Fjällbäckens sorl avtog så sakteliga. I de mörka molnen hittade plötsligt solen en öppning och i slutet av dess strålar stod en livs levande björn! Bredvid honom ännu en bäck men denna lät sitt vatten stilla breda ut sig över mörka klipphällar medan solljuset glittrade. Plötsligt kom en häftig regnskur, tunga vattendroppar trummade mot  tältduken...

Tyvärr - jag har inte varit ute på äventyr, jag har varit på konsert!

Den första bäcken hörde jag när den förväntansfullt sorlande, mer än tusenhövdade publiken tystnade strax innan föreställningen skulle börja. Solen var förstås en strålkastare och den lyste på  en Björn som heter Skifs i efternamn och som hade premiär på sin nya show. Nästa bäck var ljuseffekter på scengolvet och smattret av regn var applåder.

Vad Dag Hammarskjöld har med mina ljudfantasier att göra? Jo, vi satt i Jönköpings konserthus stora sal, som heter Hammarskjöldsalen, och i foajé står han själv, som staty, iakttagande förväntansfulla konsertbesökare.

Om Hammaskjölds förhållande till musik vet jag inget, men att han tyckte om att vandra i fjällen vet jag, kanske skulle han "hört" samma ljud som jag gjorde...