Jotunheimen 2015

Jotunheimen 2015

Egentligen skulle jag och en kompis åkt på en fotosafari till Sarek, men han skyllde på ryggont och ville inte (OK, kunde inte) vandra med tung packning. Men jag var ändå sugen på vandring, hade ju ny ryggsäck, nya kängor och nytt fint enmanstält.

Hur gör man då? Jo, man går förstås in här på utsidans forum och tittar. Och som ett omen så var det en annan kille som också precis blivit av med en vandringskompis och sökte en partner. Han ville gå i Jotunheimen i Norge. Där hade jag aldrig varit, så jag tyckte det lät bra. Det är inte sååå långt dit heller, eftersom det ligger ganska långt söderut, men fjällen där är stora och branta.

Vi kom överens om att packa två enskilda packningar. Egen mat, eget tält mm, som om man skulle ut på varsin ensamvandring.

Jag tog tåget till Dalarna där vi lånade hans föräldrars bil för att ta oss till Norge. Nät vi väl kom fram till Gjendesheim så kryllade det av får där. Normalt sätt brukar det vara renar jag ser när jag fjällvandrar.

Gjendebåten vid Gjendesheim.

Vår plan var att gå en runda på ett par-tre dagar och sen gå ”Besseggen” tillbaka. Det är en lång, brant och hög bergskam som man nästan bör ha gått någon gång i sitt liv, om man ska få kalla sig äkta norrman.

Ett av många får som sprang omkring på fjället.

Vi hade ingen bra fjällkarta över Jotunheimen. De var slut i min lokala sportbutik och de skulle inte hinna få in någon innan vår spontanvandring, men vi tänkte att vi kunde köpa en sådan i fjällstationen när vi kom fram. Jag gick in och letade där, men hittade ingen. Jag frågade i receptionen i stationen i Gjendesheim om jag kunde få köpa en fjällkarta. Nä, de är gratis, sa han och räckte över ett exempler. Gratis? Fjällkarta? Någon skämta mig aprillo? Jag öppnade ”kartan”. Det var mer som en tecknad broschyr med ett par berg, ett par sjöar och ett par stora stigar inritade. Ok, det var ju inte någon extrem vildmark, utan mycket folk som gick här, så det skulle nog gå bra. Dessutom hade jag ju telefonen med en karttjänst så jag kunde se ungefär var vi var i förhållande till sjöar mm.

Så vi slog upp tälten i Gjendesheim för att börja gå dagen efter. I alla fall jag slog upp mitt. När min vandringskompis skulle slå upp sitt så upptäckte han att det inte fanns med några pluggar till tältet som han lånat. De låg visst kvar hemma någonstans. Bara att sätta igång att tälja nya, alltså. Som tur var hade jag faktiskt tagit med dubbel uppsättning pluggar, för att testa olika längder, så han kunde få låna ett tiotal, men han tvingades tälja en hel del ändå till sitt gamla takåstält från 70-talet. Nåväl, det funkade bra.

Morgonen efter började vi gå norrut från Gjendesheim, mot sjön Bessvatnets östra del. I början var det uppför, och tungt. Bergsgetterna till norrmän gick dubbelt så fort som oss, men de hade ingen ”riktig”packning, utan gick dagsturer mellan fjällstationerna.

Passage på snö.

När vi väl kom över kanten och det planade ut var det ganska lätt vandring ner till sjön. Vi åt lunch på vägen. Vilade lite vid sjön och fortsatte sen till nästa sjö, Russvatnet, för att där eventuellt gå vidare till Glitterheims fjällstation senare. Kanske inte samma dag, men i alla fall på väg dit.

En stunds vila.

Toppenutsikt!

Lutande blockterräng.

När vi kommit till Russvatnet gick vi längs stigen som följde sjön tills vi skulle byta till den korsande stigen, uppåt längs ett större vattendrag. Vid en gammal träskylt, som vi tror pekade åt ett visst håll (men som nog pekat åt ett ovisst håll), gick vi uppåt. Och uppåt. Och uppåt. Vi tänkte att bara vi kommer över nästa bergskam så kommer vi att se ner till stationen. Men icke. Stigen försvann mer och mer och till slut gick vi i väldigt jobbig och oländig terräng. Det började bli sent på eftermiddagen. Vi behövde hitta en tältplats, vilket inte fanns inom synhåll i den steniga och buskiga terrängen, så vi beslutade oss att gå ner till sjön där vi till slut hittade några riktigt bra och välanvända tältplatser. Vi var trötta, men en underbar kväll med fint väder, härlig utsikt och en hord mygg gjorde fjällupplevelsen total.

Härlig kväll!

På morgonen vaknade vi och det regnade. Totalt väderomslag, alltså.

Ohärlig morgon...

Vi gick längs sjön för att hitta tillbaka till stigen. Stigen hade dock valt att ta en annan väg än oss och det gick sakta. Dels fanns det inga stigar och dels fick vi trycka oss igenom höga buskage där vi skulle behövt machete. Till råga på allt så plurrade min kompis i sina låga kängor när vi gick över ett halvstort vattendrag.

-Vem f-n hade glömt packa ner macheten?!

När kängorna inte har några skaft så blir man lätt blöt...

Vid vattendraget luktade det äckligt också, ett dött får hade spolats fast mot buskaget och låg och ruttnade där. Känslan av död växte sig ännu starkare när Mordors berg tornade upp sig bredvid oss.

Halvruttet fårkadaver.

Mordor...

När vi till slut kom fram till stigen och en liten gångbro över ett större vattendrag insåg vi att det nog var den stigen vi egentligen skulle gått upp dagen före…

En gångbro! Nästan som att komma till civilisationen igen!

Vi skippade Glitterheim och fortsatte längs sjön. Varmt och blött var det när det nu började gå uppför. När vi närmade oss bergskammen så var det stora klippblock man fick klättra på uppför. För att komma upp på toppen var det också en glaciär där folk hade sparkat ut steg i den branta snöväggen som man fick klättra upp sista biten på.

Klippblocksklättring.

Glaciärstege, lite läskig, men vi ville ju inte vända om...

Från toppen kunde man antingen gå över Besseggen tillbaka till Gjendesheim eller gå nerför berget till Memurubus fjällstation. Vi valde Memurubu, för att kanske ta Besseggen dagen efter.

Rakt vänster - Besseggen. Fram/höger/ner - Memurubu.

Några kilometer brant stig nerför som frestade på i låren innan vi kom fram till Memurubu. Fortfarande regn. Vi slog upp kompisens yttertält och lagade mat innan vi sen gick och lade oss.

Morgonen efter var vi för blöta och utmattade för att orka gå uppför och sen över Besseggen. Så vi tog Gjendebåten tillbaka till Gjendesheim och bilarna.

Frukost vid Memurubu.

Utsikt från Gjendebåten på väg tillbaka.

Vi var ändå ganska nöjda med vår vandring och våra många upplevelser på kort tid!

Här finns också en kort film från samma vandring: