Aladdinask

[Martin Fjäderlätt]

en kompis lyfter på det övre lagret och tar en gräddnogat trots att över hälften av bitarna var kvar!!

Vilken idiot.

Att byta lager för att få tag på en gräddnougat är ju som att råna en bank för att stjäla alla kulspetspennor.

 

[Mezzner]

Hörrö Mezner; jag är ingalunda egoistisk i min ansats (till skillnad från de mer ängsliga och nivåfacistoida* i det ovanstående). Det hela baseras så klart på http://sv.wikipedia.org/wiki/Utilitarianism.

De som verkligen lyfter på skiljeväggen för en bit godis från det undre lagret har såklart (vilket bevisas i detta cirkelresonemang) ett större behov av just denna goda godis. Och motsvarande behovsuppfyllelse renderar i största möjliga lycka åt största möjliga antal... Eller hur?

(* - enkom för att nalkas följande tankegods: http://en.wikipedia.org/wiki/Godwin's_law det är ju alltid lite kul.)

Nä, du är inte egoistisk, men det är ju det som är så stolligt. På samma sätt tycker jag också att Martin är lite fel ute ovan.
Gräddnougat är väl de där som ser ut att vara störst va?

Det är ju just storleken som drar här - och kvantitet går ofta före kvalitet i såna här sammanhang. Vidare så är bara det faktum att många brukar gilla dessa stora gräddnougat ett skäl till att prioritera dessa.
Jag har inte kollat Wikipedia, men det är förstås så att summan av din egen tillfredsställe är en relativt komplicerad produkt av hur bra saker du tillskansar dig själv SAMT hur bra du lyckas med att göra detta på ett sätt som gör att andra blir utan. Jag är ju inte illvillig, det är ju bara det att allt är relativt (hm... Einstein finns nog i Wikipedia), och hur bra du har det själv beror alltså på vad du har att relatera det till. T ex om du kan ta en gräddnougat eller en körsbärspralin och själv tycker att det är helt egalt ur smakhänseende så är det mer lyckat om du lyckas ta gräddnougaten så att den som gillar denna blir utan - och kanske dessutom är hänvisad till körsbärspralinen som han troligen ogillar. Snacka om win-win för dig. Alltså här snackar vi snarare win+win att relatera till loose+loose.
Alltså du har ett optimalt utfall om du lyckas med två fördelar - och t o m på bekostnad av att din motpart får två nackdelar.

Win-win där man avser att båda parter får fördelar av ett utfall är ju mer känt - men inte alls lika realistiskt. Det är en slags naivt idealiserad bild av nåt som inte gäller i verkligheten förstås.

Människan har alltid jämfört sin egen situation med andras, eller med potentiellt möjliga andra situationer som man själv hade kunnat befinna sig i, och där är det förstås så det är det relativt gynnsamma som man gläds åt.

Tänkaren och ideologen Karlsson på taket (se http://sv.wikipedia.org/wiki/Karlsson_på_taket ) var en föregångare inom detta, och har tidigt redovisat hur saker och ting förhåller sig när det gäller att välja konfekt eller bakverk. Han gör det väldig tydligt hur felaktigt resonemanget med att man ska välja t ex en mindre kola före en större av nån slags artighet, och att det på något vis skulle göra både parter nöjda. Här kan vi snacka om cirkelresonemang.

 

[ljaw]

Vet ni förresten vad det är för likhet mellan att jobba på krogen och äta ur en Aladdinask?

När man tror att det är tomt och ska stänga finns det alltid nåt spritfyllt äckel kvar i hörnet!

VH/Anders

 

[norpan_]

Jag bryr mig inte vilken bit han tar ur det undre lagret det är snarare att han gör det innan det övre lagret är slut.

/mattias

 

[srpp]

Jag bryr mig inte vilken bit han tar ur det undre lagret det är snarare att han gör det innan det övre lagret är slut.

Det ska väl vara nånn jäkla ordning på hur man äter godis, eller hur!

Mindre ironiskt och mer ärligt: varför?

 

[Martin Fjäderlätt]

Jag bryr mig inte vilken bit han tar ur det undre lagret det är snarare att han gör det innan det övre lagret är slut.

Jag tycker att det är viktigt för den moralfilosofiska diskussionen vad man har för drivkrafter bakom normbrytandet. Gräddnougat är en väldigt konstig drivkraft som sagt, samtidigt som man ju kan hävda att det är en förmildrande omständighet.

Kanske är det lika asperger-analt att byta lager för en gräddnougat som att bli upprörd över lagerbytet?

Hade det handlat om trillingnöten hade det varit en annan diskussion.

 

[BrittMarie]

$1. Godis äter man för att det är gott.
$2. Mindre gott godis äter man trots att det inte är så gott som det allra godaste.
$3. MIndre gott godis är godare när det godaste godiset tagit slut.

Mycket väl talat!!!

Hälsn. BM

 

[Boludo]

Gruppen bestämmer!

Som sann demokrat skulle jag ha frågat gruppen om det vore godkänt att ta ur det undre lagret. Majoriteten har rätt, i sin kraft av... ja, majoritet.

 

[andersmossing]

Lager på lager

Jävla Aladdin, kunde det inte ha räckt med ett lager? Eller förresten, lager på lager-principen är ju djupt rotad här på utsidan, är det kanske därför frågan upprör? Men när det gäller kläder är dilemmat lättare; visst känns det mer logiskt att ta av sig lager ett innan man krånglar av sig lager två?

//A

 

[andersmossing]

$1. Godis äter man för att det är gott.
$2. Mindre gott godis äter man trots att det inte är så gott som det allra godaste.
$3. MIndre gott godis är godare när det godaste godiset tagit slut.

Det där ankyter till min teori om att det inte finns äckligt godis, bara mer eller mindre gott. Jag har fått mycket skit för den (helt korrekta) idéen. Mina "vänner" tar upp exempel som Kungen av Danmark och Marmeladkulor för att bevisa att jag har fel, men det är ju finfina karameller. Fattar inte hur de tänker...

 

[Bulingen]

Upphäv lager-principen!

För att slippa att det uppkommer diskussioner om vad som är rätt och riktigt när det gäller lager 1 och 2 i Aladdinasken.
Töm innehållet från lager 1 + 2 i en skål eller påse!
Bjud runt!
Inget onödigt tjafs bara ren njutning!

 

[The Trooper]

Lager är till för att följas...eller?

Men hur är det, får man som siste man på 1:an vara först på 2:an? Har man hamnat i dödens kan det ju vara kört om att ha en chans på godsakerna om det inte är slut när det är slut, och en ny omgång startar på uppstuds.


peter