Hela förmiddagen stod jag i ett kyllager, packade picknickpåsar till Vårruset på tisdag. Kylfläktar dånade, truckar skramlade, folk försökte prata i oljudet.

När jag kom hem hade grannen börjat bygga ny uteplats. Hammarslag, såggnissel. Småbarn skrek och gnällde... Jag försökte läsa om Ren och Varg i Yngve Ryds bok, sittandes på min,redan färdigbyggda, uteplats...

Oljud, oljud, oljud...

Vad göra?

Gå ut i skogen förstås!!!

Vanliga stigen. I början  lite blött och kladdigt, fick hoppa lite på stenarna fast det är torrt i markerna nu.Så ut i en betesmark där hästar betar ibland, omgiven av små höjder med skog med  inslag av lövträd.

Där var helt TYST!!!

Fåglarna sjöng förstås och insekter surrade, men höjdpartierna skärmade av nästan allt buller från hus och vägar, trots att jag bara var några hundra meter hemifrån!

Jag satte mej på en sten, njöt av stillheten, lyssnde på naturens ljud, drog in doften av blommande hägg och mandelblommor i djupa andetag och kände hur kroppen slappnade av. Jag satt där en bra stund, kände hur stressen sjönk undan och harmoni infann sig i kropp och själ. Så strosade jag långsamt vidare, genom hagar och betesmarker, plockade en underbar bukett av humleblomster, ängabollar, gökamat, skogsnäva, daggkåpa, violer, ängssyra, liljekonvalj...

Grannen höll fortfarande på att spika då jag kom hem igen, men nu störde det mej inte lika mycket längre.

Tänk om man inte fick gå i skogen och plocka blommor...