Norr om Torneträsk

Hej,

Med anledning av inlägg i "Gissa position" av Henning K är jag intresserad av att höra mer om vägval och erfarenheter om sträckan norr om Torneträsk.
För att inte störa den tråden har jag skapat en ny tråd där jag hoppas på Henning Ks beskrivning av färdväg samt synpunkter och erfarenheter, även av andra om fler önskar skriva. (Kommer att söka på forumet också men ville fånga denna tanke när den nu diskuterades i en annan tråd.)

Vänligen/Rickard

Hej Rickard (och alla andra som läser tråden)
cool att jag har lyckad att lifta fram ett lite okänd och fint omrade...
Jag skall försöka åt beskriva det under de kommanda dagar, men visst är det inte helt enkelt för mig åt skriva på svenska (men jag klarar det) så det tar sin tid.
Under tidan länkar jag till min Flickr sidan där jag har börjat att visa bider från årets vandring.
https://www.flickr.com/photos/fjaellraev/albums/72157659399327496

Henning

Med start den 20 juli i år har jag gått från Kilpisjärvi via Pältsa, Råsto och Kattuvuoma till Pålnoviken och Björkliden. Ett för mig helt nytt område.

Ricke - jag gissar att din fundering gäller färdvägen mellan sjön Torne träsk och riksgränsen norr därom.

Väl framme i Vuoskojaure (med telefonkiosken!) hade jag tänkt gå västerut en bit söder om riksgränsen. Klantig orientering gjorde dock att jag snart var på väg mot Kattuvuoma. I detta område går många fyrhjulingvägar, och de gör att man måste vara uppmärksam eftersom gamla leder blir svårare att hitta. Vägen kanske följer en urgammal stig, som sedan viker av bakom en björk utan att man noterar det.

Från Kattuvuoma gick jag bilvägen till Laimoluokta, tog bron över Ribasjohka och stigen upp till Ribasnjunni. I regn och dimma gick jag sedan genom björkskogen på nordsidan av Ribasvárri, jobbigt men inga direkta svårigheter. Genomblöt både inifrån och utifrån fortsatte jag sedan västerut genom lågfjällsterrängen till sjön Duoptejávri. Terrängen är tämligen lättvandrad, även om man måste ta sig igenom en del vide. Längs vägen har man oftast fin utsikt mot träsket.

Efter att ha passerat Vávváncohkka på sydsidan mötte jag Henning i det som på kartan markerats som svår vegetation. Missvisande, eftersom här mestadels är lättgånget i lågvuxen dvärgbjörk. Jag vadade Salmmejohka i den markanta kröken, inga svårigheter, och fortsatte mot nordväst. Jag passerade sjön Guollejávri på östra sidan och gick sedan norr om Goaivojávri för att slippa vada Snuvrejohka.

Jag hittade bron över Riksojohka utan problem, släntrade in på norska sidan och nådde sedan Lappjordhytta. Hela sträckan hit får betecknas som lättvandrad. Här finns en del lättvittrade skiffrar med rik flora. Vattendrag försvinner ibland i underjorden (grotta på kartan).

Från Lappjordhytta till Pålnoviken och vidare till riksvägen är man glad att kunna följa Nordkalottleden. Terrängen är brant uppför och nedför och jag upplevde sträckan som jobbig.

Sammantaget tycker jag att remsan mellan träsket och riksgränsen är lättvandrad och bitvis med fin utsikt mot sjön. Fjällvärlden här skiljer sig markant mot det flacka tundralandskapet norrut mot Råsto, men även detta är fantastiskt genom sina vida horisonter och ödsliga karaktär. Det kan nämnas att jag förutom Henning inte såg en enda vandrare mellan Pältsa och Lappjordhytta, däremot några fiskare som föredrog helikopter!

Jag hoppas att kunna återvända till dessa trakter men kommer då att välja en nordligare rutt mellan Vávváncohkka via Cearrogeahci och Gaivárri till Vuoskojaure.

Hälsn Pelle

Tack Pelle för din berättelse om vandringen. Det är alltid roligt och inspirerande att läsa om andras erfarenheter och nya områden (även om det nu är långt till nästa sommar och det ibland kan kännas väl tuft när man faktiskt står där i en blötmyr omgiven av vide och är genomblöt av svett och regn - nu var det kanske inte/förhoppningsvis inte så eländigt för dig),
Måste ha känts lite märkligt men förhoppningsvis även kul att möta Henning där mitt ute på fjället.
Mvh/Rickard

Först var min tanke att gå helt på svenska sidan, jag är säkert att det är mögligt men det är enklare att följa Nordkalottleden uppförs backen mot Lappjordhyttan därför gick jag in i Norge en kort sväng.
Sen gick jag mot Snurrijåkkåtan. Tanken var att gå mellan 5-600 meters höjd, men det var ganska dåligt med mygg och fluga och jag hamnade allt mer nära 500 meters höjd. Norr om Čiethjalisjávri gick jag allt mer ned – det är brant! Den stig som kommar från Djupviken syns bara bitvis,men jag hittade den på vägen mot bron.
Jag tror när jag återkommar hit välja jag en annan väg högre upp...
Vidare gick jag mellan Jiebrenčorru och Jiebrenčohka, norr om Jiebrenjávri och Čuonjájávri.
Efter en liten pratstund med Pelle gick jag söder om Váivvánčohkka och upp mot den lilla kullen på 900 m.
Längs Duoptejávri gick jag på södra sidan, ingen vide här men bäcken som rinner var den enda som var djupare än mina kängor är hög.
Över Lulip Duoptejohka fanns en tjock snöbrygga, annars tror jag att den kan vara jobbigt, kannske måste man leta efter en lämplig vadställa högre upp.
Várddut är ganska småkuperat men för övrigt lättvandrat även här. Jag gick norr om Muotkkájakjávri, här är det bäst att hålla höjd för att undvika björkskogen längst mögligt. Sen gick jag upp till omkring 820 m söder om Ribasvárri, lättvandrat även här och fin utsikt. Mellan topperna gick jag till norra sidan, sen gick jag sakta ner. Det var lite mer krävande än södra sidan pga av blockterräng men inte riktig svår. För en kort stund sökte jag stigen mellan Ribasjávri och Láimoluokta, men den är väl inte mer än en epptrampad stig därfor syns den inte från distans och jag gick rakt genom skogen och hittade stigen där efter några hundra meter.
Dagen efter gick jag norrut på stigen mot Vuoskojaure – på långa sträckar finns nästan ingen markering eller röser och den är lätt åt tappa...
Kannske skrivar jag liten om den annan sidoväg in i området från Dividalshytta till Kamasjaure – även den är lättvandrat.
Jag är säkert att jag skall återvända till området, men då kannske som rundvandring i remsen mellan Torneträsk och riksgränsen eller Altevatnet.

Henning

Orddajohka-Lappjordhytta

Jag har gått i området 2 gånger, men det är ganska länge sedan nu. Senaste gången är för nästan 25 år sedan. Då kunde man få båtskjuts från Abisko till valfri startpunkt. Första gången tog vi båten till Jiebrenjåkkstugan och följde sjöstranden fram till Orddajohka - kämpigare sträcka får man leta efter. I övrigt är det som har framkommit lättvandrat ovanför trädgränsen. Andra gången åkte vi direkt till Orddajohka.
Vill bara nämna några guldkorn:
1) Sandrevlarna och lagunerna längs med Torneträsks strand öster om Orddajohka.
2) Orddajohkas kanjon - flera fantastiskt fina passager. Och ungefär vid k i Orddajohka så ligger en gammal kåtaplats. Fint att se hur länge sån här kulturmark/ängsmark bevarar sin prägel.
3) Kalkfloran söder om Vilgesgierdu. (Också i andra delar är floran fin)
4) Fantastiskt fint att gå längs hyllorna söder om Bessevari
5) Grottan sydost om Lullehacorru, men se då till att gå i senare delen av augusti, för att vara säker på att ingången är framsmält
6) Hela området runt Boarrasacohkka är fint och kalkrikt - i skogen söder om berget ska Guckusko finnas.
7) Sen får man förstås inte missa den storslagna kanjonen nordväst om Lappjordhytta - en gigantisk avtappningskanjon för en isdämd sjö (inlandsisen låg kvar som en naturlig damm längre österut och dämde upp Torneträsk till en högre nivå).

Ett tillägg. Eftersom området i stora delar är kalkrikt, så kan man vara uppmärksam på småsjöar som eventuellt kan innehålla rödlistade små kräftdjur: gälbladfotingar och sköldbladfotingar. Dessa finns i stort sett bara i fisklösa sjöar, och de utgör en väldigt viktig födoresurs för t.ex. alfågel och simsnäppor. Vid utplantering av fisk så äts kräftdjuren snabbt upp av fiskarna, och därmed försvinner oftast fågelarterna också. Just här finns en del sjöar kvar med dessa kräftdjur.