Strax bakom Alkavare kapell kommer Gáinájjågåsj forsande, nedskuren i en klyfta. Här bröts silver- och blyhaltig malm i slutet av 1600-talet. Arbetskraften bestod av straffångar som frigivits mot att de skulle arbeta med gruvbrytningen. Undras om det kan ha varit bättre än fängelse? Brytningen skedde på vintern, man eldade för att spränga sönder berget. Här växer inga träd, alltså måste bränslet först forslas hit, malmen brytas och sedan transportera den ner till Kvikkjokk. Det måste varit ett slit utan like. Det är lätt att se spår av  slitet, högar med sprängsten ligger staplade, hål in i bergväggen. Denna mycket vackra plats bär på mycket mörka minnen.

Gáinájjågåsj och minnen från gruvdriften

På kartan ser det ut som Gáinájjågåsj rinner upp rakt ur Lánjektjåhkkås steniga sluttning men i själva verket har den sitt ursprung i Lánjajiegna. Vi följde bäcken uppströms, vadade över på nordvästra sidan när den breder ut sej, för att gå över passet söder om Násastjåhkkå och sedan ut mot kanten och se ner i Násasvágge. Det var lättgånget och fint nästan hela vägen. Vegetationskartan berättar om blockterräng, men det är en "snäll" sort, mest ligger stenarna platt och fint och är inte alls jobbig att gå i!

Lánjekjiegna

Násasjávrre ligger djupt nere i sin smala dalgång, lustigt bananformad. Först  hade jag tänkt gå ända ner i dalen men kände mej helt nöjd med att stå ovanför branten och titta ut över sjön och dalen.

Násasjávrre

Vandringen tillbaks till tältet som lämnats kvar för en extra natt i närheten av kapellet, följde Miellädno fast en bra bit upp i sluttningen. Med kikaren såg vi att bron över älven mycket riktigt fanns precis som rapporterats här på Utsidan. Som avslutning på denna trevliga dagstur åkte kängorna av för att ännu en gång vada Gáijnájjågåsj.

Dagstur med utgångspunkt från Alkavare kapell