Att färdas på en stig eller väg som går längs vatten - en älv, en sjö eller en bäck tycker jag är trevligt. Ibland viker jag av från stigen bara för att kunna gå närmare vattnet. Alldeles här intill där jag bor rinner Kyrkebäcken. Jag bestämde mej för att följa den för att se hur det ser ut där den rinner fram, antingen det finns en stig att gå på eller ej.

Följ med på min promenad!

Jag började min vandring där bäcken rinner ut i Huskvarnaån. Den ån är reglerad och ofta är det Kyrkebäcken som gör att det överhuvud taget rinner något vatten i ån.

Bäckens sista 150 m genom en smal ravin har en fallhöjd på 20-25 m och vattnet rinner över flera fina små falltrappor. Det syns rester av byggnader och en skylt berättar att det i början av 1900-talet fanns en kvarn här.

Så roligt för områdets barn att ha en bäck att leka i, tänkte jag, mindes mina egna blöta lekar i barndomen... Det dröjde inte länge förrän jag passerade detta bygnadsverk, något kojliknande som är byggt tvärs över bäckfåran. Men det verkade vara övergivet. Leker inte barn i bäckar nuförtiden? De kanske inte får, eller så hinner de inte... Hittills har bäcken omgivits av lite snårig lövskog, tibast som blommade och vitsippor! Flera gånger i höst har jag sett blommande vitsippor...Några nybyggda villor passeras, en husägare kan njuta av lyxen att ha en naturlig bäck  genom sin trädgård!

Ute på gärdena blir den förut så muntra bäcken seg och trög. Den liknar mer ett brett  dike. Mycket vatten är det efter sista tidens regn.

Naturligtvis finns det en kyrka vid Kyrkebäcken! Det är Hakarps kyrka, mycket vacker och en populär vigselkyrka. Jag räknade till tre kyrktuppar, en på kyrkan, en på klockstapeln och så...

...en levande precis utanför kyrkogårdsmuren!

Så här ser bäcken ut där den rinner förbi kyrkan, som en vallgrav!

Landskapet här är typiskt för Småland, småskaligt, omväxlande åkrar och betesmarker ligger omgivna av skog. Många håller hästar vilket gör att hagarna betas på ett vackert sätt.

Åter blir bäcken bred och stillsam. Jag tog mig försiktigt över denna bro, det knakade i de gistna bräderna men jag kom över utan att blöta ner mej mer än vad jag redan hade gjort...Hade det varit en fjällbäck hade kängorna åkt av, men en liten smålandsbäck...kan man också plurra i!

Här, vid Ammarpagölen fick min bäckvandring sluta för den här gången.  Jag vet inte hur lång sträcka av bäcken som kallas Kyrkebäcken, kanske bara från kyrkan och ner, men hit upp har jag  följt ett tydligt flöde. Gölen gränsar till en bevuxen mosse men det finns ett lite tillflöde tillden också, men det känns ändå som man kan säga att här börjar bäcken!