Hej!
Jag har inte hittat någon liknande tråd, om en sådan finns får gärna moderator flytta över den.
Jo, jag har varit relativt aktiv inom idrotts och äventyrsdelen av friluftslivet. Det vill säga, cyklat till Gibraltar från Göteborg, vandrat pilgrimsvägen i Spanien fem gånger, samt gjort en hel del annat, så som maraton runt Kebnekaise och Höga Kusten, men också i Barcelona m.m. Idag är jag 33 och bor i en mellanstor svensk stad där jag har ett enligt många bra jobb med bra lön. Jobbet är väldigt flexibelt och emellanåt blir det en del utlandsresor. Kan lägga till att jag inte har någon familj. På pappret ser det med andra ord helt ok ut. Inga konstigheter.
Samtidigt, är det som att jag dagligen önskar något annat. Önskan att ge mig ut och se världen är en stor del av min person, har tidigare bott utomlands, Spanien, Japan, Taiwan, Nya Zeeland, Belgien, exempelvis. Denna strävan efter nya erfarenheter och intryck är därmed inte ny på något vis. Men sedan jag fick fast anställning och började med en vanlig 40 timmars arbetsvecka kan jag ofta (läs i princip varje dag) känna att livet bara rusar förbi. Som ett tåg jag inte är med på. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra åt detta. Jobbet kan naturligtvis vara bättre och mer givande. Men i grunden har jag känslan av att det är denna 40 timmars arbetsvecka som är problemet. Det är på dagen som jag är som mest vaken, alert, har energi och kan ta mig för olika aktiviteter. På kvällarna är jag ofta trött, eller vill vara social och umgås. Helgerna räcker inte till för att kompensera, och semestern (nu kanske jag svär i kyrkan, ursäkta alla) men den är rätt värdelös. Jag har cirka 4-5 veckor. Men tiden räcker inte till för att koppla av från jobbet, varva ner, vara social, ta mig för olika aktiviteter och äventyr, samt för att ladda inför jobbet igen.
Sedan är det förstås så att i en vardag där jag trivs med mitt jobb, bostadsort osv och inte önskar något annat så fungerar säkert denna tillvaro alldeles utmärkt. En lång semester kan därmed avnjutas utan några föreställningar om längre äventyr och friluftsaktiviteter. Med andra ord handlar ovanstående om relationen mellan friluftsliv/äventyr och en vardag enligt samhällsnormen på 40h arbetsvecka.
Vad menas då med äventyr och aktiviteter? Det jag avser är förstås mina egna idéer om sådant jag skulle vilja prova på. En del mer realistiska och genomförbara än andra. Men exempelvis att springa Gröna Bandet, cykla från Sverige till Nepal, bestiga Aconcagua, springa St Olafsleden genom Sverige 560K, samt utveckla min uthållighet och förmåga som just löpare och delta i ultra trail lopp i Sverige och utomlands. En ganska ambitiös lista. Samtidigt lever man bara en gång. Att skjuta upp saker brukar betyda att de inte blir av. Man vet aldrig vad som händer framöver.
Ja här vet jag då inte vad jag ska ta mig till. Försörjning och planering behövs. Samtidigt som jag är trött efter jobbet. Det är som att jag blir för bekväm och inte orkar ta tag i ovanstående. Det blir för stort, galet. Men det är något som hägrar vid horisonten, något jag inte kan släppa (har pratat om detta i flera år). Ett symptom på detta, vilket jag också har fått höra från vänner med liknande ambitioner är att man inte orkar eller vill läsa tidningar som outside och runners world längre. Alla dessa artiklar med fantastiska berättelser och bilder gör en ofta frustrerad och bitter.
Så vad göra? Jag kan tänka mig att det är en ganska utbredd känsla, något som inte bara jag delar. Sedan har vi alla olika förutsättningar. Men ja, någon som har något tips där ute? Dela upp aktiviteterna i mindre delar kanske, se vad som känns rätt och satsa mer på det, eller kanske lägga undan en slant, starta eget ta tjänstledigt och dra iväg ett år. Alla varianter har sina för och nackdelar. För egen del kan jag inte ignorera eller förneka denna del av mig och vara nöjd med tillvaron som den är, det är något jag måste agera på helt enkelt. Men hur? Kan tillägga att bland min umgängeskrets så är det i princip bara jag som strävar efter friluftsliv och aktiviteter.
Blev en lång text,
Hälsningar
/Erik
Jag har inte hittat någon liknande tråd, om en sådan finns får gärna moderator flytta över den.
Jo, jag har varit relativt aktiv inom idrotts och äventyrsdelen av friluftslivet. Det vill säga, cyklat till Gibraltar från Göteborg, vandrat pilgrimsvägen i Spanien fem gånger, samt gjort en hel del annat, så som maraton runt Kebnekaise och Höga Kusten, men också i Barcelona m.m. Idag är jag 33 och bor i en mellanstor svensk stad där jag har ett enligt många bra jobb med bra lön. Jobbet är väldigt flexibelt och emellanåt blir det en del utlandsresor. Kan lägga till att jag inte har någon familj. På pappret ser det med andra ord helt ok ut. Inga konstigheter.
Samtidigt, är det som att jag dagligen önskar något annat. Önskan att ge mig ut och se världen är en stor del av min person, har tidigare bott utomlands, Spanien, Japan, Taiwan, Nya Zeeland, Belgien, exempelvis. Denna strävan efter nya erfarenheter och intryck är därmed inte ny på något vis. Men sedan jag fick fast anställning och började med en vanlig 40 timmars arbetsvecka kan jag ofta (läs i princip varje dag) känna att livet bara rusar förbi. Som ett tåg jag inte är med på. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra åt detta. Jobbet kan naturligtvis vara bättre och mer givande. Men i grunden har jag känslan av att det är denna 40 timmars arbetsvecka som är problemet. Det är på dagen som jag är som mest vaken, alert, har energi och kan ta mig för olika aktiviteter. På kvällarna är jag ofta trött, eller vill vara social och umgås. Helgerna räcker inte till för att kompensera, och semestern (nu kanske jag svär i kyrkan, ursäkta alla) men den är rätt värdelös. Jag har cirka 4-5 veckor. Men tiden räcker inte till för att koppla av från jobbet, varva ner, vara social, ta mig för olika aktiviteter och äventyr, samt för att ladda inför jobbet igen.
Sedan är det förstås så att i en vardag där jag trivs med mitt jobb, bostadsort osv och inte önskar något annat så fungerar säkert denna tillvaro alldeles utmärkt. En lång semester kan därmed avnjutas utan några föreställningar om längre äventyr och friluftsaktiviteter. Med andra ord handlar ovanstående om relationen mellan friluftsliv/äventyr och en vardag enligt samhällsnormen på 40h arbetsvecka.
Vad menas då med äventyr och aktiviteter? Det jag avser är förstås mina egna idéer om sådant jag skulle vilja prova på. En del mer realistiska och genomförbara än andra. Men exempelvis att springa Gröna Bandet, cykla från Sverige till Nepal, bestiga Aconcagua, springa St Olafsleden genom Sverige 560K, samt utveckla min uthållighet och förmåga som just löpare och delta i ultra trail lopp i Sverige och utomlands. En ganska ambitiös lista. Samtidigt lever man bara en gång. Att skjuta upp saker brukar betyda att de inte blir av. Man vet aldrig vad som händer framöver.
Ja här vet jag då inte vad jag ska ta mig till. Försörjning och planering behövs. Samtidigt som jag är trött efter jobbet. Det är som att jag blir för bekväm och inte orkar ta tag i ovanstående. Det blir för stort, galet. Men det är något som hägrar vid horisonten, något jag inte kan släppa (har pratat om detta i flera år). Ett symptom på detta, vilket jag också har fått höra från vänner med liknande ambitioner är att man inte orkar eller vill läsa tidningar som outside och runners world längre. Alla dessa artiklar med fantastiska berättelser och bilder gör en ofta frustrerad och bitter.
Så vad göra? Jag kan tänka mig att det är en ganska utbredd känsla, något som inte bara jag delar. Sedan har vi alla olika förutsättningar. Men ja, någon som har något tips där ute? Dela upp aktiviteterna i mindre delar kanske, se vad som känns rätt och satsa mer på det, eller kanske lägga undan en slant, starta eget ta tjänstledigt och dra iväg ett år. Alla varianter har sina för och nackdelar. För egen del kan jag inte ignorera eller förneka denna del av mig och vara nöjd med tillvaron som den är, det är något jag måste agera på helt enkelt. Men hur? Kan tillägga att bland min umgängeskrets så är det i princip bara jag som strävar efter friluftsliv och aktiviteter.
Blev en lång text,
Hälsningar
/Erik
