Gråsjödörren
Efter att ha firat nyårsafton i Lunndörren och avlagt visit på Saantas topp på nyårsdagen skidade jag vidare mot Vålåstugorna. Det var en smällkall dag (c:a –25°C), vilket var fallet långa perioder i vinter, men också pinklar och vindstilla, så det var bara att klä på sig och dra iväg.
Maken till dag har jag aldrig upplevt! Midvintern har ett speciellt ljus -- särskilt i fjällen -- och den låga solen spelade oavbrutet på fjälltopparna. Det var en dag som aldrig riktigt blev dag, utan gick direkt från gryning till skymning, med närmast smärtsam skönhet däremellan -- och då talar jag inte (bara) om frusna fingrar och tår.
Sista biten lämnade jag leden och fann min egen väg bland de låga kullarna. Bilden är tagen kort innan ankomsten till Vålåstugorna och det ensamma skidspåret är alltså mitt eget.
Efter att ha firat nyårsafton i Lunndörren och avlagt visit på Saantas topp på nyårsdagen skidade jag vidare mot Vålåstugorna. Det var en smällkall dag (c:a –25°C), vilket var fallet långa perioder i vinter, men också pinklar och vindstilla, så det var bara att klä på sig och dra iväg.
Maken till dag har jag aldrig upplevt! Midvintern har ett speciellt ljus -- särskilt i fjällen -- och den låga solen spelade oavbrutet på fjälltopparna. Det var en dag som aldrig riktigt blev dag, utan gick direkt från gryning till skymning, med närmast smärtsam skönhet däremellan -- och då talar jag inte (bara) om frusna fingrar och tår.
Sista biten lämnade jag leden och fann min egen väg bland de låga kullarna. Bilden är tagen kort innan ankomsten till Vålåstugorna och det ensamma skidspåret är alltså mitt eget.
