Säg det inte till nån!
Gäst
Detta är inget diskussion utan rent svammel, men jag hade en sån rolig dag att jag ville dela med mig
Vaknar med ett ryck då hunden vill komma upp i sängen.
Hjälp, jag glömde att ställa klockan, den vanligtvis så morgontrötta björnen är klarvaken en lördagsmorgon klockan 07.10. En trött stämma mumlar om oväder och snöstorm, men jag har ju köpt snökedjor.
Ut i köken för att hasta i sig mjölk och myssli med grötkonsistens, samtidigt som vattenkokaren jobbar på högtryck för att fylla termosen. Det blir min enda matsäck. Hjälp flickvännen har bara lösa te-blad och jag behöver ju tepåsar. Längst in i skafferiet hittar jag en gammal ask. Bingo tänker jag och klämmer ett par innanför locket och hastat iväg ut iförd Goro mundering och ett par vita tygskor jag köpt i Bolzano.
Bilen startar på ett kick och jag hämtar upp den mystiske mannen iförs en sönderklippt grodmannadräkt och orange galonjacka.
På vägen ner mot Åglesjön inser jag av isarna längs vägen att det trots blåsten kommer att bli en bra dag. Isarna kommer att räcka till fin topprepsklättring på de vindskyddade isväggarna.
Väl framme på parkeringen byts de vita tygskorna ut mot storskor av direktörs klass.
På vägen mot isväggarna passeras fina boulders och minnen från förra säsongen bubblar upp.
Då vi passerar passagen med det omkullvälta trädet slår det mig att det kanske går att sätta topprep på Storn väggen. Glädjen sprider sig i kroppen då man kommer mer och möts av det vackra insteget till Mowgly.
Stora isfallet är tjockare än väntat och vi går fram för att beundra mästerverket.
Plötsligt tänder det på alla cylindrar, jag vill leda kaminen säger jag och tittar upp mot det lodräta diket, fyllt av galleri och istappar. Orkar du vänta säger jag till en varm efter en 2 km skogspromenad med 7mm neopren torrdräkt på. Javisst, men går det att klättra upp där?
Jag står och hoppar som Ace Ventura i ”Pet detektive” och tänker ”somebody stop meee!”
Pårackad ger jag mig iväg. Fin mix bouldering tänker jag och hamnar på en lite hylla.
En fin placering för en camalot 1, men det är is i sprickan. Jag drar säkringen fram och tillbaka för att få bort isen, men inser hur dumt det är att säkringen in och ut i väntan på att den skall fastna. Jag tar en titanskruv och lyckas få en fin placering sidledes i isen.
Nu börjar verkstan, jag knölar in kroppen i en alldeles för trång kamin och detta når sin kulmen då jag dyker in bakom en isridå. Fötterna sticker rakt ut ur sprickan och det blir bara mysigare och mysigare. Efter några minuter hittar jag ytterligare en delikat position. Jag har klämt mig upp till en hylla, där jag får upp ena knät. Problemet är att jag fastnat med isyxan under. Till min stora förvåning upptäcker jag att jag sitter klämd mellan de isiga väggarna. Eftersom jag är dyngsur från allt rinnande vatten fryser jag nästan fast. Ben och armar är ”fria” och jag tänker för mig själv –har denna tur tidigare klättrats på vintern så sitter försteman på en institution och äter piller idag. Nåja, jag tar mig upp på hyllan och ger mig iväg ut på den tunna isen längs ena väggen. Det var spännande att etablera sig. Sedan följer tunn isklättring och jag inser att det nästan är säsongsstart så jag inser hur dåligt fotarbetet är.
Efter detta en gräsig hylla då plötsligt en yxa och en fot ger sig av neråt. Jag gör en ”säl”, dvs lägger mig platt och tar all möjlig friktion mot underlaget. Det fungerade även denna gång, PUH!.
Nu ser isen tjockare ut och jag skruvar in en halv BD 10 cm skruv och klättrar vidare. Plötsligt hinner tanken ifatt mig. Detta är dåligt och jag viker in under ett överhäng för att placera klippsäkringar. Två bra säkringar och jag smiter upp runt hörnet och möts av ytterligare ett glatt ansikte som hackar is.
Jag står på toppen av stora väggen, dyngsur, lerig och nöjd i största allmänhet. Därefter säkrar jag upp en grodman i orange regnjacka och slalompjäxor.
Nere på marken väntar en termos fulla av varmt häligt te som jag tömmer till sista droppen för att få upp värmen. Klättringen avslutas med social topprepsklättring på nedre isväggen, ca 4-8 cm is.
Väl hemma i Nyköping skyndar jag lite försenad till flickvännen som förberett middag för 16 personer, hon tackar för all hjälp. Gästerna börjar droppa in. Efter någon timme får jag en fråga om hur det är med min mage på grund av alla toalett besök och jag erkänner att det är sådär. Då det bara rinner ur mig går jag och tittar på det te jag tagit med mig. Ett Afrikanskt laxer te med upp piggande effekt. En påse skall dra i max 5 minuter i en kopp för en vuxen person. Jag hade 7 dl vatten två påsar och lät det dra i ca 30 minuter. Det räckte.
(fotnot jag drack inget upp piggande före turen)
Skicka att mail med feedback om du känner igen dig i historien eller om du vet om tyuren tidager klättrats på vintern
Anonym flöjtist
Vaknar med ett ryck då hunden vill komma upp i sängen.
Hjälp, jag glömde att ställa klockan, den vanligtvis så morgontrötta björnen är klarvaken en lördagsmorgon klockan 07.10. En trött stämma mumlar om oväder och snöstorm, men jag har ju köpt snökedjor.
Ut i köken för att hasta i sig mjölk och myssli med grötkonsistens, samtidigt som vattenkokaren jobbar på högtryck för att fylla termosen. Det blir min enda matsäck. Hjälp flickvännen har bara lösa te-blad och jag behöver ju tepåsar. Längst in i skafferiet hittar jag en gammal ask. Bingo tänker jag och klämmer ett par innanför locket och hastat iväg ut iförd Goro mundering och ett par vita tygskor jag köpt i Bolzano.
Bilen startar på ett kick och jag hämtar upp den mystiske mannen iförs en sönderklippt grodmannadräkt och orange galonjacka.
På vägen ner mot Åglesjön inser jag av isarna längs vägen att det trots blåsten kommer att bli en bra dag. Isarna kommer att räcka till fin topprepsklättring på de vindskyddade isväggarna.
Väl framme på parkeringen byts de vita tygskorna ut mot storskor av direktörs klass.
På vägen mot isväggarna passeras fina boulders och minnen från förra säsongen bubblar upp.
Då vi passerar passagen med det omkullvälta trädet slår det mig att det kanske går att sätta topprep på Storn väggen. Glädjen sprider sig i kroppen då man kommer mer och möts av det vackra insteget till Mowgly.
Stora isfallet är tjockare än väntat och vi går fram för att beundra mästerverket.
Plötsligt tänder det på alla cylindrar, jag vill leda kaminen säger jag och tittar upp mot det lodräta diket, fyllt av galleri och istappar. Orkar du vänta säger jag till en varm efter en 2 km skogspromenad med 7mm neopren torrdräkt på. Javisst, men går det att klättra upp där?
Jag står och hoppar som Ace Ventura i ”Pet detektive” och tänker ”somebody stop meee!”
Pårackad ger jag mig iväg. Fin mix bouldering tänker jag och hamnar på en lite hylla.
En fin placering för en camalot 1, men det är is i sprickan. Jag drar säkringen fram och tillbaka för att få bort isen, men inser hur dumt det är att säkringen in och ut i väntan på att den skall fastna. Jag tar en titanskruv och lyckas få en fin placering sidledes i isen.
Nu börjar verkstan, jag knölar in kroppen i en alldeles för trång kamin och detta når sin kulmen då jag dyker in bakom en isridå. Fötterna sticker rakt ut ur sprickan och det blir bara mysigare och mysigare. Efter några minuter hittar jag ytterligare en delikat position. Jag har klämt mig upp till en hylla, där jag får upp ena knät. Problemet är att jag fastnat med isyxan under. Till min stora förvåning upptäcker jag att jag sitter klämd mellan de isiga väggarna. Eftersom jag är dyngsur från allt rinnande vatten fryser jag nästan fast. Ben och armar är ”fria” och jag tänker för mig själv –har denna tur tidigare klättrats på vintern så sitter försteman på en institution och äter piller idag. Nåja, jag tar mig upp på hyllan och ger mig iväg ut på den tunna isen längs ena väggen. Det var spännande att etablera sig. Sedan följer tunn isklättring och jag inser att det nästan är säsongsstart så jag inser hur dåligt fotarbetet är.
Efter detta en gräsig hylla då plötsligt en yxa och en fot ger sig av neråt. Jag gör en ”säl”, dvs lägger mig platt och tar all möjlig friktion mot underlaget. Det fungerade även denna gång, PUH!.
Nu ser isen tjockare ut och jag skruvar in en halv BD 10 cm skruv och klättrar vidare. Plötsligt hinner tanken ifatt mig. Detta är dåligt och jag viker in under ett överhäng för att placera klippsäkringar. Två bra säkringar och jag smiter upp runt hörnet och möts av ytterligare ett glatt ansikte som hackar is.
Jag står på toppen av stora väggen, dyngsur, lerig och nöjd i största allmänhet. Därefter säkrar jag upp en grodman i orange regnjacka och slalompjäxor.
Nere på marken väntar en termos fulla av varmt häligt te som jag tömmer till sista droppen för att få upp värmen. Klättringen avslutas med social topprepsklättring på nedre isväggen, ca 4-8 cm is.
Väl hemma i Nyköping skyndar jag lite försenad till flickvännen som förberett middag för 16 personer, hon tackar för all hjälp. Gästerna börjar droppa in. Efter någon timme får jag en fråga om hur det är med min mage på grund av alla toalett besök och jag erkänner att det är sådär. Då det bara rinner ur mig går jag och tittar på det te jag tagit med mig. Ett Afrikanskt laxer te med upp piggande effekt. En påse skall dra i max 5 minuter i en kopp för en vuxen person. Jag hade 7 dl vatten två påsar och lät det dra i ca 30 minuter. Det räckte.
(fotnot jag drack inget upp piggande före turen)
Skicka att mail med feedback om du känner igen dig i historien eller om du vet om tyuren tidager klättrats på vintern
Anonym flöjtist
