I diskussionstråden "Dags för en lång nationell led" berördes frågan om allemannsrätten. En intressant fråga och värt att diskutera mer.
Hur vill vi ha det med allemannsrätten? Kan och ska den överleva? Behöver den anpassas? Har den blivit otidsenlig?
Jag vill starta diskussion så här:
Allemannsrätten är visserligen mycket värdefullt. Men inget är evigt och tiderna förändras. Det som var bra och rätt förut, behöver inte vara bra och rätt framöver.
Allemannsrätten förutsätter egentligen att det är få människor som rör sig på stora ytor. När antalet människor på vissa ställen i naturen blir allt fler då måste kanske tillgänglighet balanseras mot naturskydd och dylika interessen.
Jag har paddlat vid Immeln och vid varje liten ö fanns det gott om spår efter människor och deras efterlämningar och har jag vandrat på Kungsleden och i Jämtland och sett hur mycket folk som rör sig där och hur det sliter på naturen.
Allemannsrätten kanske inte är anpassat till en tid där tusentals vandrare från hela världen vill vandra samma led och där organisationer som STF organiserar gruppresor i paketform i fjällen eller kommersiella aktörer som Fjällräven skickar tusentals människor på en gemensam vandring eller bärföretagens inhyrda plockare drar genom skogen i skaror.
(För att undvika missförstånd: Jag bor ibland på STF stugor, jag använder Fjällrävenprodukter och jag köper blåbärssylt på burk i affären.)
Vi kanske behöva förändra Allemannsrätten för att säkra att alla människor även i framtiden har tillgång till vacker och skaplig "orörd" natur? Eller är fjällvandringens uppsving bara en övergående fenomen, begränsad på Kungsleden och Jämtlandstriangeln?
Hur vill vi ha det med allemannsrätten? Kan och ska den överleva? Behöver den anpassas? Har den blivit otidsenlig?
Jag vill starta diskussion så här:
Allemannsrätten är visserligen mycket värdefullt. Men inget är evigt och tiderna förändras. Det som var bra och rätt förut, behöver inte vara bra och rätt framöver.
Allemannsrätten förutsätter egentligen att det är få människor som rör sig på stora ytor. När antalet människor på vissa ställen i naturen blir allt fler då måste kanske tillgänglighet balanseras mot naturskydd och dylika interessen.
Jag har paddlat vid Immeln och vid varje liten ö fanns det gott om spår efter människor och deras efterlämningar och har jag vandrat på Kungsleden och i Jämtland och sett hur mycket folk som rör sig där och hur det sliter på naturen.
Allemannsrätten kanske inte är anpassat till en tid där tusentals vandrare från hela världen vill vandra samma led och där organisationer som STF organiserar gruppresor i paketform i fjällen eller kommersiella aktörer som Fjällräven skickar tusentals människor på en gemensam vandring eller bärföretagens inhyrda plockare drar genom skogen i skaror.
(För att undvika missförstånd: Jag bor ibland på STF stugor, jag använder Fjällrävenprodukter och jag köper blåbärssylt på burk i affären.)
Vi kanske behöva förändra Allemannsrätten för att säkra att alla människor även i framtiden har tillgång till vacker och skaplig "orörd" natur? Eller är fjällvandringens uppsving bara en övergående fenomen, begränsad på Kungsleden och Jämtlandstriangeln?