I slutet av maj skadade jag mitt högra lår vid en aktivitet som inte är idrottsrelaterad. Låret värkte och huden på låret kändes känsellös. Efter behandling av naprapat kunde jag röra mig någorlunda. Då gjorde jag ett felaktigt lyft inte heller idrottsrelaterat och skadade ryggen och högra höften. Bl a skedde en förskjutning av bäckenet. Även detta fixade naprapaten men innan jag kom i väg till honom hade jag flera dygn när jag hade stora svårigheter att ta mig ur sängen. Trots användning av Zon (smärtstillande salva) medförde alla försök till upprätt ställning kraftiga blodtrycksförändringar, illamående och svettningar. Ett tag trodde jag att jag hade hjärtproblem. Jag blev lugnad efter ett samtal med sjukvårdsupplysningen. Nu har det gått 29 dagar sedan den första skadan. Varje dag uppfattar jag en förbättring men inser (varje dag) att jag har minst en månad kvar till jag kan börja träna igen. Mycket frustrerande. Känslolösheten på låret kvarstår men har minskat något ytmässigt. Jag haltar och har en promenadtakt på ca 18 min/km och som sagt jag uppfattar fortfarande att jag har en månads konvalescens kvar. I dag kunde jag trots allt köra motionscykel en kvart.
Den första skadan fick jag efter att ha släpat resp. burit virke i fem timmar. Jag fyller 66 år i år. Jag har inte särskilt bra kondition. Därför tog jag det lugnt. Inga häftiga rörelser. Men jag är relativt vältränad i benen (inlinesträning ca 200 mil per år). Därför är jag väldigt förvånad över den första skadan. Den andra skadan är en effekt av det felaktiga lyftet och ensidig pingisträning under 50 år. Min omgivning har redovisat som sin uppfattning att det pga åldern är dags för gungstolen.
Har man rätt; d v s att bara för att jag är över 65 måste jag ta det mycket lugnare än tidigare. Blir kroppen så mycket skörare när man blir äldre eller hade jag bara otur (den första skadan)? Den andra berodde på ren dumhet. Fast den hade jag inte fått om jag varit 20 år yngre.
Den första skadan fick jag efter att ha släpat resp. burit virke i fem timmar. Jag fyller 66 år i år. Jag har inte särskilt bra kondition. Därför tog jag det lugnt. Inga häftiga rörelser. Men jag är relativt vältränad i benen (inlinesträning ca 200 mil per år). Därför är jag väldigt förvånad över den första skadan. Den andra skadan är en effekt av det felaktiga lyftet och ensidig pingisträning under 50 år. Min omgivning har redovisat som sin uppfattning att det pga åldern är dags för gungstolen.
Har man rätt; d v s att bara för att jag är över 65 måste jag ta det mycket lugnare än tidigare. Blir kroppen så mycket skörare när man blir äldre eller hade jag bara otur (den första skadan)? Den andra berodde på ren dumhet. Fast den hade jag inte fått om jag varit 20 år yngre.