Den gamla räven på fjället låter sig inte imponeras av mycket. Inget ont om alla dessa nymodigheter - de fyller alla sin funktion - men det brukar vara mycket ståhej som sedan lämnar en del att leva upp till. Och varför måste allt se ut som en explosion i en konfettifabrik?

Nej, här tar man gärna det trygga och beprövade. Låter Trangiaköket jobba på i stilla mak. Och under tiden som andra pumpar tryck och sliter med förvärmaren på sina multifuelkök har den sotiga kaffepannan så smått börjat få upp värmen.

Kaffe, ja. Går ej att vara utan! Och den extra packvikten som kaffepannan och kokkaffet medför väger lätt jämfört med att behöva leva på snabbkaffe i en vecka.

Men den största tillfredsställelsen under en fjällfärd är ändå det att bara kunna stanna upp, sticka träkåsan i en bäck och få avnjuta kallt, klart fjällvatten.

Enkelt, avskalat och rakt.

(Utomstående kan dock ana att den som vägrar annat än olivgrönt och rutig flanell, och alltid bär sin handgjorda kniv väl synligt i bältet nog hyser en del fåfänga, trots allt).