Jag gick längs den smala vägen nerför den långa men inte branta backen. Tjällossningen gjorde vägen blöt och lerig och i geggan såg jag stora, tydliga spår. Det var björnspår, ingen tvekan om det. Alldeles färska...

Lite snett upp ovanför vägen i den svaga fjällsluttningen låg min stuga. Jag gick in, tittade ut genom fönstret på stugans baksida, upp genom den glesa fjällbjörkskogen.

Där var björnen!

Nu kom den ner till stugan!

Båda fönsterhalvorna stod på glänt, jag stängde och haspade snabbt den ena, den andra saknade haspar, jag fick inte igen den!

Björnen kom närmare, ända fram till fönstret, jag försökte komma på ett sätt att snabbt få igen fönstret ordentligt.

Björnen tittar på mej genom glasrutan och ger upp ett vrål.

Jag vrålar tillbaks...aaahhrghhh!!!

Då lufsar björnen iväg och jag vaknar i min säng hemma i det gamla vanliga huset i stan...