Det är ibland lätt att göra generiska påståenden om aid när det i själva verket är beroende av en massa faktorer. Hur är kvalitén på stenen? Hur erfaren är klättraren och hur pass erfarenhetsmässigt väl utrustad är han/hon att göra ett korrekt omdöme om krokens och stenens kvalité? Hur viktigt är just den kanten för frileden? Hur viktig är placeringen för aidklättraren i just den situationen? Är det ett flak, en kristall eller kant (ofta låter det som att flak, kristall eller kant är likvärdiga placeringar, när i själva verket de två förstnämnda ofta har en större sannolikhet att lossna)? Används rätt krok (viktigt!)? Kanske historiska aspekter: var leden först klättrad som en aidled eller som friled? Är det någon som överhuvudtaget har friklättrat leden de senaste tjugo åren eller är det på en skitklippa i skogen som ingen bemödat sig borsta upp, än mindre klättra, på en generation?
Vad det kokar ner till, tycker jag, är att man måste ha en förståelse för hela bilden, erfarenhet av vad man håller på med, därav ett gott omdöme, och respekt för andra. Självklart ska man som aidklättrare alltid försöka hålla nere påverkningarna på stenen, men det gäller rena aidlinjer likväl som när man aidar frileder. Sen är det alltid vist – en självklarhet, kanske – att man börjar aida (inklusive hooka) där det inte gör någon skada för andra om man rippar.