I morse när jag tittade ut föll snö i  fluffiga flingor.

Ett ögonblick funderade jag på att åka buss till jobbet. Det var inget tjockt snölager på marken, det kan vara besvärligt att cykla om det kommit mycket och cykelvägarna inte är skottade. Särskilt kallt var det inte heller, bara nån  minusgrad.

Jag cyklar till jobbet. Så klart!

Det gjorde så fruktansvärt ont!!!

De stora mjuka fingorna hade övergått till små, hårda korn som vinden obarmhärtigt pepprade mitt ansikte med så fort jag kom över krönet och det började gå utför.

Usch och fy och AJJJJ! 

Det gjorde så ont, tusen nålstick på kinder, panna, haka, öron, jag stod nästan inte ut! Fastän jag nästan cyklade jättesakta!

Längtade desperat efter mössa, eller buffen kanske att dra upp över hakan och näsan. Varför hade jag inte en tröja till under jackan? Långkalsongerna värmde bara byrålådan, min rumpa frös... Hela dagen har jag varit rödflammig om kinderna.

Världens dåligaste cykelväder.

Åka buss till jobbet?

Å, nej, man måste ju vårda sin immitsch...eller vad det nu heter...