Jag har en del gnäll att komma med även om jag totalt sett tyckte att det var värt stålarna.
Jag gick alpinkursen (inte Mont-Blanc-kursen) för två år sedan. Förhandsinformationen från UCPA i Sverige egentligen inte tillräcklig men jag chansade och åkte dit eftersom jag hade tid över och var i närheten (informationen var ungefär att alla svårighetsnivåer skulle finnas).
De delade in folk i grupper efter erfarenhet. Jag hamnade i den "avancerade" gruppen eftersom jag har gått en grundkurs i alpinism (kebkursen) och sedan gjort lite smått och gott, dvs lämnat det absoluta gröngölingstadiet bakom mig.
Spridningen i gruppen var ett problem trots indelningen efter erfarenhet. Lite berodde det på att vi hade olika bakgrund, alla förutom jag var fransmän. Treaklättring med kilar och friends kändes inte direkt som någon nyhet för mig som svensk som är van vid att allt inte är bultat, medan några av fransmännen tyckte att det var för svårt. Å andra sidan hade jag problem med franska kommandoord och hantering av trängsel på klippan. Spridningen av erfarenhet i gruppen gjorde att vissa moment kändes för enkla och tempot långsamt.
Jag håller med om att mycket hänger på guiden. De har olika stil men det finns några drag som återkommer. Det gör inget om de är tuffa, det som jag personligen har mest problem med hos en del franska guider är avsaknad av ödmjukhet.
På UCPA i Sverige sade de att man kunde klara sig på engelska då jag inte kan franska. Väl på plats upptäckte jag att den i min grupp som var minst benägen att tala engelska var guiden själv. Jag löste problemet genom att lägga min svenska vänta-på-min-tur-mentalitet åt sidan och bombade guiden med frågor tills jag fick veta det jag ville. Oftast var resultatet ett kunnigt men kortfattat svar och ibland ledde det till praktiska övningar.
Något som kan vara bra att veta och som det tog ett litet tag innan det gick upp för mig är att kursen ofta utformas ganska fritt omkring vad deltagarna vill och kan, speciellt i kurserna som inte är nybörjarkurser. Min guide berättade säkert det här i sitt inledande totalfranska tiominuterstal som sedan översattes till meningen "today we climb in Les Gaillands" så, som sagt, det tog lite tid innan jag fattade det. Tex provade vi just isklättring med två yxor.
Åker man dit som svensk tjej måste man kunna hantera att vissa av guiderna kommer med en jämn ström av sexuella anspelningar. Om inte UCPA redan har problem med det här lär dom få det.
Normalt sett ingår en alpintur med övernattning. Vi tillbringade dock mer tid övergraderade helbultade leder på småklippor omkring dalen än jag inbillat mig innan och mindre tid uppe i bergen och på glaciärerna.
För att summera. Kebkursen som jag gick för ett antal år sedan var mycket bra och seriös vilket kanske gjorde att jag kom dit med för stora förväntningar. Med nedskruvade förväntningar och trots att allt inte var bra var det var det värt pengarna. Guiden utförde sitt jobb om än lite motvilligt. Omgivningarna är naturligtvis fantastiska. Mycket roliga och ovanliga människor. Klätteraktiviterna var inte alltid de idealiska, men klättring är å andra sidan alltid kul.