Vaknade strax före fem på morgonen, vet inte varför? Misstänker att det var för att jag kvällen innan packat bilen och lagt upp kajaken på taket för att åka till Marstrand. Tog det dock väldigt lugnt och mediterade en halvtimma, eller vad man ska kalla mina försök att tygla tankarna!? Stundvis går det ganska bra, får nog fortsätta att öva. 

Kom iväg runt halv åtta och en timma senare låg kajaken i vattnet. Turen gick från en vik på Koön, medsols runt till Marstrandsön. Första delen var lugn och trevlig, men en bit innan Albrektssunds kanal gungade det ganska bra. Ingen fara, men det skvalpade en del av de naturliga vågorna och alla båtar kors och tvärs. 

Tog en paus strax innan Marstrandsön, det blev några bitar fett rökt fläsk, ett par koppar kaffe och nån slags vaniljbulle. Bästa fiket i trakten gissar jag!? 

Efter fikat gled jag genom södra inloppet till Marstrand, betraktade alla båtar som låg förtöjda där. En del var helt normala, eller vad man ska säga, och en del var enorma och påkostade. En stilla tanke, vem äger en sån båt? Sen tänkte jag bara: Än sen, jag har min kajak och upplever det jag möter och mitt ego behöver inte mer...eller mer? Man kan inte få mer!  

När jag går ut i det norra inloppet skvalpar det rejält och jag tänker att jag nog inte ska gå för nära bränningarna mot klipporna. Ganska snart inser jag att det är rejäl sjö, inte så att vågorna bryter. Det är snarare dyningar som är upp mot en och en halvmeter. Nu åker jag berg-o-dalbana med kajaken. Det är nog det svåraste förhållandet jag hittills mött och en viss oro infinner sig. Snart märker jag att kontrollen är helt ok i vågorna och det blir nån slags skräckblandat förtjusning i paddlingen.

Snart är jag förbi det gungande havet och vattnet ligger stilla, skönt. Nu går jag genom ett nålsöga mellan två öar och runt udden som lämnades i morse, fast från andra hållet. Tillbaka efter en underbar tur! Snart ska det paddlas igen...undrar vart det blir?