Lördagen började ganska sent för mig faktiskt. Klockan 11:00 tog jag mig upp ur sängen efter att jag hade övertalat mig själv att jag faktiskt inte BEHÖVER gå upp idag och göra en massa saker.

Dessutom så hade fredagskvällen tillbringats med en kollega/konkurrent på en av Västerviks krogar, där god mat och tillhörande dricka hade avnjutits under roliga diskussioner om hur sommarens trafik har varit.

På eftermiddagen körde vi en extrainsatt skärgårdstur för de turister som trots allt fortfarande finns i stan. Därefter var planen att åka hem, packa och ta lillbåten ut till Hasselö. Så långt gick det bra, men när jag gått iland på Hasselö och kommit bort till vår nya fina husgrund så ringde telefonen, det var Sjöassistans.

"Jaha, en Nimbus 26 med maskinhaveri utanför Sladö. Bogsering till Västervik. Javisst, det tar jag!"

Jag ger mig ner till båten igen och tankar fullt innan jag åker söderut för att hitta haveristen, för någon exakt position hade jag inte fått så jag tänkte att jag börjar leta vid fyren Sladö Ask. Precis när jag rundar fyren så rullar det in 4-5 meter höga vågor mot mig. Jag måste erkänna att jag undrade lite över vad f*n jag gjorde där, men när jag samtidigt ser haveristen fem kablar nordvart så kunde jag inte vända, de hade det ju faktiskt värre än mig.

Efter 20 minuters stampande i kraftig motsjö kom jag fram i alla fall och kunde ställa den där frågan jag undrat över. "Vad f'n gör ni här ute, varför går ni inte inomskärs?" "Kan man det?" får jag till svar.... Jag insåg att här var det ingen vits att prata utan det är bara att koppla och se till att komma iväg, men till Västervik blev det inte, utan vi gick norröver mot Loftahammar.

De hade ren tur att båda ankarna hade hållit dem i position, men de fick bara ett anakare med sig hem som dessutom var böjt, det andra fick vi kapa.

Efter ca. 1,5 timme i 3 meters sjö på sidan så kom vi i lä på Knöldjupet innanför Jutskär och kunde öka farten lite. Jag måste erkänna att jag är stolt över hur min båt beter sig i sjön, den är liten men helt otrolig att bogsera med. Den är 7 meter lång men drar en Nimbus 26 i 3 meters sjö på väldigt låga varv i 3 knop. Fantastiskt!!

Killaran som hade köpt båten tidigare på dagen fick en lite tillsägelse när vi väl kom till kaj, och jag hoppas de förstod vilken tur de hade haft. För mig så var det mer ett sjöräddningsuppdrag än assistans, och hade det varit jag som suttit i deras båt så hade ju jag ringt sjöräddningen i alla fall.

Hur som helst, slutet gott allting gott, förutom att jag var dödens hungrig. Efter tillbakatransport hem till bryggan på Hasselö så tog jag fyrhulingen och åkte till Hasselösand på taberas!! Det var gott!

Nu var jag nöjd och kunde gå och lägga mig!

Ha det!