I Seakayaker Magazine finns det en del onlineartiklar som kan vara mysiga att läsa. Här är en om vinterpaddling och dess verdemödor. Artikeln är trevlig och välskriven och ger ordentligt med handfasta råd kring framförallt klädsel och utrustning. http://www.seakayakermag.com/02Dec/ice01.htm
Jag noterar att författaren har fyra (4) lager fleece under en torrdräkt. Därtill kommer neoprenstövlar med yllesockar på fötterna och täta och fleecefordrade neoprenhandskar samt neoprenmössa och neoprenansiktsmask (!). Han skriver att det är viktigt att hålla sig torr, såväl från vatten utifrån som från svett. För att reglera värmen anpassar man sin paddlefrekvens. Det låter bra, men med den klädsel han har borde paddelfrekvensen vara 1 tag i timmen, högst, om han inte skall svettas ihjäl. Han noterar mycket riktigt att det bildas is på insidan av torrdräkten (obs av sk andande material), men det är bara att skaka ur vid rasterna.
Jag får intrycket att säkerhetstänkandet i Nordamerika skiljer sig diametralt från det här i Europa. Är det invånarna i "land of the free" som är trygghetsnarkomaner när det gäller friluftsliv? Eller är de helt enkelt bättre förberedda på de faror man kan möta utanför dörren? Jag vill gärna tro att vi europeer, eller i vart fall skandivaner, har bättre kunskap om vad som kan hända och därför inte hetsar upp oss lika mycket och i förlängningen inte vidtar onödiga försiktighetsmått. Eller är det precis tvärtom, att vi har dålig kunskap och därför struntar i att förbereda oss. Eller är det en kulturfråga när det handlar om just naturen?
När jag hyrde längdåknigsskidor för några år sedan i USA fick jag först en utförlig redogörelse för farorna som kunde vänta mig under turen. Jag fick dessutom visa att jag kunde hantera utrustningen (skidor och stavar). Jag började ana att området skulle visa sig ordentligt svårt och vilt, men hur jag än säkte hittade jag inget annat än välpreparerade spår runt en äng och upp för en liten kulle där man under några minuter skymdes från kontrolltornet.
Kalle
Jag noterar att författaren har fyra (4) lager fleece under en torrdräkt. Därtill kommer neoprenstövlar med yllesockar på fötterna och täta och fleecefordrade neoprenhandskar samt neoprenmössa och neoprenansiktsmask (!). Han skriver att det är viktigt att hålla sig torr, såväl från vatten utifrån som från svett. För att reglera värmen anpassar man sin paddlefrekvens. Det låter bra, men med den klädsel han har borde paddelfrekvensen vara 1 tag i timmen, högst, om han inte skall svettas ihjäl. Han noterar mycket riktigt att det bildas is på insidan av torrdräkten (obs av sk andande material), men det är bara att skaka ur vid rasterna.
Jag får intrycket att säkerhetstänkandet i Nordamerika skiljer sig diametralt från det här i Europa. Är det invånarna i "land of the free" som är trygghetsnarkomaner när det gäller friluftsliv? Eller är de helt enkelt bättre förberedda på de faror man kan möta utanför dörren? Jag vill gärna tro att vi europeer, eller i vart fall skandivaner, har bättre kunskap om vad som kan hända och därför inte hetsar upp oss lika mycket och i förlängningen inte vidtar onödiga försiktighetsmått. Eller är det precis tvärtom, att vi har dålig kunskap och därför struntar i att förbereda oss. Eller är det en kulturfråga när det handlar om just naturen?
När jag hyrde längdåknigsskidor för några år sedan i USA fick jag först en utförlig redogörelse för farorna som kunde vänta mig under turen. Jag fick dessutom visa att jag kunde hantera utrustningen (skidor och stavar). Jag började ana att området skulle visa sig ordentligt svårt och vilt, men hur jag än säkte hittade jag inget annat än välpreparerade spår runt en äng och upp för en liten kulle där man under några minuter skymdes från kontrolltornet.
Kalle
