Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan


Snövit jul

Så fick jag den vita jul jag längtat efter!

Några dagar med skidåkning i bästa tänkbara väder och underbar miljö. Jag var lite orolig att det skulle bli mildväder, väderrapporten hotade med plusgrader och tom regn i fjällkedjan. Dessbättre räknades tydligen inte Grövelsjön till fjällkedjan den här gången! Det blev lagom kallt, mest vindstilla och en hel del solsken! Dagar med klart väder ger så vackert ljus över de snöklädda fjällen. Solen står lågt och de långa solstrålarna  ger ett guldrosa skimmer åt snön.

 Förmiddagssol på Lifjellet

 

En sak som har förundrat mej alla vinterbesök här, är att många små bäckar inte fryser till. Sjöarna har is som bär, på Grövlan är det is utom i de kraftigaste forsarna, men dessa små vattendrag med mycket stillsamt flöde håller sig öppna! Det ligger en motsägelsefull skönhet  i kontrasten mellan de kalla snödrivorna och det öppna vattnet.

Vinteröppet!

 

Hur gick det då med skidåkningen för nyblivne skidåkare Christer? Jodå, han klarade sig riktigt bra och jag tror han tycker det är ganska roligt att åka skidor!  Turernas  längd och tempo fick förstås anpassas efter att han inte är så van skidåkare än men vi skidade både till Olåns vindskydd och Valdalsbygget.

På väg mot Olåns vindskydd

 

Tillfällen som dessa är det inte turens längd som är viktigast. Det är själva upplevelsen som räknas, att hinna se sej om, njuta av naturen och den underbara känsla det ger att få vistas i den miljö där man trivs allra bäst. 

Matsäck i ryggsäcken är också viktigt! Varmt överdrag så man kan dricka sin choklad utan att frysa. Eller gå in i raststugan vid Valdalsbygget, där brann brasan redan i kaminen, tur att grillkorven fanns med!

Raststugan vid Valdalsbygget

 

Allt för fort  blev det dags att resa hemåt igen. Jag kommer säkert att återvända hit igen, det har liksom blivit mina "hemmafjäll" efter många turer både sommar, höst och vinter. Och jag vill utveckla mina vinterturer, hittills har det varit dagsturer utifrån ett fast boende, men lusten att tälta finns även vintertid. Kanske blir en stugtur i Jämtlandsfjällen nästa steg i min friluftsutveckling.

 

 

 

 

 

 

 

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2008-12-30 14:26   kaggen
Låter som en härlig jul. Har själv funderat på att göra något liknande.
Gott Nytt År !
 
2008-12-30 15:12   päeng
Vilken härlig jul du verkar ha haft! Blir lite avundsjuk faktiskt.
Pär
 
2008-12-30 16:36   brigas
Öppet vatten,kan ju vara att det är varm "torvmark" kring myrdragen,det finns liknande vatten här hemma.
Önskar alla som vill att ha en vit snöig jul.Det hör som till!
Nu är vi själva på väg till Kvikkjokk för att fira nyår där.Det är väldigt isigt,så skidorna blir hemma till förmån för att prova om det går att åka skridskor på Saggat.
 
2008-12-31 18:05   Öhrnell
Vad roligt att du fick din vita jul!

Jag har också fascinerats av de öppna vattendragen. Eller rättare sagt mest av en speciell liten källa som håller en öppning på ca 40 cm i diameter längst upp i en av slalombackarna i Bydalen. Det spelar liksom ingen roll ´hur mycket snö det är - just det potthålet får man se upp för.
 

Läs mer i bloggen

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg