Pre-blogg 2 

– Börjar inte den här rundan bli lite tråkig? Ska vi inte försöka hitta något annat ställe att promenera på? Det kanske är dags att ta tag i det och gå lite längre? Som på Karpatos. (Pre-blog 1)

En av våra promenadvägar runt Ödåkra

Min äkta hälft  C, tog givetvis med glädje emot mitt gryende engagemang för promenader/motion. Jag anar i efterhand att hon på något sätt hade använt den berömda kvinnliga listen. Tilläggas skall att C i och för sig ser all form av kroppsligt energiskapande som ett sätt att få motion. Men att först transportera sig med något fortskaffningsmedel är egentligen bara slöseri med tid tyckte hon. Så svaret på frågan var inte självklar. 

– Absolut! Kom med ett förslag. Det skulle bli kul att se något annat än den vanliga vägen och skogen. Men vart skulle vi ta vägen? Som ett (tidigt) barn av sin tid frågar man givetvis inte längre Ugglan utan ..., man googlar.

"Vandring Skåne"  – Enter  – "Finjasjöleden är en vandring som sträcker sig runt en av Skånes största sjöar, ..."

Hrrmmm, Helsingborg – Hässleholm, sextio minuters körning. Plus en promenad på 18 km. Våra kvällsrundor är nog närmare milen i varje fall. Hässleholm och natur. Lika med déjà vu. Lika med lumpen. En sjö som man skall gå runt. Ingen risk att gå vilse. Ganska lagom att börja med...

Lördag morgon och vädret så där men varmt i alla fall. Men vem bryr sig. Nu börjar ju livet som en fri-lufts-människa och det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder. Vi valde att parkera bilen vid Björkviken. Déjà vu igen. Stridsvagnar och mängder av dagar/nätter/övningar på Hovdala. Visst var det väl så att jag till och med har kört/flutit med en stridsvagn 103 S i Finnjasjön? 

Bilder från en senare vandring:
http://www.utsidan.se/albums/view.htm?ID=6671 

Promenaden genomfördes på ca 4 timmar och trots att vi varken hade vatten eller förtäring med oss samt var iklädda "dåliga" kläder (det regnade kraftigt den sista timmen), så skrattade vi när vi slutligen satt i bilen på väg åter mot Helsingborg. Minnet säger att vi stannade och införskaffade förtäring och dryck på närmsta mack. Vi hade avverkat vår första svenska vandringsled. Vi var inte bara tillfälligt smittade utan även kroniskt beroende. Sedan dess kallar vi våra planerade promenader, med pauser och förtäring, för vandringar.

Helgerna därefter blev det vandringar på Skäralid och Kullaberg. Vandringssuget och upplevelseberoendet gjorde att vi införskaffade boken "Rundvandringar Söderåsen, av Karin Hoffman". Med den i handen – och med både vätska och förtäring i ryggsäckarna – avverkade vi sedan många timmar på Söderåsen och många av rundturerna i boken.

Skäralid

Kullaberg

Kullaberg – mot Arild

Vrams Gunnarstorp

Tyvärr blev det sedan en längre tids uppehåll på grund av krånglande knä. Det ena löstes med artroskopi och det andra med en kortisonspruta.

Nu är vi på gång igen och på lördag 9/10 -01 reser vi till Korsika. Vi har tagit oss till en ny nivå (rent personlig känsla) och bokat en vandringssemester. Återkommer med blog och bilder...