Och så finns det septembermörkret i Bergslagen
Då himlen är beströdd av miljarder och åter miljarder små gnistrande diamanter i ett oändligt universellt kaos utan uppenbar ordning.
En sådan natt står vi mellan tallar och spanar upp mot det ofattbara
Satelliter som synes dra sträck mellan universums alla hållplatser
Meteoriter som glimmar till och glöder när dom störtar in i atmosfären.
Ett flygplan på väg mot en okänd destination.
Och sen tystnad och stillhet
Som om universum alltid funnits
och vi bara är besökare.
Vi står mellan tallar och pratar om Gud
om skapelsen..om tro...och allt det ofattbara.
Vi står mellan tallar och ser hur glöden från brasan tappar kraft i midnattstimmen
Vi smuttar en whisky
Vi lyssnar till tystnaden
och lägger natten i minnets arkiv.
Första morgonen..det duggar lätt
Regnet liksom inte orkar smattra mot tältduken..men när jag sticker ut huvudet ur tältöppningen..möts jag av en fjäderlätt vattendimma, som får mig att vakna till trots att timmen är väldigt tidig.
Att klä på sig in en tältöppning, utan att väcka kompisen..ja ni vet ju.
Ingvar vrider sig i sovsäcken och suckar som anklagande
Men han gör ingen ansats att kliva upp, och jag tar kaffepåsen och kåsan, och går med flugspöt i näven ner mot vindskyddet på åsen ovanför Kroktjärn.
Fumlar lite med Trangia-köket..spiller dyrbara kaffefrön...jävla klant. Men får ordning på prylarna.
Och en stund senare andas jag in doften av nykokt kaffe..där jag sitter på en björkstock och tacklar flugspöt.
Några försiktiga vak urskiljer sig från regnmattan som pudrar Kroktjärn.
Jag har koll medans jag dricker mitt morgonkaffe
medans jag röker den oundvikliga morgoncigaretten
Det är vindstilla
det är blygrått ....på himlen
genom skogen...nästan som dimma
inga insekter
Men en vakring gungar näckrosbladen precis nedströms vindskyddet.
Och en kort stund senare brottas helgens första regnabåge i andra änden av tafsen.
Inte så stor..runt kilot kanske
men den kämpar...
den hoppar
den far
och försöker lirka sig in bland näckrosorna.
Mitt nya klass 3 bugar rejält...och en stund är jag orolig att jag inte skall kunna hålla emot.
Innan rusningarna blir lamare..cirklarna snävare
och bågen glider över håvbygeln efter en sista kraftansträngning som lämnade vattenstänk på mina fiskebrallor.
Skönt det känns.
Helt plötsligt är morgonen lite ljusare..och duggregnet inte längre lika kallt.
En svag nordan kommer när morgonljuset tilltar.
Jag missar en regnbåge som kommer likt en torped efter min nattsländeimitation.
Vattnet liksom reser sig bakom flugan..och jag hinner känna pulsökningen.
Sen påslaget..
och tafsen..alltför tunn..som smäller av i det våldsamma hugget
Vaken dör i och med att vinden ökar lite till.
Borta i andra änden av sjön ser jag att ”Bävern” är på plats. Lika elegant som i går. I sandfärgade brallor och en ljus fiskeväst. En ylletröja som ser dyr och engelsk ut. Och en elegant hatt som sitter som om den vore utväxt från skallen. Ser ut som hämtad från ett svartvitt omslag på någon av Lidmans eller Färnströms tidiga publikationer.
Någon timme senare är Ingvar också vaken. Han blänger lite avundsjukt på min regnbåge..men jag tröstar honom med att det är goda chanser att han också lurar nån båge idag.
Bergslagshimlen ljusnar emellanåt.
Men solen får inget fäste riktigt.
Orkar inte lysa igenom.
Men när ljuset ändras så stillar sig vinden
Då vakar det ganska intensivt i den södra viken
Jag ser från där jag står i tjärnens midja..att Ingvar har ständiga påslag på sin torrfluga.
Jag hör hans besvärjelser över ständigt missade krokningar.
Försöker tipsa..försöker lära.
Men han blir bara irriterad.
När jag en stund senare plockat ytterligare två granna bågar i viken där han står…då svartnar hans ögon.
Och för ett ögonblick befarar jag att hans spö skall hamna på tjärnens botten.
Han räddar fiskeäran på eftermiddagen. En riktigt grann regnbåge smäller på hans fluga i ett påslag som hörs mellan tallarna.
Och den här gången missar han inte. Jag ser på långt håll hans nöjda kroppsspråk. Och vet när jag hör ”donkens” dova ljud, att äntligen är hans fiskarheder återupprättad.
Timmar senare sitter vi vid stockelden.
Regnet frasar svagt mot tallkronor och regnkläder
Det suckar liksom…det finns nånting i luften
För det är alldeles vindstilla
Och ljuskäglorna från pannlamporna på andra sidan tjärnen har slutat irra.
Vinet är egentligen alldeles för kallt…men värmer i den råa nattningen.
En smak av bär och örter..en svag ton av vanilj. Som den sommar som alltför snabbt gled över i höst.
Björkstockarna glöder i den sotsvarta natten…och vi häller upp varsin maltwhiskey.
Då hör vi den första vargen
Lite orent..lite hest…som nåt slags hallucination
På andra sidan tjärnen…bortom åsens kalhygge och de taggiga talltopparna.
Ett kort ylande..sen blir det tyst en stund
Jag tittar på Ingvar..hans ansikte ser spänt ut i skenet från den glödande nattelden.
Sen hörs det igen.
Vargsången bryter tystnaden och rullar spöklikt ner i Kroktjärns dalgång
Inte en varg den här gången..det är flera stycken. Säkert fyra eller fem!
Ylandet pågår under en lång oändlig minut då tiden som bara står helt stilla
Jag kramar whiskymuggen och sluter ögonen
Det känns så overkligt..så märkligt.
Mäktigt
Nåt man aldrig skulle få uppleva.
En Hollywoodfilm..en dammig gammal Draculascen från hjärtat av Transylvanien
Tankarna far iväg…allt annat upphör att existera för en stund
Sen rinner en iskall vattendroppe nerför ryggraden..och jag vaknar till
Precis som Ingvar
Vargarna har tystnat..och regnet öser igen.
Det är kallt..det är septembernatt..och det är dags att krypa ner i sovsäckarna för natten.
Dagen efter regnar det lika ihärdigt
En byig vind krusar Långtjärn…och det syns inte ett enda vak på hela dan
Flugaskens innehåll luftas.
Rackelhanen, Mc Murray, Europa 12 och Klinkhammers i alla färger och varianter.
En guldskalle ger ett rejält påslag..det är det enda.
Och jag bara vägrar plocka bland monsterflugorna
Mörkret kommer snabbt den kvällen…molnen snuddar trädtopparna…och vinden snurrar runt i krumbukter över tjärnen.
Vi gör ett sista försök..i granntjärnen som är lite mindre.
Trindtjärn
Där är det nästan spegelblankt
Och när vi kommer ner till tjärnen rullar resterna av en vakring mot spången där jag ställer mig.
En välmatad höstfisk attackerar min Guldskalle redan i tredje kastet.
Knappt 2 kilo…fet och välbyggd..med en kraftig stjärtfena helt utan odlingsskador.
Jag försöker återutsätta den..vi har ändå inget behov av mer matfisk nu. Men kampen har tagit hårt på dess krafter..och trots att jag försöker nästan tio minuter..så orkar inte fisken simma tillbaks till friheten igen.
En kort stund senare vakar en fisk mitt emellan min och Ingemars torrfluga.
Jag ser hans blick..och ler lite inombords.
Min Rackelhane gör ett litet plogspår på ytan..en liten ringformad vibration..
Jag vet redan innan jag känner tyngden att det är min fluga den kommer att ta…
Ibland är flugfiske så enkelt…så fyllt av självförtroende och välbefinnande
För att nästa gång kunna vara deppigt..uppgivet och pessimistiskt
När flugorna fastnar i varenda trädgren
När linan snor i starrgräs och videhäng
När presentationerna misslyckas och ingenting fungerar
Vi lämnade Säfsen i hällande regn nästa dag
Körde genom dom låga molnen…
Genom storskog och längs blygråa sjöar.
Först ute på slättlandet vid Enköping släppte regnet
Solen bröt igenom
Vi sjöng Stairway To Heaven..om och om igen
Och pratade om vargen
Och natten mellan tallar.
