Idag har jag varit i Falkenberg tillsammans med min ena dotter, min särbo och hans son. Ärendet var att handla vandringskängor i den fysiska upplagan av en webbshop, vilket snart var gjort. Efter lunch och kort stadsvandring i Falkenberg åkte vi till Morups Tånge, ett naturreservat strax norr om stan. Det är en känd fågellokal och här finns den sällsynta växten martorn.

Böljande mattor av trift, här och var blandad med styvmorsviol, bredde ut sig över de öppna markerna.

Blommande trift 

Underbart att strosa här, luften doftar hav och tång, vågorna rullar in mot stranden, det är en ödslig känsla, trots närheten till hus och vägar, inte helt olik känslan av att se ut över en fjällhed. Jag känner mej rofylld och glad här!

Vi satt en stund i lä mellan sanddynerna, njöt av solen, varför hade vi inte kaffe med oss? Inspekterade kaninhål, såg också kaniner rusa iväg i hiskelig fart! Pojken i sällskapet pillade intresserat på döda krabborl och musselskal. Dottern som till vardags jobbar till sjöss verkade uppskatta att få se havet från land idag.

Jag letade förstås efter martorn, väl medveten om att den inte kunde blomma så här tidigt på sommaren, men växten borde ändå ha börjat utveckla sig.

Jodå! Jag fann den!

Martorn

Jag fann flera växter jag inte kan namnet på. Har varit här flera gånger förut men alltid senare på sommaren, kanske därför jag inte sett dessa växter förut. Får sätta mej med floran sen och se om jag kan komma fram till vad jag sett.

Eftermiddagen avslutades med glass och kaffe på ett kafé med altan ett stenkast från havet. Egentligen vill jag inte åka hem, jag ville stanna, sätta upp tält på en strandäng, njuta av soldedgång och somna till vågors brus. Men det hade vi inte planerat för så till slut satte jag  mej motvilligt i bilen för att återvända till inlandet.

Visst är det något visst med havet...

Fyren, som också heter Morups Tånge