det började ösregna på 5 sekunder. Förbannad! Abortklantigt. Två av de tre saker som håller mig varm är dyblöta.
Mycket brant ner från passet vid Graveggi mellan toppen 1566 och 1491. Trampade i grus bakom en stor sten och sjönk ner till knät. Efter att jag dragit upp benet började det bubbla upp vatten ur hålet jag skapat. Aldrig varit med om något liknande. Tänkte att jag skulle ta ett foto men kom på bättre tankar och gick så snabbt jag kunde åt sidan ifall jag dragit igång ett ras.
Tänkte att jag skulle få täckning vid grusvägen och tog ett beslut: om det åtminstone fanns en sol med på morgondagens väderleksrapport skulle jag fortsätta annars skulle jag söka upp ifall vägen gick någonstans jag kunde torka saker eller avbryta.
Väl nere hade jag ingen täckning. Längre fram på vägen stod en ångvält med motorn på. I bilen satt en unge kille som pratade knepig norska. Visste inget om vädret, bad mig prata med grävmaskinisten en bit längre fram.
Han var lite mer tillmötesgående men kunde inte hjälpa mig. Täckning fanns 5 km bort men han bara jobbade här och visste inget om området. De var här för att laga vägen efter stormen Hans.
Gick vidare en bit moloken. Tog upp och tittade på den sista väderleksrapport som jag tagit skärmdumpar av. Där 14-16 var det ett regnmoln med en sol över. Det fick duga.
Började leta tältplats vid Samfellevatnet när jag såg en stuga på dess norra sida. Med skorssten! Gick runt sjön långsamt. Mitt ben gjorde så ont nu att jag knappt kunde böja det. Bad till bergen att stugan skulle vara öppen och ha ved. I värsta fall borde det i alla fall finnas en bra tältplats i närheten. När jag äntligen kom fram var den låst. Det regnade och jag slog upp tältet en bit bort.
Har inget att använda som kudde för alla mina kläder är blöta. Orolig för natten. Tar ett beslut imorgon.
Går att sova så här men osäker på att jag har gas så det räcker. Redan gjort 4 värmeflaskor för att foam rolla mitt ben. Tror inte jag avbryter.
Morgonens uppgifter:
Kom iväg runt 10:30. Satte min buff dubbel runt knät och tror att det hjälpte en del.
Vid glaciären runt 1600 möh sprickte himlen upp. Det var så oerhört tyst. Bara diskanten från stavarna som träffade stenar och det dova knarrandet från ryggsäcken. Benet gjorde mindre ont. Skulle bara vilja fortsätta röra mig så här i timmar. Glad att jag inte avbröt.
Efter det var det knepigt att navigera. Mycket branter och raviner. Värst innan Jonsvatnet där vägen jag planerat slutade i ett stup vid avrinningen från sjön. Tvungen att gå tillbaka och upp för hala stenar som rörde på sig ovanligt mycket. Elaka stenar.
Tröttande runt 19:00 när jag kom till en brant och det började spöregna med vindbyar på upp till 15 m/s. Letade länge en tältplats som inte var sank och hittade till slut en ganska smal ås med ris på.
Försökte pricka den enda rimliga sovplatsen 4 gånger med mitt tält. Skrek av ilska och hat till mitt tälts geometri.
Haft en fantastisk dag trots allt. Gått, tittat, navigerat. Inte tänkt.
Dag 5:
Vaknade till regn. Packade ihop allt i tältet och kom iväg kanske 09:30. Kom till dammen vid Berdalsvatnen ganska snabbt. Ont, skrikont i benet i början. Försökte hitta stigen runt Eldegardsnosi men det fanns ingen. Osugen på att navigera i det här regnet och blåsten så nära stup över fjorden. Bestämmde mig för att ta vägen.
Sen vara det bara äta meter. Tänkte att jag skulle försöka lifta men ändrade mig. Var skönt att gå själv även om benet gjorde ont. Kom fram till Övre Årdal runt 14:00 och efter ett trevligt samtal med kvinnan i turistbyrån tog jag bussen till Årdalstangen och tog in på hotellet där. Bastun gudomlig.
Prylar:
Vägde min packning efter vandringen för att försöka lista ut om något hänt. Min baspackning är 6440g och upptäckte ett fel i mitt kalkylark. Hade lite mycket choklad och ost med men inget konstigt.
Nytt för i år:
Andra saker:
Dessutom, eftersom jag gick med 22 kg på ryggen i Sarek, trodde jag att jag var tillräckligt fit.
Kvällen innan mitt tåg till Oslo 05:48 var jag på ett bröllop. Drack inte mycket men fick bara sova i 3 timmar.
Jag kom fram till Laerdalsoyri runt nio på kvällen och jag hade tänkt att slå upp mitt tält på början av stigen upp mot fjället men ändrade mig när jag såg fjället. I Norge är bergen bergigare. Deras kexchoklad, “Kvikklunch”, hade 8 regler för fjället på insidan. Jag hade bara lust att sova och tog in på ett motell.
Gul rutt: Planerad. Blå rutt: Vandrad
Här är mina anteckningar från vandringen:
Dag 1
Stigning till kalfjället och Hoganos, 1520 möh. Tänkte inte på att i Norge, när man startar i en fjord blir stigningen 1520 meter, inte som i Sverige där man behöver gå upp runt 400m till kalfjället.Den första biten kändes ok. Ont i benen men åt lunch på kalfjället. Jag började känna av mitt löparknä på vänstra benet men tänkte att det nog kommer lösa sig. Utsikten var fantastisk.
30 minuter senare gjorde benet förbannat ont. Jag bestämde mig för att slå upp tältet 16:30 vid Fjellvatnen 1197 möh. Foam-rollade mina ben och tog en Ibuprofen.
Ledsen.
Jag vet att det går att klara den här hajken med löparknä men det blir det inte så roligt, det finns ingen lust att utforska eller gå omvägar.
Känns som en repetition av Abisko-Nikkaloukta för 5 år sen som började med löparknä. Den gången avbröt jag och gick till en fjällstuga där en snäll stugvärd gav mig mer Ibuprofen så jag kunde ta mig hem via Kungsleden.
Snälla gör så att benet känns bättre imorgon.
Och för guds skull, ta med medicin så det räcker dygnet runt nästa gång!
Dag 2:
Somnade 21:30 på rygg. Vaknade av att jag frös med mycket kondens i tältet. Drog på mig mitt syntetiska täcke och sov gott till 07:00. För 5 år sedan hade jag inget täcke och ett tält med värre kondensproblem. Då vaknade jag med att fotänden av sovsäcken kändes som kall gröt. Det här känns som en repris av den vandringen fast med bättre utrustning.Myggorna inga problem här. Känns mindre drivna än svenska myggor. Mindre “get rich or die trying” attityd.
Ont idag. Bestämmde mig för att gå en omväg via norra sidan av platån för utsiktens skull. Värt. Följde en höjdkurva på 1200 möh runt Dogerskar. Gick bra tills jag på östra sidan kom till en rasbrant. Kändes symboliskt. En brant som är för liten för att synas på höjdkurvorna men enorm för mig, som har en förmåga att alltid dyka upp när man nästan är framme.
Lång lunch vid tillflödet till Dyrebottsvatnet. Torkade min sovsäck och foam-rollade mer. Såg en annan vandrare 300 meter bort som gick över ett annat pass. Hade kunnat byta all min choklad mot 10 Ibuprofen.
Till nästa gång:
- Ta varje solohajk på lika stort allvar!
- Bara för att du klarat längre vandringar i mer otillgängliga området kan du inte det här. Högmod är livsfarligt.
- Starta mjukare
- Träna mer ben hela året
Dag 3:
Vaknade med mycket kondens. Regnat hela natten och tror jag svettats. Kanske inte helt frisk. Inte sugen på att starta dagen.Runt 12:00 slutade det regna och jag passade på att äta. Drog på mig dunjacka och mitt täcke över benen. Vinden vände och det började ösregna på 5 sekunder. Förbannad! Abortklantigt. Två av de tre saker som håller mig varm är dyblöta.
Mycket brant ner från passet vid Graveggi mellan toppen 1566 och 1491. Trampade i grus bakom en stor sten och sjönk ner till knät. Efter att jag dragit upp benet började det bubbla upp vatten ur hålet jag skapat. Aldrig varit med om något liknande. Tänkte att jag skulle ta ett foto men kom på bättre tankar och gick så snabbt jag kunde åt sidan ifall jag dragit igång ett ras.
Tänkte att jag skulle få täckning vid grusvägen och tog ett beslut: om det åtminstone fanns en sol med på morgondagens väderleksrapport skulle jag fortsätta annars skulle jag söka upp ifall vägen gick någonstans jag kunde torka saker eller avbryta.
Väl nere hade jag ingen täckning. Längre fram på vägen stod en ångvält med motorn på. I bilen satt en unge kille som pratade knepig norska. Visste inget om vädret, bad mig prata med grävmaskinisten en bit längre fram.
Han var lite mer tillmötesgående men kunde inte hjälpa mig. Täckning fanns 5 km bort men han bara jobbade här och visste inget om området. De var här för att laga vägen efter stormen Hans.
Gick vidare en bit moloken. Tog upp och tittade på den sista väderleksrapport som jag tagit skärmdumpar av. Där 14-16 var det ett regnmoln med en sol över. Det fick duga.
Började leta tältplats vid Samfellevatnet när jag såg en stuga på dess norra sida. Med skorssten! Gick runt sjön långsamt. Mitt ben gjorde så ont nu att jag knappt kunde böja det. Bad till bergen att stugan skulle vara öppen och ha ved. I värsta fall borde det i alla fall finnas en bra tältplats i närheten. När jag äntligen kom fram var den låst. Det regnade och jag slog upp tältet en bit bort.
Har inget att använda som kudde för alla mina kläder är blöta. Orolig för natten. Tar ett beslut imorgon.
Dag 4:
Sov ok. Vaknade 03:30 av att jag frös. Gjorde en till varm flaska och sov till 06:00. Det var runt 3 grader när jag vaknade. Regnar inte! Gjorde morgonkissen och hängde ut mitt täcke och dunjacka. Började regna igen efter en timme.Går att sova så här men osäker på att jag har gas så det räcker. Redan gjort 4 värmeflaskor för att foam rolla mitt ben. Tror inte jag avbryter.
Morgonens uppgifter:
- Fotvård
- Skriv ner anvisningar för vandrigen
- Fixa hål i sopsäck
- Försök få fast neoprenstrumpa runt knät
Kvällen:
Lyckades torka det mesta på förmiddagen. Lade ut allt i en ring på stenar runt tältet och vakade. Utarbetade en plan vid första tecken på regn: sovsäck in i tältet, sen täcke och dunjacka och sen resten.Kom iväg runt 10:30. Satte min buff dubbel runt knät och tror att det hjälpte en del.
Vid glaciären runt 1600 möh sprickte himlen upp. Det var så oerhört tyst. Bara diskanten från stavarna som träffade stenar och det dova knarrandet från ryggsäcken. Benet gjorde mindre ont. Skulle bara vilja fortsätta röra mig så här i timmar. Glad att jag inte avbröt.
Efter det var det knepigt att navigera. Mycket branter och raviner. Värst innan Jonsvatnet där vägen jag planerat slutade i ett stup vid avrinningen från sjön. Tvungen att gå tillbaka och upp för hala stenar som rörde på sig ovanligt mycket. Elaka stenar.
Tröttande runt 19:00 när jag kom till en brant och det började spöregna med vindbyar på upp till 15 m/s. Letade länge en tältplats som inte var sank och hittade till slut en ganska smal ås med ris på.
Försökte pricka den enda rimliga sovplatsen 4 gånger med mitt tält. Skrek av ilska och hat till mitt tälts geometri.
Haft en fantastisk dag trots allt. Gått, tittat, navigerat. Inte tänkt.
Dag 5:
Vaknade till regn. Packade ihop allt i tältet och kom iväg kanske 09:30. Kom till dammen vid Berdalsvatnen ganska snabbt. Ont, skrikont i benet i början. Försökte hitta stigen runt Eldegardsnosi men det fanns ingen. Osugen på att navigera i det här regnet och blåsten så nära stup över fjorden. Bestämmde mig för att ta vägen.
Sen vara det bara äta meter. Tänkte att jag skulle försöka lifta men ändrade mig. Var skönt att gå själv även om benet gjorde ont. Kom fram till Övre Årdal runt 14:00 och efter ett trevligt samtal med kvinnan i turistbyrån tog jag bussen till Årdalstangen och tog in på hotellet där. Bastun gudomlig.
Prylar:
Vägde min packning efter vandringen för att försöka lista ut om något hänt. Min baspackning är 6440g och upptäckte ett fel i mitt kalkylark. Hade lite mycket choklad och ost med men inget konstigt.
Nytt för i år:
- OMM trio map pouch 4. Började med att en krok lossnade i Sarek. På resan gick också en knapp sönder. På grund av att den sitter så högt upp på min ryggsäck var den enda riktigt användbara delen av kartan den övre hälften. Kommer inte ta med igen. Planerar att skriva väganvisningar och använda mobilen mer nästa gång.
- OMM Core+ Hoodie. Köpte den för att jag frös i min Patagonia R1 på min sista resa när det regnade och blåste runt 12 m/s. Frös inte när jag rörde mig med den här. Plus lättare. Kan rekommenderas!
- Opinel 7 kniv. 31g användbar kniv. Trevligt att kunna skära ost- och korvbitar. Känns lite skönt att man skulle kunna göra spänt och stickor om man måste göra upp en eld. Kanske följer med nästa gång.
Andra saker:
- Tält Tipik Pioulou med specialsytt innertält. Innertältet är heltäckt med extra myggnät för dörren (liknande Hilleberg tält). 881g utan stavar eller packpåse. Fungerar bra men svårt att placera rätt och få spänning på innertältet.
- Montbell marknadsvantar. Favoriter! Hade ett par Sealskinz marknadsvantar länge men de använde magneter för att hålla uppe finger- och tumöverdraget. Bytte ut dem efter en kall och dimmig dag då jag blev tvungen att välja mellan att ha vantarna på eller använda kompassen.
- Mitt syntetiska täcke eller quilt från GramXpert. Otroligt bra för att plocka upp kondens som annars skulle fastnad på överdelen av sovsäcken när temperaturen är nära noll. Skönt vid längre luncher.
Roligt att läsa om andra rutter i andra fjällområden oavsett svenskt eller norskt! 
