Startgrupp sju sprang ivrigt iväg från starten - åt fel håll i första kurvan!!! Tanken hann fara genom mitt huvud -men vi ska väl hålla höger här- när en kille stannde upp, pekade med hela handen och hojtade, med lätt panik i blicken "Ska inte vi åt det där hållet?" Stort skratt i startfältet och snabb kursändring.
Bra väder, behaglig temperatur, den vind som var störde inte, och visst, jag kom i mål även på detta Lidingölopp trots dåliga förberedelser. Men det är tur att jag är envis för sista halvmilen var en plåga. Det gick ändå hyfsat bra och jag konstaterade belåtet att min dagliga cykependling till jobbet måste ge mej riktigt hyfsad kondition. Bortsett från mycket ömma benmuskler kämnner jag mej helt återhämtad.
Tiden är jag egentligen inte nöjd med, fast inte så besviken ändå. När världens bästa barn tycker att dom har världen bästa och coolaste mamma kan jag inte vara annat än nöjd och glad!
Nu ska jag bara hänga upp medaljen på min medaljkrok och spika fast nummerlappen i förrådet , sen ska jag berätta om Femundsmarka!
