Är det här den yngsta personen på Kebnekaise

[avslutad210712]

Är det här möjligen den yngsta person som tagit sig upp på Kebnekaise av egen kraft

http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=4811566

 

[Jallur]

Imponerande att bestiga Keb vid 5 års ålder, det tar en stund att komma upp!

I somras mötte jag en 0-åring i Kaffedalen som var på väg ner från toppen, men den lille bestigaren åkte iofs snålskjuts på pappas rygg .

 

[Janna]

Onekligen imponerande! Men vad är det för ett blått snöre (ser inte direkt ut som ett rep) som han har runt halsen?!

 

[Anders_sthlm]

Det här kommer bli forumets längsta tråd...

Kebnekaise lockar ju...
Statistiken över olika ‘typer’ som stått på Keb’s topp varierar som sagt. Detta vet nog alla. Vad man väljer som urval varierar dessutom.. det med. Kanske på grund av att urvalet är nått som man kan identifiera sig med..
Ska man gå på ålder då?
Kanske längd, kön, vikt, inkomst, eller ideologi?
I SFK’s årsbok ifrån 2005/07 gör Ewa Hellström-Boström ett urval ur gästböcker ifrån fjällstationen. Läsvärt!

Naturligtvis kan man göra ett urval utifrån ålder, om nu det är det viktigaste. Jag tror nog det finns andra kriterier.
Flest gånger? Kanske då flest under ett år?...Snabbast?, med tyngst packning, eller utan packning, osv..
Jag förstår inte varför just ‘ålder’ skulle vara mest intressant..
Men visst..
Jag tror att denna tråd skulle kunna växa i all oändlighet ‘om olika typer‘.som satt sin fot där.
‘Kvinnor med jättestora bröst’ kanske? Hur många sådana har varit uppe där.. i prickiga bikinis?

 

[avslutad210712]

Flest gånger? Kanske då flest under ett år?

Räknas sherpas, dvs guiderna på fjällstationen. eller är det som på många andra ställen att de inte riktigt räknas

 

[Anders_sthlm]

På den tiden det begav sig gjorde det ju det.. Det var ju mycket mer spring upp där förut..typ på tjugotalet..Då fina ‘herrar’ skulle dels hjälpas upp och deras atteraljer dessutom därtill, lär ha kånkats upp. Ungefär på samma sätt som vi idag behandlar sherpas i Nepal när vi är där och vandrar.. Vi betalar för bekvämlighet..
Esaias Sarri lär ju ha gjort ungefär 100 toppturer (redan innan år,1942).
Förr i tiden, var ju besökare mer benägna att hyra en guide. Det var ju status att besöka Kebnekaise då(på tjugotalet) och med tanke på den publik som gjorde det då, så tror jag att dom hade råd. Det var ju ett klassamhälle på den tiden och man reflekterade ju inte över kostnaderna på samma sätt som idag. En resa upp till Lappland på tjugotalet kostade säkert en hel del och det var få förunnat att överhuvudtaget att ha den möjligheten med ledighet, intresse eller ens tid.

 

[seobserver]

Det här effektsökeriet har ju alltid funnits, i alla upptänkliga grenar.....men jag är ganska säker på att vår femårig i varje fall själv f f g bestigit Keb....samtidigt som jag är ganska säker på att han inte är yngst....utan att egentligen bry mig.
En bestigning i dålig sikt är en dålig satsning.... Men berg som blir tävlingsbanor är inte roligare...
själva sensationsutropande minst, störst, tjockast, etc vilar alla på grunden dumma.......och i den båten sätter inte jag mig i....andra tar så gärna rodret....

 

[Anders_sthlm]

Ja visst. Men om det är effektsökeri vet jag ju inte...
Det ligger i den mänskliga naturen att vara sensationell. Idag letar vi ju efter det extrema. Det lockar. Inte minst media hakar ju på sådant.
Vi själva vet ju att listor hit & dit, vem som var först med, ‘det eller det’ är intressant och nyfiket läser vi och begrundar.
Handikappade tar sig upp på olika berg, unga och gamla, man cyklar upp, man tar med sig saker, urnor med aska, vigselringar, hundar och katter.
Att stå på den högsta toppen är ju slutmålet, beundransvärt och just sensationellt. Bestiga berg på olika kontinenter, då snabbt fort och fram och tillbaka., osv. Upp och ner. För att kraftprovet ska bli känt behövs ju media, det adlar.
Kebnekaise har sin historia, andra toppar sin.
Personligen ifrågasätter jag ingen som vill gå upp på någon topp, vare sig denna eller någon annan.
Alfred Björling var ju bara sjutton år när han besteg toppen(1889)..i långkalsonger fö. Och den bestigningen gällde ju länge för vara den förste. Då ju han var svensk. Man visste ju inte om Rabots bestigning sex år tidigare.. Här kommer väl medierna in igen då...Man ville väl inte inse att någon utlänning var först på Keb’.
På den tiden var ju toppar ‘obestigna’ och just det obestigna lockar ju.. Idag är det ju annorlunda och för att få genomslag i press måste ju det vara nått sensationellt, något udda som kan locka och ‘få folk’ att identifiera sig med. Ingen vanlig svensk identifierar sig ju idag med någon pro-nationell äventyrare ifrån 1800 talet, utan det vi identifierar oss med är just ‘oss själva’ och det ‘vi är‘..vare sig vi nu är: just överviktiga, gamla, feta eller blinda. Det ju just detta vardagsmänniskan som vill något, som vill markera något inför sig själv eller för andra som gjort att stå på Kebnekaises Sydtopp blivit så populärt.
Det blir ju som den där Pilgrimsvandringen till Santiago Compostela. Religionen har försvunnit och man ser det som en ‘kul grej’

 

[tassemark]

Ska han försöka slå Örjan (den store Tore Abrahamssons son) till Kilimanjaro härnäst?

http://www.expressen.se/nyheter/1.1147693/orjan-6-var-yngst-att-bestiga-berget


"Ingen vanlig svensk identifierar sig ju idag med någon pro-nationell äventyrare ifrån 1800 talet."

Beror väl på, Pallander och Nordenskjöld på Vega är väl nog så beundrade av de (Skinnarmo m fl.) som nu ska segla Nordostpassagen. Lika så Sven Hedin och andra stora svenskar. Björling gick ett tragiskt öde till möte på Grönlands isar om jag ej minns fel.

Nä, länge leve Durling med leden, Rabot och Björling med sina glaciärer, Bucht med sin topp, Hamberg med sitt observatorie och Pallin med sin Pantopp. När äventyr var äventyr i fjällen.
När man går med Gore-tex och inte utslitna skjortor och gamla kostymer har något i bedrifterna försvunnit.

 

[Anders_sthlm]

‘En kul grej’
Bestiga berg i nationalistisk anda är väl lite passé och där placera ett ‘annats land flagga på toppen’ där. Man kan ju gott säga att Månlandningen-69 var det mest extrema i den kategorien. Jag tror att bergsbestigare i dag mer där på toppen placerar, minnesböcker över Dali Lama, eco-frågeställningar, eller nått mer allmängiltigt humanistiskt just på toppen. Man är så att säga mer ‘ödmjuk’

Sedan har vi den andra kategorin, den med små och grå vardagsmänniskor i det moderna samhället, som vill ut och leka och upprepa bedrifter om och om igen. I och med att någon förut varit på toppen blir det ‘att bli näst bäst’ och det är ju här media kommer in. Expressen här då i detta fall...
Men visst, det är ju känt att media följer med på behagligt avstånd som en kader efter någon äventyrare. Just för att skildra detta för oss. Vi som inte får vara med på grund av att vi inte platsar. Vi får sedan läsa om detta.
I dagens samhälle handlar väldigt mycket om att positionera sig gentemot andra, då klassamhället inte är så tydligt. En aristokrati som vill profilera sig vetenskapligt eller sportsligt finns ju inte på samma sätt idag. En bonde i 1920 talets Sverige skulle ju aldrig kommit på tanken på att bestiga Kebnekaise.

 

[tassemark]

‘En kul grej’
Bestiga berg i nationalistisk anda är väl lite passé och där placera ett ‘annats land flagga på toppen’ där. Man kan ju gott säga att Månlandningen-69 var det mest extrema i den kategorien. Jag tror att bergsbestigare i dag mer där på toppen placerar, minnesböcker över Dali Lama, eco-frågeställningar, eller nått mer allmängiltigt humanistiskt just på toppen. Man är så att säga mer ‘ödmjuk’

Sedan har vi den andra kategorin, den med små och grå vardagsmänniskor i det moderna samhället, som vill ut och leka och upprepa bedrifter om och om igen. I och med att någon förut varit på toppen blir det ‘att bli näst bäst’ och det är ju här media kommer in. Expressen här då i detta fall...
Men visst, det är ju känt att media följer med på behagligt avstånd som en kader efter någon äventyrare. Just för att skildra detta för oss. Vi som inte får vara med på grund av att vi inte platsar. Vi får sedan läsa om detta.
I dagens samhälle handlar väldigt mycket om att positionera sig gentemot andra, då klassamhället inte är så tydligt. En aristokrati som vill profilera sig vetenskapligt eller sportsligt finns ju inte på samma sätt idag. En bonde i 1920 talets Sverige skulle ju aldrig kommit på tanken på att bestiga Kebnekaise.

..Men en "värmländsk hantlangare" var ensam och först på Saitaristjåkkå, det är vad jag kallar en bragd. Det är inte många som skulle våga göra detta idag, ensam, först och utan några säkringar.

"minnesböcker över Dali Lama, eco-frågeställningar, eller nått mer allmängiltigt humanistiskt just på toppen", nä, då föredrar jag nog en svensk flagga eller Pallins koppartavla.

Om man inte är först finns det egentligen ingen anledning att lämna kvar något alls, men en papperslapp kan man lämna kvar i röset. Det kan man titta efter nästa gång i röset man är på nå'n trevlig topp, kanske finns det där en lapp från Hamberg?

 

[Anders_sthlm]

Du menar: Nils August Olsson? 1897..Jo det är ett exempel på detta. Jasså? Hantlangare? Vem var han då ‘hantlangare’ till då?

Instämmer i din kommentar.

Varje tid har sin rekvisita och sina markeringar tror jag. Jag tror man måste respektera det.. Idag är kanske just klimat ‘inne’ och bestigningar/expeditioner sker i dess namn mer än att man placerar flaggor. Jag tror viftandet med svenska flaggor på fjälltoppar ger en smak av en tid vi nog inte direkt vill ha för vissa, inte längre. När jag var på Keb för ett par år sedan var det några ungnazister som bar på flaggor.
Sådant finns på yuotube att kolla på.

Ja. Pallins koppartavla ligger kvar kan jag gott upplysa om. Den är till och med uppsnofsad och framställd och snön därrunt bortborstad.( 4. Augusti i år)

Själv lägger jag namn i topprösen ofta med adress eller hotmail så om någon vill skriva så får jag ibland ett svar.

mvh. Anders