Ny grupp: "bushcrafting"?

Hej Admin!

Intresset för "bushcrafting" (har inget bättre uttryck just nu) och att bevara och förmedla gamla tekniker och metoder verkar växa. Vi är många här på Utsidan som är mera intresserade av att vistas mera prestigelöst ute i naturen utan att göra långa och svåra expeditioner eller hitta den perfekta utrustningen och jaga gram. Därför finns det nu ett önskemål om en egen grupp här på Utsidan. Det är svårt att hitta forum på svenska där vi kan diskutera dessa saker och med en egen grupp kunde vi ha olika trådar med olika tema eftersom begreppet "bushcrafting" innehåller många olika teman och tekniker. Att bara ha en tråd, som nu är fallet, gör att det blir svårt att hitta allting i slutändan. Flera av oss är säkert fortsättningsvis intresserade av utbudet och grupperna i övrigt men snälla, ge oss en grupp till! Vi lovar att förvalta den väl.

Här är tråden där vi diskuterar detta: https://www.utsidan.se/forum/showthread.php?p=839734#post839734

Bushcraft skulle kunna försvenskas.

Kanske "Vildmarks-pyssel, ( -hantverk, -sysslor ).

Men de flesta kanske kommer använda buskkraft ändå.

Angående språkdiskussionen kan du låsa den i tråden som jag länkar till i mitt första inlägg. Ordet "pyssel" är nog inte riktigt rättvisande. men det hör inte hit.

Ska man se det hela en smula praktiskt/pragmatiskt så handlar det väl om sådant som är bra/nödvändigt att kunna om man ska vistas ute i det fria (annat än helt kortfristigt) och det oavsett om man är klätrtare, vandrare, cyklist, kanotist, dykare, skrinnare, fiskare, fotograf, seglare, upptäcksresande eller något annat? Kort sagt om sådant som är gemensamt för och därför inte redan sorterar under något av befintliga delfora. Vad vi sedan ska kalla det är en annan och mindre väsentlig fråga.

Tack för det Ålänning.

Nu kan jag fundera vidare på järngrytefrågan. Järngrytor med lock speciellt de där man kan lägga kol på locket utan att de ramlar av så lätt och kanske grytan har små ben så att det blir ett luftflöde under är nog speciellt dedikerad för sitt ändamål.

Lars Fält fick väl sin gryta kallad Fältugn och holländarna hade väl enligt sägnen sin gryta som sedan blev kallad Dutch Oven.

Nåväl namnet är inte viktigt utan själva hanteringen. Som jag förstått handlar det inte bara om en ”eldgrop” utan mer sofistikerade sätt att jobba med det här i matlagningen och avbakning, gräddning av bröd.

Ungefär som i en vanlig ugn med olika temperaturer och över och undervärme i olika grad. Att grädda med mer övervärme är tydligen att föredra i vissa beskrivningar.

Det behövs tydligen inte så många briketter eller kol eller öppen eld som man kan tro först tydligen, men som sagt jag är nyfiken på era erfarenheter ni som har erfarenhet av dessa gjutjärnsgrytor med lock.

För övrigt så är jag allergisk mot språklig förflackning men även jag har förstått att vissa ord på svenska inte har exakt samma innebörd och träffar rätt. Så jag kan leva med BC som för mig inte är exakt vad Preppers smyger runt och gör. Inte heller i överlevnadssnubbarnas värld är det en helt rätt beskrivning. Och framför allt ser jag en ännu större skillnad mellan lättviktspackarnas ideal och buskkraftarnas läderslöjdande bärande yxa och såg mm.

Men om vi nu bortser till språkbruket och snällt försöker förstå vad som avhandlas specifikt så finns det nog en hel del kul att ta upp.

Kunskap är lätt att bära.

bra ide
men int behöver man väl hitta ett svenskt namn?
bushcraft är väl redan ett vedertaget namn å begrepp .
mvh

hallonraden sa:

bra ide
men int behöver man väl hitta ett svenskt namn?
bushcraft är väl redan ett vedertaget namn å begrepp .
mvh

Klicka för att se resterande...

Läser du den andra tråden så ser dua tt det finns gott om olika tolknignar och varianter vad som avses.

/Patrik

hejsan

"bushcraft är väl redan ett vedertaget namn å begrepp ."

eller?

mvh

Jag tycker nog att begreppsfrågan är lite klurig ändå, särskilt om man ska nyansera bushcraft från andra friluftsaktiviteter vilket det ju blir fråga om ifall man ska ha en extra undergrupp på forumet. Det är ju lätt att särskilja bushcraft från t.ex. skateboardåkande, men det blir ju lite luddigare om man jämför med vandring. Definitionsmässigt är ju bushcraft färdigheter i friluftsliv i stort och litet. Att säga att man sysslar med bushcraft handlar väl om att öva, träna, lära sig, dvs. friluftsliv med målet att utöka sina färdigheter.

Själv gör jag inte mycket av detta, när jag fjällvandrar är det själva färden som är målet. Då ser jag i regel ingen vits att bära en stor kniv att banka på, i stället för den lärorika utmaningen går jag mot det som gör vandringen smidigare. Min tur har alltså ett annat syfte. Jag försöker koka ner mina tankar om distinktionen i en eller två meningar för att se om de slår an en ton: Man använder sig av bushcraft i allt friluftsliv, men när man ägnar sig åt bushcraft är man specifikt ute efter att utöka sin färdighet.

Jag är också pigg på att lansera ett svenskt namn. ”Vildmarksskicklighet” blir mitt bidrag till debatten.

Ett slags manegementspråk för det svenska friluftslivet är ju redan här. BC är bara ett i raden av dessa ord. Bara att gilla läget.

Ryggsäck / fjolliga väska / har kanske regional eller ålders bakgrund?

Hängmatta / hammock / är nu betydelsen en speciell hängmatta för friluftsliv.

Preppers / betydelsen förberedda för att öppna konservburkar.

Pressening / tarp / oftast speciellt anpassad med flera öljetter och i rivstarkt tyg. Fast visst är det en pressening.

Footprint / extragolv / ett anpassat extra golv till tältet.

Powerwalk / kraftfulla valkar runt midjan som man walkar bort?

Språket utvecklas ständigt, det vi lärde oss för 60 år sen, kan vara rena rotvältskan idag.

På 50 talet inom scoutrörelsen var märkestagning tyngdpunkten, givetvis utomhus. Kniv och Yxa var verktyg och inget mer. Givetvis fanns snidarknivar av Moras modell i patrullådan och de brukades. Vår patrull hade dessutom fått snidarknivar från Sheffield av vänliga föräldrar, idag säljs dylika som bildhuggarjärn.
En av inspirationsböckerna var Ute (9129554349) med efterföljare för friluftsungdom när RS drog ut, men även specifika Scout inspirations böcker låg inte långt efter timmerarbeten i Fältarbetsreglementen.

På 2000-talet har Sjöviks FHS gett ut Enkelt Friluftsliv och inspiratonsboken Färd.
Som ledare i Friluftsfrämjande läste vi och studerade vi En bok om friluftsliv (9138610639) inför att leda utflykter med Strövare och ledare.

I början av 80-talet rustades samhällsskyddet, skyddsrum och civilförsvar, den förbedde har ett bättre startläge. I hemkommunen blev jag instruktör i CFF. De lärare som lärde oss, vid kurser och seminarier hade gedigen bakgrund och verklighetsnära tänk. Det resulterade i boken Överleva i det sårbara samhället (9153414861) CFF har givetvis givet ut egna små handböcker och pamfletter.

FM, Armén släppte Lars Fälts HB Överlevnad, den finns som .pdf på nätet https://www.silverheart.se/images/media/Ov3rl3vnad.pdf och kan beställas i bokhandel (M7734-472091). Inte gjorde de FM kurserna ont.
Alla försvarsmakter har sina och klarar man språket finns det hyllmetervis av dylika. Den som USDF gett ut täcker alla beboliga klimatzoner.

Som en motkraft till tekniksamhället började anglosaxiska skribenter skriva om Bushcraft. I efterföljd till egenfarmade Seymour Självhushållning (9100429651), De gamla hantverken,(9134517634) och Handens redskap och verktyg (9137084313) samt Lev som en bonde av Kämpargård (978911306938) gammaldags trapperliv etc. Bland annat Ray Mears (0340834811) och Mors Kochanski (1551051222).

Allt medan ursprungsfolken dagligen brukar de här metoderna vare sig de lever i Amerika, Afrika, Karibien, Australien eller på Nordkalotten.

Buscraft med närapå 20 år på nacken har ersatt Enkelt friluftsliv.

go tur

Struntprat sa:

Jag tycker nog att begreppsfrågan är lite klurig ändå, särskilt om man ska nyansera bushcraft från andra friluftsaktiviteter vilket det ju blir fråga om ifall man ska ha en extra undergrupp på forumet. Det är ju lätt att särskilja bushcraft från t.ex. skateboardåkande, 1 men det blir ju lite luddigare om man jämför med vandring. Definitionsmässigt är ju bushcraft färdigheter i friluftsliv i stort och litet. Att säga att man sysslar med bushcraft handlar väl om att öva, träna, lära sig, dvs. friluftsliv med målet att utöka sina färdigheter.

Själv gör jag inte mycket av detta, när jag fjällvandrar är det själva färden som är målet. Då ser jag i regel ingen vits att bära en stor kniv att banka på, i stället för den lärorika utmaningen går jag mot det som gör vandringen smidigare. Min tur har alltså ett annat syfte. Jag försöker koka ner mina tankar om distinktionen i en eller två meningar för att se om de slår an en ton: 2 Man använder sig av bushcraft i allt friluftsliv, men när man ägnar sig åt bushcraft är man specifikt ute efter att utöka sin färdighet.

Jag är också pigg på att lansera ett svenskt namn. ”Vildmarksskicklighet” blir mitt bidrag till debatten.

Klicka för att se resterande...

1 Varför skulle man jämföra det med vandring? som att jämföra träslöjd i skolan med gymnastiken.

2 Då har du nog inte förstått innebörden av "bushcraft". Att slå upp ett hillebergtält är inte bushcraft och inte heller att koka vatten på gaskök eller att öppna en påse frytorkat. Bushcraft som jag tolkar det är att man mer går "back to basic" och lever lägerliv alá grottmänniska och helst utan moderna hjälpmedel. En form av rollspel nästan när man söker urgamla metoder för att berika friluftslivet.