Tiden går.
Så det var 30 år sen nu, jösses vad tiden går. Jag minns olykan ganska väl trots att jag bara var 10 år vid tillfället, eftersom jag var uppe i Jämtlandsfjällen själv då den skedde. Mycket otäckt, det är det minsta man kan säga.
Men som jag minns det ligger Peters beskrivning betydligt närmare verkligheten än artikelns. Vinterleden följde på den tiden samma sträckning som sommarleden, vilket innebär att man tar sig över ett pass på över 1200 meter strax söder om Storanahögen, vilket redan det är ganska slitsamt.
Som jag minns det var det när del väl kommit upp på passet som det började blåsa riktigt ordentligt, vilket till viss del kan bero på att de varit i lä innan. Men trots detta valde sällskapet att forsätta rakt mot vinden, vilket alltid är mycket jobbigt och det vara inte förren de kommit en bra bit in i Gröndalen som de sökte skydd. Vid det här laget var nog de flesta både trötta och ganska nedkylda, vilket i sin tur ledde till de tragiska felbesluten.
/ Stefan